Det självpåtagna slåtterbetinget närmar sig slutet.

Idag fick jag en liten snutt kvar. Kunde väl tagit den med kanske, men jag skulle ner senare och såta inför borttransporten.

Mina skåror ligger kvar, men de är lättsamlade.

Finns inget halvslaget under som trasslar sig.

Jag forsätter nog även efter detta är slut. Finns en del kvar i den s.k handikappbassängen, inte så lite förresten, men mera lättslaget. Det ger både styrka och kondition, på ett helt annat sätt, än gräsklippare, grep och spade. Ska man jämföra med något, så är det väl snöskottning. Snön kommer tids nog.

Viktminskningen håller i sig, vilket ger ytterligare motivation för att fortsätta med slåttern.

Det som syns uppe till vänster i bild, är en del av det vi ska slå med maskin.

Sällskapet under dagens båda aktiviteter, bestod bland annat av en skock årsskrakar.

De är på sin vakt. Första eskadern står startberedd om jag skulle komma för nära.

Den är ganska sammansatt med många detaljer, Passionsblomman. På Gunillaberg hade de en hel häck med blommor i olika stadier.

Nu börjar höstningen.

En del klipps ner, krukor får börja tömmas. Slingerkrassen står på tur.

Sockerärtorna, som gett fin skörd, ska till komposten och klängnäten rensas och rullas ihop.

Något konstigt har hänt med störbönorna. Blommorna torkar(i regnet!) och skörden blir skral.

Hallon och bärbuskar ska beskäras och klippas ur. Ingen mer gödsel, för då förvedar de sig sämre, inför vintern.

Vi tycker lika bra om det jobbet, som att reda för våren. Det finns alltid förväntningar på en beskuren och ansad bärbuske.

Kommer rekordskörden nästa år?.