Är en stund kvar till de två sista loppen i VM.

Hemma-VM och stora förväntningar på det svenska laget.

Internt hade landslaget ett mål att ta en medalj, damstafetten låg bäst till. Det skulle vara den första på många år.

Det har blivit tre! och dagens masstarter kan mycket väl ge mer.

Seenaste masstarten i VC, kom Hanna 3:a, Mona 5:a och Linn 9:a.

De är beviserligen i ännu bättre form idag.

Det har ju kristalliserats ut 2 stjärnor. Hanna och Sebastian, med Mona som även hon är på väg att vippa över till den kategorin.

Nästan lite komiskt, att det var just stjärnorna som inte riktigt höll. Guld blev silver på damsidan och Sebbe sköt bort det brons som Jesper Nelin grundat för.

Roligt, att Anna Magnusson är tillbaka i fullt slag, vilket hon visade när hon lämnade över som etta till Hanna. De andra två tjerna presterade också. Men det var mera väntat.

Alla förväntningar till trots, det här laget, merparten av dem, är mycket yngre än våra tidigare stärnor var när de slog igenom. Hanna och Anna t.ex.har målsättningen att ha nått toppen 2022, till OS.

De är en gyllene generation, mer eller mindre handplockade som oprövade av Pichler.

De är bra, men Hannas och Sebastians stafettavslutningar visar att de har en bit kvar, likom Mona i jaktstarten.

Jesper hade samma läge i distansen på OS. Men, att bara vara där är ju stort. det finns potential. De är ett härligt gäng, som redan ger oss mycket spänning och fina prestationer. Vad månde komma när de blivit "vuxna".

Det är även nöjsamt och lyssna och se dem i intervjuer. Fullt naturliga, är sig själva och ingen prestationsångest att "vara rätt". Sjuhäradsdialekten klingar lika härligt som Pitemål och Värmländska. Sebastian är en spjuver och fullständigt oförfärad.

Håller tummarna för medalj(-er) idag. Synd att man bara har två tummar - i damloppet.