Efter fyra veckor med en efterhängsen influensa, lät jag mig övertygas om att ta kontakt med Sjukvården. Närhälsan i Dalsjöfors. Fick tid kl. 15, kort efter jag ringt.

Blodprover, blodtryck och avlyssning fram och bak.

Läkaren var orolig för blodvärdet och remitterade omgånde till AVC i Borås. Senast jag var där var det med en trasig hand.

Efter nån halvtimme kom jag in på ett rum. Dessförinnan hade vi kunnat följa ambulanshelikopterns landning och avlämning av en patient. Vad vi förstod, en arbetsplatsolycka, som slutade tråkigast möjligt.

Nya blodprover, nytt blodtryck. Röntgen av lungor och sen in i tunneln.

På röntgen fick jag se hur mina bihålor såg ut. Fulla med sånt som inte skulle vara där.

Mera blodprover, nu för odling.

Fick en kanyl för att få dropp. Varför ska jag ha dropp?

Det var hjärtklaffmuskeln som de var lite oroliga för. Så det blev fyra timmar, uppkopplad.

Under tiden höll de på att göra i ordning ett rum på infektionskliniken. Ville ha mig under observation.

Vid ettiden på natten, kom läkaren in och sa att jag kunde åka hem när droppet var färdigt.

Hustrun hade ju åkt hem nån timme tidigare, men hon blev återkallad för att köra mig hem.

Däremot skulle jag gå till min tandläkare och åtgärda en infektion under ett par tänder. Infektionen var tydligen ett resultat av influensan. Som han sa: dra ut dem! Det gick inte att komma till rätta med bihålorna innan det var fixat.

Han kom från en kultur där man uttrycker sig lite mer dramatiskt, än vi är vana vid.

Samtalet till tandläkaren, gav vid handen, att vi ska väl kunna fixa till det, utan större dramatik.

De hade dock ingen akuttid varken torsdag eller fredag, så det blir måndag morgon kl. 08.00 Det hade jag räknat ut redan när jag ringde, för Åsa- tandläkaren, brukar köra Vasaloppet.

Så länge, så får jag äta min antibiotika och minnas upplevelserna i sjukvården.

Flera gånger under kvällens lopp, sa jag till hustrun;"Det är något de inte berättar", varför allt detta jobb annars?

Det visade sig att två teorier bröts mot varandra inom läkarkåren. Bihålorna eller hjärtklaffsmuskeln.

De landade i bihålorna.

Tala om att få valuta för pengarna, regionskatten.

De är fantastiska. Trevliga, skickliga och servicevilliga.

Tyvärr är det väl så, att skattealergiker haft för stort inflytande, de senaste årtiondena. Man har snålat på både vårdtid och personal. Som patient, uppskattar jag att få komma in så fort som möjligt. Ska det vara möjligt, så måste det få finnas "dötid", så att de utvilade och pigga kan ta hand om mig.

Idag är det så, att minsta komplikation ställer till det i systemet. Smällar som i första hand personalen får ta. Det tänker vi oftast inte på, när gnäll på väntetider och annat tar vid.

Slutligen vill jag slå ett slag för våra större välutrustade sjukhus i regionen.

Det finns fortfarande de, som kramar sina tegelhögar ute i bygderna, som hemmavid kallas "sjukhus".

Blir jag i behov av annat än några blodprover, som Närhälsan klarar galant, då vill jag komma till ett ställe med rätt utrutning och kompetens.

Doktor Finnaleys tid är förbi.