Igår var det Grågäss i luften, idag gick ett par och betade på Askanäs äng, ner mot sjön.

Det var ett tag sedan jag rörde på mig ordentligt. Influensan tog sex veckor för mig. Så, idag blev det en Askanäsrunda, tre km. kuperad väg.

Var lite nyfiken hur det gått med kalvfödslarna. Jodå, en liten, högst ett par veckor, förmodligen yngre, ytterligare en som jag inte sett tidigare, någon månad. Och så den som var relativt nyfödd när jag var där sist. Oj, vad den hade växt till sig.

men något hade hänt med modern, hon fanns inte i hagen och kalven tydde sig till tjuren.

Sånt som händer, men arten överlever.

Jag gick ganska lugnt, men det kändes efter ändå. De tre kilometrarna, med pauser för koll och fotande, var precis vad jag klarade. Har en plan på lite snabbare promenader, halva sträckan, tills jag börjar känna att flåset kommer tillbaka.

Världen är så stor, så stor, lilla kalven.

Det är nog tryggast lite närmare mjölkcentralen ändå. 

Är det bara jag som känner så? Men det har inte varit några Trumperier de senaste dagarna. Har de fått kontroll på honom?

Såg i en tidningsartikel, att folk i de olika staberna skickar in fejkat beröm till honom, på sociala medier. T.o.m underlag till inslag på FOX-news, som ska göra honom glad och hålla honom ifrån twittrandet på nätterna.

Undrar om stabspersonalen har barnsköterskeutbildning?