Under idyllen finns problem, mobbing, det saknas ett lamm på bilden.

   0055:an hämtade sig aldrig, även om hon var på god väg.

När hon inte kunde gå en bit utan att snubbla, tyckte vi att det var nog.

Ett samtal till fårförädlarna och hon fick anträda den sista resan, första biten med bil.

Hon ersattes med två stora tacklamm.

Så nu sker den dagliga räkningen till 15, i stället för 14.

Det var nog klokt att ta in två, det är inte helt enkelt, att bli accepterade i en flock, även om de gått ihop för någon månad sedan.

 Ett par svarta tackor, utan lamm, verkar vara särskilt främlingsfientliga.

Saken blir inte bättre av att den ena är dotter till stora favoriten Örat.

Om några dagar har de nog accepterats.

Sedan i förrgår är de flyttade till nytt bete och det ska räcka till några dagar efter vi kommit från Öland.

Nästa hage är inte nystängslad ännu. En hel del reparationer är nödvändiga.

Men det blir en senare fråga.

Stängslingen i går tog tre timmar.

Varmt och svettigt, men med en liter kallt brunnsvatten och en hel sjö att svalka sig i, så var förutsättningarna på plus.

Nu står frågan hur länge de kan vara kvar i första hagen, hur länge betet räcker i andra hagen.

Akilleshälen är Ölandsveckan, 10-17 juli.

De bör inte ha gått i andra hagen mer än 14 dagar, när vi kommer tillbaka.

Där är lite mindre bete än i första hagen.

Kan vi pressa dem ett par dagar till, så löser det sig. De har inte börjat klaga ännu, när de får se oss.

Därefter är det minst två dagars bete kvar, enligt förståsigpåarna.

Bådde människor och djur hälsar nog denna mellandag, temperaturmässigt, med tillfredsställelse. Vi får t.o.m lite regn just nu, som ackompanjerer spridaren i grönsakslandet.

Det är en väldig skillnad att vattna när det är mulet, än vid solsken. Vid mulet väder varar det flera dagar längre, även om det är sol.

Fåren kom, 14 st.

Vi har dragit ner lite på antalet, för det är två skogsområden, som vi inte ska beta längre.

Eftersom de lammat tidigt, så är det inte alla tackor som har sina lamm, bara tacklamm är medskickade.

Men Tova, som varit hos oss i alla år, har sina två senfödda lamm.

Förmodligen sista året vi ser henne.

Det är inte mycket man ser av dem, växtligheten står hög. 

Idag tittade vi fram till Torsbergs farm, fårförädlarna.

Vi var lite nyfikna på hur långt det framskridit, när vi fick våra sommardjur.

Det kommer att ta en styv vecka till innan de hunnit klippas m.m

Jag fattade tycke för ungtiken, direkt. Hon hade de rätta takterna för att valla.

Vid besöket, märkte vi att det var ett tag sen vi var där sist.

Hade hört talas om en fjärde hund, en tikvalp från en extrakull som "hundförädlaren" Ricko hade ombesörjt, så att den blivit till.

En trevlig tik, med typiskt vallhundsställ.

Låg tyngdpunkt på framkroppen och den där blicken.

Hon är lite vägkorsning, men Border Collien slår igenom.

När valpkullen var med sin mor bland fåren, sprang de andra rakt in medan denna tog en lov runt och hade kontroll.

Henne ska vi ha, sa Lena.

Kommer inte ihåg vad tiken heter, men det kommer säkert mera om henne, så det blir tid och råd.

Ricko har fått genomgå ett kliniskt ingrepp, så det inte blir någon mer extrakull, han har ju tre tikar runt sig.

Flasklammen, de två utifrån kommande, kommer ut från "glassbaren".

Bakom huset hade de tre flasklamm.

Två av dem övertagna från en bekant. Mamman hade brutit benen i en gärdesgård.

Ett av dem hade väldigt kul teckning, såg mera ut som en Checkkanin än ett får.

En bagge, storvuxen, ska få bli pappa nästa år.

Kan bli spännnade avkommor.

Greta står och sköter sitt uppdrag som ledartacka. Hon har varit flera somrar hos oss tidigare, utöver ledaregenskaperna, så är hon tam och tillgiven.

Den första som möter oss när vi gick bort till flocken, nära 200 får, de flesta lamm, var Greta.

Hon blir vår ledartacka i sommar och hon hade redan uppsikt över sin flock.

Vad jag förstod var det inte riktigt färdiglammat, de hade en födsel i går.

Ungtackorna hade krånglat lite och löpt om.

De är efterlängtade fåren.

Yngsta barnbarnet Erik, snart två år, ska vara hos oss en tid, medan mamma opereras och pappa är på andra sidan Atlanten i jobb. Det blir lagom att fåren kommer då.

Idag beskrev han ingående för mig, hur en brandbil ser ut och låter.

Här var det uppställning för fotografering. Får tåla mig ett tag till innan årets flock kan fotograferas i den hagen.

Hade ett samtal med fårägarna idag.

Både där och här har omständigheterna gjort, att det blir försenat betessläpp.

Vi har haft släpp in i juni tidigare, så det är ingen "ko" på isen.

På de mer valliknande betena växer det väl lite väl mycket, men i de öppna skogsbackarna är det ingen fara.

I värsta fall får man vä'l ta till slåttermaskinen och betesputsa när de gått av efter första betningen.

Kanske hinner lägga i båten i mellantiden.

Gösen är inte tillåten förrän i mitten av juni, men det finns ju mer som lockar.

Om inte annat, så en fridfull tur, med elmotorn.

Den tysta framfarten är verkligen rogivande.

Trädgårdsarbetet är under kontroll, även om inte gräset blivit klippt ännu.

Huvudsaken att det sker innan maskrosorna gått i frö.

Växthuset svämmar över av krukor och lådor.

Idag ställde jag ut Solrosor och Krasse, som grott bra.

Solrosorna behöver planteras över i krukor, för att inte rangla iväg, men krassen kan planteras ut direkt från lådan.

Pumpor och Squash har grott bra och ska också få växa till sig i krukor, de växer minst lika bra där som på friland.

Det är ju även lättare att parera för ev. nattfrost.

Vissa Dahlior står nu halvmeterhöga i krukorna, medan andra precis har börjat växa.

Skotten som jag ansade bort på Fucsiasticklingarna har rotat sig i glaset där de står.

Basilikorna tog lite stryk av det kalla vädret.

Har haft elementet stående på frostfritt, så de kalla veckorna har satt sina spår.

Resten löper på normalt, den senaste veckans värme har gjort susen.

Morgonen i radion har dominerats av tre nyheter, som  man blandat friskt.

Man har satt in embryon på tackor för att få fram en ny ras i Sverige.

Den andra nyheten, är att lamm som föds i januari inte får gå ute och beta.

Den tredje nyheten är att vissa uppfödare inte låter sina får gå ut över huvud taget.

Till den första nyheten, gäller att det är ett pilotprojekt, inte alls säkert att det faller väl ut, varken för fåren eller etiken.

Men vi kan väl vänta tills vi har en utvärdering.

Det man gör med fåren är ju inget annat än många barnlösa föräldrar gör för att få ett eget barn.

Lamm som lever på sommaren ska gå ute, precis som deras mammor, med eller utan sommarlamm. 

Lamm födda i januari, får inte gå ute och beta.

Det har de aldrig gjort, de är kotletter innan gräset spirar.

Konsumenterna kräver svenskt lamm året om.

De flesta lammen har fötts i mars-april, gått ute och slaktats på hösten.

Det innebär att producentpriserna körsa i botten, konsumenterna kan bara få färskt lamm i 2-3 månader.

Även framgent kommer stora delar av lammen att gå ute på sommaren, även vinterlammens mammor kommer att gå ute.

Hönor som värper ägg vintertid går heller inte ure och sprätter, oaktat hur ekologisk djurhållningen är.

Den tredje nyheten om åretrunt stallning.

Däremot tillhör jag dem som vänder mig mot stallade djur på sommaren.

Men där har konsumenten det avgörande inflytandet.

Om vi betalar ett kilopris, så att lammbönderna kan leva, skulle sånt här aldrig komma på fråga.

På vårarna, när fåren anländer, är det bara några få som är riktigt sociala.

Här är ju ganska mycket folk som intresserar sig för dem.

Men mest ser man på barnen.

Det går fort för dem att bli lite närmare bekanta med lammen.

Precis som att lammen ser att det är barn, som sig själva.

Örat i täten, ledartacka som hon var.

Ju längre sommaren flyter på, brukar det bli allt fler av tackorna som inte går undan när man vill klappa dem.

Sitter man i hagen långa stunder, inte minst för att fotografera, kommer de fram. Till en början tveksamt, men blir mer och mer kavata.

Har bara några kommit fram sprider sig avundsjukan och snart har man de flesta kring sig.

Nyfikenhet och om man skulle ha något gott till dem, tar över rädslan.

Men vissa är hopplösa, kommer inte ens fram om man har några kraftfoderpellets i handen.

Lägger man pelletsen på marken, väntar de tills man har dragit sig tillbaka.

Då har oftast någon annan ätit upp det goda.

För att samla flocken är kraftfoderhinken oslagbar, en erfarenhet som inte bara gäller får.

På Fredriksdal, för ett par år sedan, såg vi en tjej som snabbt kom cyklande.

Hon hade en hink på axeln och lite längre bak kom ett 20-tal Värmlandsfår i galopp.

Innan hon kom till den nya hagen fick hon speeda på ordentligt, så hon hann av cykeln innan fåren nått henne.

Compact living, hemresa 2009. Örat med sitt tacklamm i oktober 2007.

Får är ju i grunden vaksamma.

De mest vaksamma har överlevt och förökat sig.

De yngre lär av de äldre.

Ett år hade vi en verklig mormorsmormor.

Hon klättrade i stenrösen, gamla tackan, vi trodde hon skulle bryta sönder sig.

Där upp var det ingen som varit tidigare, massor av färskt sly.

Det visste hon och de yngre fick veta.

När det går att ta sådana här bilder, är inte hemresan långt borta för fåren.

Det är alltid lite tråkigt när de ska ge sig i väg på hösten.

Det brukar bli någon av de sista dagarna i september, något år en bit in i Oktober.

Många av dem kommer man ihåg.

Utseende, olater, eller för något som hänt.

En del lamm har kommit tillbaka som tackor året efter, men det är en annan historia.

Hemresan 2007.

Örat lammar 2 juli 2007 20.30, bilden är tagen i dåligt ljus 21.52 Den uppmärksamme ser att rester av lammningen ligger kvar på marken.

För ettoch etthalvt år sedan fick vi ett gäng tackor utan lamm, i mitten av maj.

De skulle lamma i början-mitten av juli.

Ingen överraskning, vi hade kommit överens med fårägarna.

Det skulle bli spännande.

Jag har ju varit med och kalvat kor, grisat suggor och haft kaniner som ynglat.

Örat var först ut. 2 Svarta lamm. Trodde hon fått tre till att börja med.

Det vistades ett nyfött vitt lamm i närheten, men Örat ville inte veta av det.

Så småningom räknade vi ut att det var en ungtacka som inte snappat sin roll.

Fick bli flasklamm.

Örat hade lammat hos oss tidigare, Den 2 juli 2007.

Ägarna trodde hon gått gall, men jag tyckte mig, efter ett tag, se tecken på dräktighet.

Efter ett kvällsdopp, så uppmärksammar hustrun att det är något litet som rör sig vid benen på Örat. Långt håll, så lite svårt att se.

Jodå, 2 katiga lamm ett svart och ett vitt.

Särskilt roligt för Max kusin från Malmö som var och hälsade på.

Han ville sova hos dem på natten.

Daggamla fick de bära var sitt när vi flyttade flocken.

Tova med sina tre, var snabbt i gång och undersökte världen.

Efter Örats lammning förra året, kom de andra som på ett radband inom två veckor.

Tova var värst, 3 pigga svarta lamm, dagen efter Örat. Hon klarade fram alla 3.

Det gjorde inte alla.

3 tackor fördrev var sitt lamm och en tacka fick ett neurologiskt(läkarutlåtande) skadat lamm.

Det blev 3 flasklamm som fick återvända till modershuset. Det skadade lammet togs bort.

Rent fantastiskt vad snabbt de kommer igång, lammen.

Tovas och Örats 5 svarta lamm blev snabbt en liten liga, mera  försigkomna än de andra. Några dagar spelar stor roll de första veckorna.

Vi klarade alla lammen, inga rovfåglar, inga rävangrepp eller andra rovdjur.

Ett par år har vi haft flasklamm. De blir väldigt sociala, präglas mer på människor än sina egna.

Barnens favoriter förståss. Något lamm fick vid ett tillfälle sova hemma hos något barn.

De går in och ut i hagarna, följer gärna efter.

Några påhittiga barn sysslade med lättare dressyr.

Fyra högdräktiga tackor. Örats och Tovas lamm leker Följa John. Barn och flasklamm.

Det svåraste med lamm, är att alla inte riktigt inser att det är matproduktion det handlar om.

Ett par generationer asfalt, har gett människorna ett allt mer förmänskligat förhållande till djur.