När vi hade ätit och innan vi begick födelsedagskaffet, så gjorde vi en strikt könsuppdelning.

Männen plockade ihop lite fiskegrejor och gick ner till sjön för att begå årspremiären.

Damerna blev kvar hemma och förberedde dotterns 45-årsfirande om styvt två veckor.

Det blev fiskepremiär i dubbel bemärkelse. Första gången för säsongen och så var det premiär för haspelfiske för Eric, 6 år.

Han fick använda mitt lättviktsspö, sex fot och en ABU Cardinal 500. Abborr- och Öringgrejor.

Max, älsta barnbarnet, utrustade sig med ett 9 fots spö och en Shimano 3000.

Max var ju van och fullt focuserad på att få fisk.

Eric upplevde en annan spänning. Nyhetens behag. Men han lärde sig otroligt fort. På tre kast, kunde han styra riktning och få till fina kast i övrigt. Han var väldigt noggrann med att fånga upp linan med höger pekfinger, fälla bygeln med vänsterhanden och släppa linan i absolut rätt ögonblick.

Inget av de andra barnbarnen har lärt sig så fort.

Nån fisk då?

Nja, det blev väl mest naturupplevelse.

Max var fullt focuserad på fisket. Han har en 25-kilos Haj som toppnotering, vilket han inte sätter under skäppan.

Stilstudie på den lille Haspelfiskaren. Bilden till höger visar Eric, som t.o.m fått låna Max spö. Trots storleken, så fixade han det med.

Fiskebröderna, är ett företag på Västkusten. Vid Ås-Tolken stod Fiskekusinerna idag. Max föreläser om huggkrokens handhavande och funktionering. Storfiskaren kostar på sig, att vinka åt fotografen.

Vi hade publik, ett par hundra meter bort. Ett par Grågäss.

Idag fick jag en känsla av, att båten kommer att vara ganska uppbokad i sommar.

Dels Danskarna, dels barnbarnen. Bl.a aviserade Max, att han och några kompisar ville ge sig ut med båten och fiska.

Men, vad katten har man mor-och farföräldrar till annars?

Knoppar som sväller/brister(var det Karin Boje?). Päronträdet, med sina tre sorter är översållat med knopp. Efter tre år av ganska kraftig beskärning, så riktigt exploderar det.

Med sina tre sorter, Augustipäron, Dubbel Philip och Göteborgs Diamant kommer det att digna under tyngden om man inte kartrensar.

Så vitt framt Humlorna vill och vi slipper i från regn eller nattfrost. Om någon månad vet vi bättre.

Flanören fick en helsida i Borås Tidning idag. Låt vara att bilden tog halva utrymmet.

Hade egentligen inte tänkt att delta i nåt sånt den här gången, men Marianne bad så snällt.

Kjell Eliasson får ständigt nya uppdrag. När han arbetade på Monsun-Tison blev han snabbt ordförande för Metallfacket. Han har varit regionpolitiker för Vänsterpartiet och han hann inte ens gå med i PRO innan han blev vald till ordförande.

Lagom till 70-årsdagen skall Kjell för andra gången operera en handskada. När vi träffas på PRO Centrums nya kansli i Träffpunkt Simonsland inleder han med att berätta hur han skadade sig och fick åka ambulans till Göteborg.
– Vi brukade ju prata om blåljuspatienter i regionen och nu när jag fick åka ambulans bad jag att de skulle sätta på blåljuset så jag fick känna hur det var. Men det var inte värt blåljuset och sirenerna, säger han leende och pekar på handen.
Det politiska intresset började tidigt hemma i Sjuntorp. Kjell gick med i dåvarande Sveriges kommunistiska partis ungdomsförbund 1962.
– Hade du pratat med min lärarinna skulle hon ha sagt att det inte var konstigt, säger Kjell och berättar om hur han reagerade när en klasskamrat fjäskade för fröken med att bära hem ben till hennes hund och ge henne äpplen.
– Men det fackliga började inte på allvar förrän jag gått på folkhögskola och på AMU-center och kom till Monsun-Tison i Borås.
Här blev Kjell fackordförande 1974 och var kvar på den posten fram till 1998. Skälet till att han då slutade med det fackliga arbetet var att han fick uppdrag för Vänsterpartiet i regionstyrelsen.
– Det var en av de största våndorna jag varit med om, att sluta efter 25 år som klubbordförande, säger han.
I dag när han ser tillbaka är han glad för det pionjärarbete han var med om att genomföra när företaget flyttade till Ryda och arbetsorganisation och löneorganisation omformades, som Kjell ser det till det bättre.
Ett annat pionjärarbete som Kjell i dag är glad över är bildandet av regionen. Han var med i förberedelserna, sedan blev det 12 år i regionutvecklingsnämnden och uppdrag bland annat i regionstyrelsen och regionfullmäktige. Och nu har han fått ett nytt uppdrag som han tycker är intressant, i viltförvaltningsdelegationen under länsstyrelsen, som bland annat beslutar om licensjakt och skyddsjakt.
Kjell har tillhört förnyarna inom Vänsterpartiet, men säger att han också försvarat sina partikamrater från 30- och 40-talen som hyllade kommunismen och menar att man måste se detta utifrån den tidsanda de levde i. Samtidigt tillhör han dem som alltid vunnit respekt bland motståndare i alla läger.
– Jag har haft lika lätt att ta en pilsner med en moderat som en partikamrat, säger han. En grundinställning är att hur oense vi än är just nu så har vi annat att prata om i morgon. Resultatmässigt tror jag det har lönat sig bättre att se möjliga framgångsvägar i stället för att odla konflikter.
När Kjell fyllde 65 blev han uppringd av ordföranden i PRO-distriktet.
– Han ringde inför årsmötet i PRO Centrum och sa att de tänkt sig mig som ordförande. Men jag var inte ens medlem i PRO. Så jag nominerades som ordförande innan jag hann bli medlem, berättar han.
PRO Centrum är den största av PRO-föreningarna i Borås med cirka 570 medlemmar.
– Men jag har lyckats sänka medlemsantalet med 35 personer, säger Kjell med glimten i ögat.
Han förklarar det med föreningens extremt höga medelålder, det blir allt vanligare att de riktigt gamla lämnar PRO och det är inte helt lätt att locka nya medlemmar.
– Där har vi en kod att knäcka för att på ett naturligt sätt få med de yngre pensionärerna, säger Kjell.

Kjell Eliasson
Fyller: 70 år den 19 april.
Bor: Äspered.
Familj: Hustru, två barn, fyra barnbarn.
Gör: Är ordförande i PRO Centrum i Borås, leder datacirklar i föreningen. Har mindre politiska uppdrag, är bland annat med i arvodesberedningen i Borås stad.
Intressen: Odling, "jag vill följa det som växer, inte det som finns runtomkring, jag odlar grönsaker och sår och förökar gamla kulturväxter". Brottning, har varit ordförande i Borås brottarklubb, är nu suppleant i styrelsen.
Övrigt: Kjell har varit aktiv i kaninavelsföreningen. Under en tid födde han upp kaniner och åkte på utställningar med dem.

Marianne Hedenryd

familjeredaktör

Det blev en upptinande Backsippa, efter nattens frost. Det är ett återseende, den har varit med som späd planta för ett par veckor sedan.

Hemma igen från eskapaderna på SU i går.

Mot förmodan fick jag åka hem samma dag.

Operationen gick bra. De bedövade nerverna i armen, så den dängde som vilken köttklump som helst.

Men bedövat var det.

Folk runt omkring skrattade när jag vaknade upp från en djup okonstlad sömn med mycket snarka. Doktorn hade börjat sy och när bandageringen var klar körde de ner mig och jag fick hett efterlängtat kaffe och smörgås.

Han hade skurit en bra bit, från första knogen på pekfingret(på insidan), ner över handleden och lagt in inplantatet.

Framåt niotiden i går kväll kunde jag hantera hand och arm riktigt bra.

Jag slapp gips och har bra användbarhet i handen.

Känner förvånansvärt lite, men man ska väl inte ropa hej, för tidigt.

Bilden kommer senare, det är inte ens säkert att den är tagen ännu.

Har skrivit om Gislövs stjärna tidigare. En kombinerad festplats, konferensanläggning och idrottsplats i bevaransvärd natur.

Rätt fantastiskt, den lilla orten Gislöv på Österlen håller stånd.

Här syns träningsplanen, som också kan ta emot gäster för match. Lite ruffiga hytter och på den motsatta sidan låg telefonstolpar, som ståplatsläktare!

När detta går ut i etern, har jag gått in på SU, handkirugiska avdelningen, för en första av två operationer.

Lite pirrigt, men inte så mycket för själva ingreppet, utan mer för hur rörligheten blir den närmaste tiden.

Det är ju en del att göra på tomten.

Allt från mossrivning till omskolning av småplantor.

Småplantor, ja.

De fick ju stå ute en frostnatt, efter att vi sått. Stratifierats, på branchspråket.

Vilken grobarhet! Astrarna, alla fyra sorterna, Basilikan, alla tre sorterna, Tagetsen, stora som medel och små, sex sorter, hög ettårig Rudbeckia och Mariatistel, alla grodde suveränt.

Begränsade de första sådderna en del, med tanke på hur situationen kommer att bli.

En liten överraskning stod på trappan när vi kom från Österlen i måndags.

Fyra plantor fleråriga blommor från Rångedala plantskola!

Inget kort eller nåt annat som avslöjade givaren.

I morgon är följande annons införd i Borås Tidning:

Jag fyller 70 år.

Glöm det!

Nyopererad.

Kjell Eliasson, Äspered.

Det har ju inte varoit obekant, att vi inte ska fira bemärkelsedagen, så kanske någon som vill hitta en hygglig kompromiss.

En snabb, lite skakig, extrabild på frösådderna.

De börjar bli lite heta nu, fåglarna.

Bilden är från Doppingviken, där även en Knipholk är inflyttningsklar.

Skrakar och Knipor rör sig tätt utanför holkarna, som vi satte upp i fjol våras.

Kanske, kanske kommer de att fylla sin funktion. Holkarna sitter kanske lite för nära vattnet. Blir det inget, får vi flytta in dem 20-30 meter. Läste i en artikel, att de vill ha dem en bit in, för bättre ha koll på kullen, när de ska ner till vattnet.

En ensam Skillaplanta stack upp ur ängen, när vi eldade.

Vi gjorde en kringgående rörelse, så den blev kvar.

Vi kom hem i "god ordning" i går. Citationstecken, för att det har blivit ett uttryck, som myntades av Anders Borg och andra företrädare för den bortröstade Alliansregeringen. Idag används det i tid och otid, även av mig. men jag lovar, det ska inte bli ofta.

Nöjda och utvilade från vår Österlenresa, gick vi ner till sjön, för att titta till vårt verk.

Det såg bra ut.

Rätt mycket fågelaktivitet, men svårt att fota, för kameran ville bara fokusera på regndropparna som börjat falla.

Hemma igen, så övergick det till snöblandat och temperaturen har sjunkit till 0-strecket.

Har en del utearbete, som jag vill göra innan operationen på torsdag, men det får vänta tills efter regnet. yr.no säger att det ska vara över vid 16-tiden.

Rubriken är en skavande travestering på en romantitel.

Den gamla, ja, det brukar jag skämtsamt kalla hustrun. Max älsta barnbarnet snappade det när han var liten, men numera är han så stor, så han uppträder mera hänsynsfullt mot mormor.

Det blåste bra vid Sandhammaren i går.

Sandhammarens fyr är lite speciell, både i konstruktion och färg. 

Falsterbo fyr är rejäl. Den blåser inte i kull.

Vi var på fotohåll för Smygehuk också, men det blev inga bilder, den här gången.

Det var gott om plats i blåsten, på Sandhammaren, att rasta hundar t.ex

Vi gjorde en strandtur idag, från Skillinge till Falsterbonäset.

Människor och fåglar höll sig i lä. Bara på golfbanorna som det var aktivitet.

Men, inne på Olof Wiktors bageri och kafè i Glemmingebro, var det fullt tryck. Vi fick inte bara köa till toaletten, utan för ett bord också.

Lite bageriprodukter, bl.a knäckebröd på Levain, följde det med hem. Kavringar köpte vi hos Mellbybagaren i Kivik i går.

Ja, i morgon är det hemresa och sen står det inte på förän det är torsdag kl. 07.00, då jag ska infinna mig på SU för operation.

Då börjar hela processen om med handen.