När vi hade ätit och innan vi begick födelsedagskaffet, så gjorde vi en strikt könsuppdelning.

Männen plockade ihop lite fiskegrejor och gick ner till sjön för att begå årspremiären.

Damerna blev kvar hemma och förberedde dotterns 45-årsfirande om styvt två veckor.

Det blev fiskepremiär i dubbel bemärkelse. Första gången för säsongen och så var det premiär för haspelfiske för Eric, 6 år.

Han fick använda mitt lättviktsspö, sex fot och en ABU Cardinal 500. Abborr- och Öringgrejor.

Max, älsta barnbarnet, utrustade sig med ett 9 fots spö och en Shimano 3000.

Max var ju van och fullt focuserad på att få fisk.

Eric upplevde en annan spänning. Nyhetens behag. Men han lärde sig otroligt fort. På tre kast, kunde han styra riktning och få till fina kast i övrigt. Han var väldigt noggrann med att fånga upp linan med höger pekfinger, fälla bygeln med vänsterhanden och släppa linan i absolut rätt ögonblick.

Inget av de andra barnbarnen har lärt sig så fort.

Nån fisk då?

Nja, det blev väl mest naturupplevelse.

Max var fullt focuserad på fisket. Han har en 25-kilos Haj som toppnotering, vilket han inte sätter under skäppan.

Stilstudie på den lille Haspelfiskaren. Bilden till höger visar Eric, som t.o.m fått låna Max spö. Trots storleken, så fixade han det med.

Fiskebröderna, är ett företag på Västkusten. Vid Ås-Tolken stod Fiskekusinerna idag. Max föreläser om huggkrokens handhavande och funktionering. Storfiskaren kostar på sig, att vinka åt fotografen.

Vi hade publik, ett par hundra meter bort. Ett par Grågäss.

Idag fick jag en känsla av, att båten kommer att vara ganska uppbokad i sommar.

Dels Danskarna, dels barnbarnen. Bl.a aviserade Max, att han och några kompisar ville ge sig ut med båten och fiska.

Men, vad katten har man mor-och farföräldrar till annars?

Knoppar som sväller/brister(var det Karin Boje?). Päronträdet, med sina tre sorter är översållat med knopp. Efter tre år av ganska kraftig beskärning, så riktigt exploderar det.

Med sina tre sorter, Augustipäron, Dubbel Philip och Göteborgs Diamant kommer det att digna under tyngden om man inte kartrensar.

Så vitt framt Humlorna vill och vi slipper i från regn eller nattfrost. Om någon månad vet vi bättre.

Flanören fick en helsida i Borås Tidning idag. Låt vara att bilden tog halva utrymmet.

Hade egentligen inte tänkt att delta i nåt sånt den här gången, men Marianne bad så snällt.

Kjell Eliasson får ständigt nya uppdrag. När han arbetade på Monsun-Tison blev han snabbt ordförande för Metallfacket. Han har varit regionpolitiker för Vänsterpartiet och han hann inte ens gå med i PRO innan han blev vald till ordförande.

Lagom till 70-årsdagen skall Kjell för andra gången operera en handskada. När vi träffas på PRO Centrums nya kansli i Träffpunkt Simonsland inleder han med att berätta hur han skadade sig och fick åka ambulans till Göteborg.
– Vi brukade ju prata om blåljuspatienter i regionen och nu när jag fick åka ambulans bad jag att de skulle sätta på blåljuset så jag fick känna hur det var. Men det var inte värt blåljuset och sirenerna, säger han leende och pekar på handen.
Det politiska intresset började tidigt hemma i Sjuntorp. Kjell gick med i dåvarande Sveriges kommunistiska partis ungdomsförbund 1962.
– Hade du pratat med min lärarinna skulle hon ha sagt att det inte var konstigt, säger Kjell och berättar om hur han reagerade när en klasskamrat fjäskade för fröken med att bära hem ben till hennes hund och ge henne äpplen.
– Men det fackliga började inte på allvar förrän jag gått på folkhögskola och på AMU-center och kom till Monsun-Tison i Borås.
Här blev Kjell fackordförande 1974 och var kvar på den posten fram till 1998. Skälet till att han då slutade med det fackliga arbetet var att han fick uppdrag för Vänsterpartiet i regionstyrelsen.
– Det var en av de största våndorna jag varit med om, att sluta efter 25 år som klubbordförande, säger han.
I dag när han ser tillbaka är han glad för det pionjärarbete han var med om att genomföra när företaget flyttade till Ryda och arbetsorganisation och löneorganisation omformades, som Kjell ser det till det bättre.
Ett annat pionjärarbete som Kjell i dag är glad över är bildandet av regionen. Han var med i förberedelserna, sedan blev det 12 år i regionutvecklingsnämnden och uppdrag bland annat i regionstyrelsen och regionfullmäktige. Och nu har han fått ett nytt uppdrag som han tycker är intressant, i viltförvaltningsdelegationen under länsstyrelsen, som bland annat beslutar om licensjakt och skyddsjakt.
Kjell har tillhört förnyarna inom Vänsterpartiet, men säger att han också försvarat sina partikamrater från 30- och 40-talen som hyllade kommunismen och menar att man måste se detta utifrån den tidsanda de levde i. Samtidigt tillhör han dem som alltid vunnit respekt bland motståndare i alla läger.
– Jag har haft lika lätt att ta en pilsner med en moderat som en partikamrat, säger han. En grundinställning är att hur oense vi än är just nu så har vi annat att prata om i morgon. Resultatmässigt tror jag det har lönat sig bättre att se möjliga framgångsvägar i stället för att odla konflikter.
När Kjell fyllde 65 blev han uppringd av ordföranden i PRO-distriktet.
– Han ringde inför årsmötet i PRO Centrum och sa att de tänkt sig mig som ordförande. Men jag var inte ens medlem i PRO. Så jag nominerades som ordförande innan jag hann bli medlem, berättar han.
PRO Centrum är den största av PRO-föreningarna i Borås med cirka 570 medlemmar.
– Men jag har lyckats sänka medlemsantalet med 35 personer, säger Kjell med glimten i ögat.
Han förklarar det med föreningens extremt höga medelålder, det blir allt vanligare att de riktigt gamla lämnar PRO och det är inte helt lätt att locka nya medlemmar.
– Där har vi en kod att knäcka för att på ett naturligt sätt få med de yngre pensionärerna, säger Kjell.

Kjell Eliasson
Fyller: 70 år den 19 april.
Bor: Äspered.
Familj: Hustru, två barn, fyra barnbarn.
Gör: Är ordförande i PRO Centrum i Borås, leder datacirklar i föreningen. Har mindre politiska uppdrag, är bland annat med i arvodesberedningen i Borås stad.
Intressen: Odling, "jag vill följa det som växer, inte det som finns runtomkring, jag odlar grönsaker och sår och förökar gamla kulturväxter". Brottning, har varit ordförande i Borås brottarklubb, är nu suppleant i styrelsen.
Övrigt: Kjell har varit aktiv i kaninavelsföreningen. Under en tid födde han upp kaniner och åkte på utställningar med dem.

Marianne Hedenryd

familjeredaktör