Här står han Herr Spark, pockar på att komma ut på isen.

Herr Spark, ja hustrun har Fru Spark, är lite mindre väderkänslig än Flanören.

Med en gradestock som visar på -18,2, känns det inte helt konfortabelt att ge sig ut på isen.

Ja, den är tjock nog, men upplevelsen ska ju vara njutbar.

När vi kommer över 15 ska jag börja tänka på det.

Chansen finns för nu börjar solen hiva sig över grantopparna.

Jag har gjort i ordning tabeller i Exel, arter, vikter, tidpunkt och bete.

Tagit till utrymmet ordentligt, för här ska hivas fisk!

Måste ha glömt att fylla i under tidigare år, för anteckningarna är sparsamma, eller är det ambitionen som överstigit verkligheten?

Hur som hellst, så vill jag tillönska alla där ute

GOTT NYTT ÅR

Äntligen fick vi en solig dag, lite blåst men OK.

I alla fall så verkade det så några hundra meter från sjön.

 Gamla barnkolonin är ett landmärke när man trollar i södra sjön.

Kände redan när jag körde på tvären i Sjön, mot f.d barnkolonin, att det drog.

Linorna låg i vinkel, båten drev norrut.

Elmotorn är för svag och en aluminiumbåt för lätt i vinden.

 Precis under himlen i bilden, går 40:an mellan Borås och Ulricehamn.

Diagonalade till Askanäsviken, satte på paravaner, där är ju 10 meter djupt.

Så länge jag höll mig inne i viken var det OK, men närmade jag mig huvudfåran, då var det kört.

Efter några försök gav jag upp.

Det får bli en anna dag med lättare bris.

Men det var ändå härligt att komma ut.

Nu har jag Regionfullmäktigegrupp och fullmäktigemöte må-ti.

Får se opm det kan bli några rapporter. 

Det blir dåligt med fisket.

Har kanske lite för stora krav, ska vara lite sol, ”en fin kväll”, inte blåsa för mycket för min Linder aluminium 440 med elmotor, ska ha tid.

Tittar på ett par båtspö och draglådan, som står på altanen.

I går bytte jag lina på bägge båtspöna.

Kom på, att den gamla linan suttit sen 1999, oförsvarligt.

Men det var en flätad 0,20-lina, går aldrig av och jag är noga med att korta någon meter så fort det tagit i botten.

Men nu är där fräscha linor.

Det blev nylon, eller vad materialet heter nu för tiden.

Gjorde även ett par meterstafsar till paravanerna.

Jag har letat sedan tidigt i våras, efter huggkroken.

Har vänt på allt.

I går morse kom det bara över mig; jag har ju ingen huggkrok.

Den tog en gädda med sig ner i djupet ifjol.

En ganska stor, 3-4 kg.

Barnbarnen var med i båten, jag lyfter upp den, men hon gör ett kast i det samma som jag byter grepp.

Huggkroken följer med gäddan ned i djupet, wobblern hade lossnat förlusten var oåterkallelig.

Barnbarnen hade kungligt roligt åt min malör

 Pontus första Gädda. Han kom före Max, som fiskat mycket mer och är 7 månader äldre.

Lillasyster Josefin ville också vara med på bild.

Hur har jag kunnat förtränga detta, i ett kvartal?

Yr.no lovar uppehåll, t.o.m sol i morgon bitti, fram till 8 i alla fall.

Ställer telefonen på väckning 4.30

Blir det inga nya upplevelser, så får man minnas gamla.

Det är inte Gösarna jag minns mest, eller de hyggliga gäddorna, inte heller kilosöringen på pimpel från båt, utan det är fisketurerna med barnbarnen.

Inget går upp mot deras ”planering”, vilka fiskar vi ska få, var och på vilka beten.

När det sen blir fångst, är lyckan fullständig.

En stolt Max och jag har varit ute och metat. Mina abborrar, större, fick inte vara med på bild. Det blev inte så mycket fiskat för mig, när jag också skulle byta mask och plocka av fisk för honom.

Max, Christoffer-en grannpojke och Filip-en kusin till Max på fädernet.

Vi hade kört med 3-4 spön efter båten, småwobblers över ett grund.

Det nappade hela tiden, men det slarvades rätt mycket så fångsten stannade vid vad som syns på bilden.

Det räcker bra.

Äntligen är båten i sjön!

Batteriet kompletteringsladdas.

I morgon kväll ska det fiskas.

Grannen, farfar, son och barnbarn fick en 6-kilosgädda i morse.

Blodad tand.

Men jag ser hellre att det är Gös som  hugger och fastnar.

Bilden visar på ett undantag, en hemtagen gädda. Men Max ville visa mormor, 5,5 kg. Det blev fiskburgare, fiskpudding mm av den.

Det har blivit många fisketurer med barnbarnen, framför allt Max.

Innan dess hade det varit några magra år, efter att sonen inte var så intresserad längre.

Kan inte undanhålla en liten rolig fiskehistoria, som är sann.

Max och jag var ute och trollade, hade några spön ute.

Det hade väl inte hänt något, så vi skulle byta drag.

Jag tog upp en rödvit ABU Hi Lo wobler ur lådan , sliten efter många års användning.

Jag höll upp den och visade Max reporna, efter flera Gäddor.

Den här har jag fått mycket fisk på, sa jag till honom.

Max tittar på mig och på woblern och så frågar han:

Har du haft den på många gånger?

Ja, svarade jag för så var det.

Morfar, då är det därför du fått så mycket fisk på den!

Han var och är svår att imponera på.

Det är stor skam, knappt så man vill tala om det.

Båten har inte kommit i sjön ännu.

Har varit på gång, men annat har kommit emellan.

Det fanns år, då vår båt var först i och sist upp.

 Det kan vara ganska njutbart med några spön ute och glida fram i sakta mak

På den tiden mer eller mindre bodde Max, äldsta barnbarnet, hos oss på helger, semester och däremellan med.

Då var det fiske som gällde.

Förra hösten köpte jag en elmotor, den har bara brukats en gång.

Annat var det när Max var här, ja de andra barnbarnen med, men det var han som var här mest.

 Max, inte bara fiskade, han ville fota också, tyckte jag tog så "tama" bilder

Nu ska den ändå i.

Rapporterna om stora Gösar börjar komma in nu från Ås Tolken.

Nog ska vi väl ha ett par stycken i frysen vad det lider.

Men det blir ingen Gös utan att man blöter ner grejerna.

En liten kul sak inträffade när Max och Pontus var här för några år sedan, kan väl ha varit 2002 eller 03.

Ungarna kan ju TV-reklamen utantill.

Våra barnbarn har ganska roligt åt en del naiva alster.

Max och jag satt i båten en bit från stranden och metade.

Pontus stod på grannens brygga och kastade.

Rätt vad det var, tyckte Pontus att draget fastnat i botten och ropade till mig, att han behövde hjälp.

Max, utan att tappa koncentrationen på flötet, svarar Pontus:

”Behöver du hjälp, ring Poolia”.

 Att köra var ju kul, allt vad tygen håller, ja en 4,5 hästars motor....

Jag tog mig in till Pontus och hjälpte honom upp med sin första gädda.

F.ö större än Max fått tidigare.

Max hade svårt att smälta det och trycket på att komma ut och fiska blev ändå större.

Blev inget fiske i går, dagen förflöt med annat.

Ostlig, ganska hård vind är aldrig bra fiskeväder så jag avstod.

Idag hade det mojnat och vridit om lite, så jag tog chansen.

Men inte blev det nåt, förutom en liten stackare, som kastade sig av, metern under isen. Lika bra det.

Var trots allt ganska många ute, bl.a ett par gubbar som högt och ljudligt framför sin pulka diskuterade på äran och hjältarnas språk. Ja det tillhör den finsk-ugriska språkgruppen.

Inte var det särskilt njutbart heller, råkallt och termometern visade 0,7 grader. Men det är väl såna här dar som gör att man uppskattar de soliga.

Verkade inte som nån annan fick nåt heller. Förflyttningar hela tiden. Inte ens på "11-metrarn" verkade det ge nåt. Ja, vi säger "11-metrarn", men det är ett helt annat djup. Lite desinformation för att få ha det i fred, särskilt om sommaren, från båt, kan stället ge fina fångster.

Hustrun kände inte för att gå ut på sparken idag, så det blev kaffe och semla när jag kom hem.

Full sol, nära 10 minusgrader i natt.

Inget att tveka på, det var fiske som gällde.

Redan på väg ner till sjön, så känner jag igen sommarens gympamusik, från Sundholmen.

CD:n på för fulla spjäll.

Härligt sparkföre.

Musiken slutar innan de hunnit spela hela CD:n.

Tur, vi har hört den till leda måndagkvällar, gumpakvällar hela sommaren.

Redan ganska många ute, känner igen några grannar och andra som har varit ute tidigare i vinter.

Nu har isen tjocknat ytterligare, 35 cm.

Väldig spridning på fisket idag, från 2 meters djup till 10-12.

Började förstå varför.

Trots det fina vädret, var Abborrarna inte hungriga.

Fram till kaffet kl. 13.00 hade jag fått två, en liten stackare på maggot, och en som tålde att visas upp, på räka.

Märkligt vad gott en prickigkorvmacka kan smaka ute på isen i härligt solsken.

Trots vädret, så var det nästan rent på folk lite efter kl. ett.

Kalla skulle ju åka 3 milen.

Själv hade jag anpassat mig till att få se sista 2, 5 km. En masstart brukar vara rena sällskapsresan fram till dess.

Kalla hade slocknat, fick inte något med utgången att göra.

Med 35 cm. is, så kan vi med fint fiskeväder hålla på hela mars månad. Det är inte så vanligt nu för tiden.

Verkar som bilförarna har tröttnat, inga ute idag.

Vi köpte sparkar för 2 år sedan, förra året kom vi inte ut, var ingen is. I år har vi fått valuta för sparkköpet.

Härligt väder lockar ut folk.

Efter skidskyttet drog jag ut på sjön.

Ett lyckat fiske skulle bra kunna upphäva de dåliga resultaten för Svensk del i Sydkorea. Ja, femma på damstafetten var väl inte dåligt, men de har ju gett oss förväntningar.

En del folk ute, men ingen fisk, en förskrämd abborre, liten, i första hålet, sen var det stendött.

Abborrarna lär vara särskilt känsliga för väderomslag, ska bero på simblåsan. De drabbas av något som liknar yrsel och illamående. Nåt var det idag i alla fall, eftersom det inte var nåt.

Hustrun var efterlängtad med fika, på sin sparktur.

Dåligt fiskafänge upphävs av naturupplevelsen sägs det.