Efter en del regnande så behövde båten ösas. Vattenståndet har äntligen stigit lite, om än bara någon decimeter.

Efter ösandet, så drog jag upp den närmare land.

Vi är bara två som har båtarna kvar i sjön. Så jag kan visa bilder på samtliga båtar utanför Nabben. Glada i att fiska, så sätter vi alltid hoppet till ytterligare en fisketur. Grannen var ute härom dagen, på sitt favoritställe, "11-metrarn" som egentligen bara är sex meter djup, men namnet är till för att förvilla och undvika överutnyttjande. Sportfiskare är ett lurigt släkte.

När jag öst båten, så var den klar att tas i bruk. Ungefär vid detta inläggs intåg i syberrymden, så går jag ner för att ta mig fisketur.Både trolla och "kinka" eller pimpla som är det mer kända uttrycket.  

Det är inte så besvärligt att ge sig ut. Vädret är ju bra, ingen blåst och grejerna står redan vid sjön. Så här sent på säsongen är elmotorn oöverträffad. Fisken blir stelare i det kalla vattnet och man kan näst intill stå still med Minkotan.

Däremot är det lite knepigt med betet. Gäller inte riktigt samma förutsättningar som tidigare på sässongen. Men jag satsar på mörka Woblers. Skulle solen börja lysa starkare, så blir det gult eller ljusgrönt. Var och en blir salig på sin tro.

Max, älsta barnbarnet, hade som liten pojk en krassare inställning.

När jag visade honom en rödvit HiLo som var ganska illa åtgången av Gäddtänder, så frågade han om jag brukat använda woblern mycket. Ja sa jag. Då är det väl därför du fått så mycket fisk på det. Han förstod, att i draglådan blir det inte så många hugg!

När båten var färdigöst och uppdragen, så tittade jag ut över sjön. Såg jag rätt?

Använde kameran som kikare och jodå, det var en Skäggdopping. En årsunge.

Det gick ingen nöd på den, fick t.o.m upp mer mat än den kunde svälja. En hygglig abborre blev lite för mycket, så den släppte i den igen.

Man kan bara spekulera om varför den är kvar. Ovan vattenytan så lockade den hela tiden. Saknade väl sina syskon och föräldrar. Hade den inte varit flygfärdig, när de andra gav sig iväg?

Blir den kvar, kommer den att gå under när isen lägger sig.

Lite som att pissa på sig när det är kallt ute. Nu är bytesfisken stel och lättfångad av den lägre vattentemperaturen, men när isen lägger sig är det kört.

Vi får hoppas att den ger sig iväg i tid.

Vår Doppingkulls födelsevik, liksom Knipa, Skrak, Änder och Trutar ligger öde och mörk nu. Den har sett för tråkig ut, med det låga vattenståndet. redan kommen decimeter har rättat till en del.

Slottsruinen börjar krypa fram bakom de avlövade träden. 

Gårdagens fisketur med Max, älsta barnbarnet, gav ingen fisk, men fint väder och en del annat.

Vi hade trevligt. Ömsom kastade vi från båten, ömsom körde vi drag.

Vi prövade också på fiskesättet på allas läppar just nu, vertikalfiske. Det ska vara omvittnat fångstrikt.

Framför allt på Gös.

Man "pilkar" vid botten med ett speciellt mjukt bete, som tydligen rör sig på ett attraktivt sätt.

Nu blev det inget, kanske får läsa på och det finns en del instruktionsfilmer på nätet.

Naturupplevelse, ja.

Vi upptäckte ytterligare en Doppingkull med fyra ungar. Nu gör de det svårt, vilka är våra? Båda kullarna låg med något 100-tal meters mellanrum.

Har tittat efter Fiskgjusen hela sommaren, sedan Pontus och jag såg den vid en morgontur på sjön.

I går såg vi den igen. Tyvärr för långt bort, för kameran. Men vi fick se den dyka och ta fisk, efter att ha suttit i en trädtopp en längre stund.

 Förutsättningarna var de bästa. Ingen vind att tala om, sol och värme.

"Sjökungen", den nya 4-taktsmotorn, tog mig ett hundratal meter från båtplatsen, spöna laddades med woblers, som skulle gå bra för dagen.

I med grejerna och sen fick elmotorn arbeta i tre timmar.

Det finns vissa platser, där man fått fisk flera gånger, som man passerar med lite mer spänning än eljest.

På tredje platsen, utanför den blå sommarstugan, slog det på.

Inte den största, men den vägde 1,5 kilo. Bra matfisk. Ja det blir det för den satt så illa med en trekrok i munnen och en under hakan.

Gäddan blödde och då vill jag inte sätta tillbaka den. Det skulle bara bli buken i vädret.

För några år sedan, fick jag en på 6,4 kilo på samma plats.

Men en tur i fint väder är så mycket mer än fiske.

Konstaterade t.ex att vi har tre kullar med Skäggdoppingar mellan Vedholmen och Ramnö.

Två, tre och fyra ungar.

Det är "vår" kull som är fyra.

De håller fortfarande till i viken norr om Arnhallaberget.

Jag närde en förhoppning att det skulle bli Gös. Inte minst framåt 18-tiden, när småfisken sprattlade i ytan, uppjagad av större.

Körde fram och tillbaka, bytte wobblers, över Askanäsfjärden.

Ett tiotal hugg, men det ville sig inte. Gösen var tydligen mjuk i mun idag.

Men, den finns där och nästa gång ska den upp.

"Våra" Skäggdoppingar är intakta, 2+4. 

Lite ögongodis som avslutning.

Den härliga skördetiden är här.

Störbönorna ger mängder. I söndags morse skördade vi mellan fyra och fem liter bönor. Lite skulle med till Max middag. Vi har skördat innan och merparten återstår.

Morötter och lök är fina.

Sockerärtorna ligger i frysen, bara lite för direktkonsumtion kvar. Kan bli uthålligt, de blommar fortfarande.

Spritärtorna blir inte så mycket av, fåglar hann dra upp hälften av plantorna, minst.

Idag har jag skördat och spritat Bondbönorna(bilden ovan), huvudskörden. Lite kvar på plantorna, men även det blir till direktkonsumtion.

Vitkålen håller på att knyta sig fint.

Västeråsgurkorna tuffar på. En omgång inlagd, en till väntar. Vägde just en som blivit extra stor, 339 gram!

Med väderomslaget, till sol och värme, så blir det säkert goda resultat framigenom ochså.

Goda resultat ja.

Fisket har inte varit något att skriva hem om. Varken antalet gånger jag gett mig ut eller fångsten, då det begett sig.

Elmotorn är bra, jättebra när man fiskar, kör drag, men vid transporter mellan fiskeplatser, eller när det blåser, då kommer den till korta.

Frågade grannen lite sådär, om han visste någon som hade en liten fyrtaktare.

Ja, det nappade direkt.

Killen som hade köpt hans gamla plastbåt, hade några liggande. Hade tagit över dem när ÖB slutade med båtmotorer.

En kinesisk motor, Yamahakopia i mycket.

Tror du han säljer den för halva priset?

Inte omöjligt.

Idag kom han och hämtade båten och hade motorn med sig. En 4-hästars kinesisk "Sea king", med inbyggd bensintank.

Jag tror han behövde pengarna mer än jag behövde motorn, för jag fick den till ungefär halva nypriset ute på nätet.

Har packat skottkärran med spö, fiskelåda, batteriet fulladdat till elmotorn och så "Sjökungen" förståss.

Efter vi ätit blir det jungfrufärd.

Skulle också tro, att barnbarnen blir lite mer intresserade nu. De har inte varit imponerade av elmotorns högstafart.

"Kör du på fullen, morfar?" brukar Max lite retsamt fråga.

Sundholmens slottsruin tillhör naturupplevelserna på Ås Tolken. 

När jag gick ut, var vinden svag och västsidan låg i lä.

Hupp! Vad är det som sticker upp där?

En gammal båt, uppockner? Nej en stenbumling. Hade inte en aning om att den låg där. Rena turen att man inte gått på den genom åren, när man sniket småsniffat utefter stränderna efter smågädda.

Det låga vattenståndet för med sig att man ser det man riskerar gå mot i normala fall.

Vi skulle gått ut, Max och jag, men han var inte kry, så det fick vänta.

Efter att ha kört hem honom, så gav jag mig ut själv.

Det blev en ordentlig runda, men slutade i naturupplevelse som så ofta förr.

Hör från andra, att det varit trögt i år. I gott sällskap alltså.

Sällskap och naturupplevelse!

Återsåg våra Skäggdoppingar,såg ut att vara en unge kort, de var bara tre.

PRESSTOPP!!!

Vid närmare granskning av bilderna, ser man fyra ungar! Hurra!

De höll till vid bästa Gösstället. Arnhallabergen, även om de snabbt dök och simmade ut i sjön, när de fick syn på mig.

Roligt att återse dem. Får se om de gör som andra år, att de tillbringar ett par veckor i hemmaviken innan de flyger till säkrare öppet vatten för vintern.

Skrakbeståndet har decimerats avsevärt. Såg bara ett par stycken, varav en hade rena uppvisningen för mig.

Den kallas ju för Ålekråka på en del håll.

Har egentligen inte så mycket till övers för den, men i lagom portioner, OK.

Blåste en del idag, ute på öppet vatten, motvind på hemvägen. Fick köra på högsta växeln på elmotorn, för att hålla styrfart.

Är lite trött i skrivande stund, efter att ha kört skottkärran från sjön. Ner går utmärkt. Nedförsbacke hela tiden, men hem...

En reflektion:

Hör på radion, att Amurfloden svämmar över alla breddar. En naturkatastrof är i vardande.

Vi har plats i Ås Tolken. Med vårt exeptionellt låga vattenstånd,  kan vi ta emot lite överskottsvatten.

När man lagt till med båten, får man gå en bit innan det som vanligtvis är land, hamnar under fötterna.

I slutet av 70-talet sådde jag frö av flerårig Luktärt, eller Rosenvial.

Vi skötte den väl inte perfekt och den reagerade genom att bara tyna bort.

På 90-talet gjorde vi ett nytt försök, och med lite mer omtanke, har den utvecklats väldigt bra. De sex plantorna  använder en god del av det fårnät som omgärdar blomsterlandet. Nu står den i full blom, men luktar gör den inte. Blom-och färgrik, försvarar den ändå sin plats.

Likheten med luktärten är blomställningarna och att den klänger, men luktar; nej.

Efter en regnig dag, tog jag mig en tur med de lättare spöna, ut på sjön i går kväll.

Jag lyckades pricka in den halvannan timme som var fin. Tro mog, när jag satte foten på trappan, hemma igen, så kom de stora dropparna, som ökade i styrka och gav lite åska också.

Abborren var inte på humör. Åskan förklarar.

Det är något med Abborrens simblåsa som förändras vid lufttrycksbyte och Åska.

Den är ju kvar, så det blir väl jag, Fiskljusen, Skäggdoppingarna eller Lommarna.

Jag avstår gärna till sjöfåglarna, Skarvar oräknade.

En fin morgon, där solen inte riktigt trängt igenom diset till höger om ön Vedholmen. 

Dröjde lite med att lägga in dagens bild, eftersom Pontus och jag gick ut vid sextiden och fiskade.

Hade tänkt mig en bild på nyfångad fisk och stolt fiskare.

Stolt fiskare kunde väl reda sig, men någon fångst blev det inte.

Med kopntaktproblem mellan batteri och elmotor, så fick vi ro.

Inget dåligt byte.

Morgonen var helt stilla och solen höll på att tränga undan morgondiset.

Trutar och Tärnor var i full gång med att fånga småfisk.

Men, dagens behållning, blev ett Fiskljusedyk, som fortsatte i borttransport av fångsten. Förmodligen var det ungar som skulle mättas.

Har inte sett Fiskljusen i Ås Tolken tidigare och ingen har nämnt att vi har den. Men nu är det så.

Ska ta mig ut till slottsruinen och sätta mig mellan ett par träd och spana. Ska nog kunna bli bilder. Verkar vara på den fjärden den dyker.

När jag, efter frukost, skulle lägga in det här inlägget, så var det bekymmer med bloggservern. Behövs inte mycket strul för att man ska kasta in handduken i sommarvärmen.

Bilder blev det i Olofsbo i går också, men de kommer i ett annat inlägg.

Pontus, som är hos oss några dar, följde med till fastern, där hans syster redan varit hela veckan. Hon ville inte åka med oss hem, så hon blir kvar till helgen.

Fastern, vår dotter, är fullkomligt uppslukad av en förestående bilaffär.

Nu är det en ny Renault Megane diesel, som hägrar.

Får hon som hon vill blir det affär på måndag.

Jag fick krypa under huset och läsa av typbeteckningen på hennes vinterdäck. En kompis till henne skulle fastställa om de gick att använda till Renaulten.

i går begav det sig. Sjösättning.

Å ja, en Linder aluminium 440, lyfter man ganska lätt i på två personer. De två var, förutom jag själv, barnbarnet Pontus(19).

Både bra och dåligt med det låga vattenståndet.

Vi har en "Ölandskonstruktion" till angöring.

Två plankor på högkant, några gummirullar som är fastsatta mellan plankorna, med slider som båtkölen ligger an mot vid uppdragningen(hårdförkromade "järnaxlar" som normalt styr oljeflödet i en hydraulventil) och några tvärgående brädor, så att konstruktionen ligger stadigt mot bottnen.

Jungfruturen ägnades åt att leta efter våra Skäggdoppingar. Vi gled fram i sakta mak, ljudlöst. Elmotorn gör inte mycket väsen av sig.

Sedan vattenståndet sjönk ytterligare, känner de sig tydligen inte komfortabla i den grunda viken.

De försvann i måndags. Det var tidigt i år. I fjol var ungarna styvt fyra veckor, när de drog till havs(Store sjön) i år knappt tre.

Vi såg dem inte, men i kväll ska vi ut och fiska, då kanske vi får kontakt.

En av de sista bilderna på Doppingfamiljen i Môsaviken. Nu har de mera vatten under simfötterna. De kommer säkert tillbaka, i höst, innan de ska göra en längre resa.

Pontus kom hit i går eftermiddag och ska vara kvar några dagar.

Han följer med till dottern i Olofsbo idag, han syster är redan där nere, hos sin faster.

Vi gjorde i ordning en stor gryta med Chili con carne i går kväll. Förra veckan var det en fiskgryta.

"Babsans catering" är ett populärt fenomen. Mat, porslin och annat som behövs för en måltid. Lite kul, mest en grej, men det uppskattas.