Café au Laiten är pampig och vacker.

Nu är Daliorna i gång ordentligt. Bara ett par sorter som inte slagit ut ännu. Det har varit ett trögt år, men nu kommer de på bred front.

Min favorit, Café au Lait, har c:a 10 blommor på de tre plantorna. Stora blommor, s.k dinner plate/middagstallrik.

De mäter 24-25 centimeter i diameter.

Säsongens första vinprovning i PRO blev snapsprovning.

Gänget som provade i maj bestämde att vi skulle ge oss på lite starkare grejor i augusti.

På hemsidan stod det klart, att mängden alkohol var anpassad till att inte i första hand berusa.

Vi blev 23 stycken som testade 3 olika nubbar. Två norska "akeviter", Linje och Löjtens samt en tysk som jag dåligt minns namnet på!!!

Matgubbarna hade hjälpts åt med att fixa sill och potatis med tillbehör.

Nubbeprovningen blev ett trevligt avbrott i vinprovningen. Dock går vi tillbaka till vin i spetemberprovningen. Rött Australiensiskt. blev vi överens om.

Får se vad matgubbarna kan hitta på att äta. Grillad Känguru? Nej, men något gott blir det.

Själv tycker jag väldigt mycket om Linje Akvavit. Brukar inte fattas i klädkammaren.

Flera stiftade bekantskap med Akvaviterna för första gången, men Linje blev ganska populär. Detta visade sig, inte minst när vi utminuterade slattarna från de öppnade flaskorna.

Uppskattning är något som ingen mår dåligt av.

Dottern ska ordna födelsedagsmiddag för Max, älsta barnbarnet, på lördag. Han fyllde år i går, men lördag kan alla samlas. Vi blir ett tio-tal.

När de diskuterade maten, så frågade Max, om inte morfar kunde göra den där goda grytan med det möra köttet.

Buef Borginon.

Dottern framförde både budskap och fråga och jag var väl inte sen att säga ja.

Så nu blir det inköpsdag i morgon, det mesta på COOP i Borås, men köttet köper vi på COOP i Dalsjöfors.

Det är något helt annat än det där blodiga som brukar ligga i plastförpackning.

Crock Potten får träda i tjänst igen. De får bli på fredag, för på lördag ska vi med på en resa, arrangerad av Hembygdsföreningen. Dock är vi försäkrade att vara hemma, så vi kan gå på Max kalas.

En del år har vi inga Vinbärsfux över huvud taget, men i år har den varit representerad. Och den flyger länge.

Vi har nu skiftet augusti/september och den visar sig fortfarande.

Vibärsfuxen känns bäst igen på sina flikiga vingar.