Borås djurparks minigrisar är populära, inte minst bland barnen.

Den här ser ut att vara väldigt bestämd och ha ett mål i sikte.

Jodå, det var ny mat i hon.

En Fjärils liv är inte så långt.

Ofta förkortas det ytterligare av fåglar, som om de inte slukar dem på en gång, rycker en bit av vingarna.

I år var det inte så många Fjärilar, så man kunde bättre följa de enskilda.

Framför allt Pärlemorfjärilen, kunde flyga trots att den var mycket trasig.

I kväll är det konsert på Åhaga. De gamla lokstallarna, som blivit konsert-och utställningslokaler.

Landshövdingen kommer och delar ut ett kulturpris och huvudnumret är Gitta Maria Sjöberg.

Temat i kväll är Nordisk musik. Hustrun har årskort, men jag brukar inte gå så ofta.

Men innan det så ska vi vid middagstid ha AU-möte i PRO Centrum, för att förbereda verksamhetsplan och budget.

Ekonomin är inget självspelande Piano längre, eftersom Cafèet inte levererar så stort överskott som det gjort historiskt.

Omsättningen sjunker, bl.a beroende på att de yngre pensionärerna inte kommer varken till organisationerna eller till Sparrehus dagaktiviteter.

Vårt Bridgegäng, som varit en säker kund, minskar i antal. De blir äldre och dagens 65-åringar verkar inte så intresserade.

Under verksamhetsperioden, september-april, rullar det ändå på bra, men det är lågsäsongen som är största problemet, med sina fasta utgifter utan större intäkter.

Det blir, som det brukar heta, en utmaning.

Lite retro, men det blir inte så många bilder just nu i gråvädret.

Bilden är tre månader gammal. Rudbeckiorna nedklippta och insekterna har gått i vintervila.

Många skulle kalla den för en Humla, stor nog, men det är en sorts Blomfluga.

Redan i somras, så satte vi tre soters kryddat brännvin. Pors, Johannesört och Svarta vinbär.

De två förstnämnda är filtrerade och står på lagring. De svarta vinbären ska dra i tre månader, men vi har inte riktigt kunnat hålla oss från att provsmaka. Smakade bra, men vinner på att få stå ett tag till. Väl färdigt och silat, så har de svarta vinbären "spätt ut" spriten med sin saft, så från en flaska fått 60%:s brännvin ska vi balansera upp till 38-40% igen. Sötat med honung, blir det rena"likören".

Idag var det dags för "bäsken". Ett par Malörtskvistar, plockade 24 augusti, på Bartolomeiidagen stoppades ner i en burk. 2o cl. Brännvin special får suga ut de beska smakerna.

På tidag kväll ska första smakprovet göras, 1 del essens 3 delar Brännvin special.

När den är lagom filtreras och en 70-cl.ers flaska fylls upp med sprit och essens.

Sen är det bara julmaten som fattas.

Enligt en Borgmästare i Halland, är Malörtsbesken bra för att balansera det feta i julmaten. Han rådde att börja redan till julottan, för att vara på den säkra sidan.

Julafton hade han förmodligen tillbringat ihop med andra kryddningar.

Riktigt trevligt!

Mitt i skrivandet ringer dottern och frågar om vi börjat med maten ännu. Både ja och nej.

-"Kan ni inte ta det i morgon i stället, för jag ska precis börja med Raggmunkar och stekt fläsk"?

Sagt och gjort. Vem kan neka till Raggmunkar och stekt fläsk?

-"Kan vi äta om en timme"?

Vi är inte nödbedda.

Stadsresa på söndagsmiddagen.

I ett läge av nästan uppehåll, tunt duggregn, så tog vi oss en Askanäsrunda i går.

På ett ställe i skogen, stod en gammal Lunningskälke uppställd mot ett träd. Bara skelettet. Inga skaklar för Hästen, ingen bom att fästa stockarna vid, men tydligt en Lunningskälke.

Kommer ihåg när min far drog fram sågtimmer med en sådan kälke. Dragen av en regementshäst, 202 Lunka.

Hon var het, skulle bara fram, så det blev en del reparationer.

Ingen lunnar med häst numera i skogsproduktionen, så den står där som ett trevligt monument över svunnen tid.

Nuvarande ägarna till Askanäs har avverkat, eller rättare sagt gallrat i skogen utefter promenadrundan.

Bl.a har man tagit ner en del Bok i en stor dunge. Det kommer att ljusa upp rejält, samtidigt som det som varit lite defekt eller stått för tätt har tragits ner.

Lite hushållsved ligger kvar, resten har Sydved hämtat. Stora högar med kvistar och grenar väntar på flistuggen.

En mycket hänsynsfull avverkning. Skogen mår bättre och behåller sin skönhet.

Rosmarinen är vacker och frodig. Den växer till sig ganska bra över en sommar.

Den övervintrar inte ute i vårt klimat, men jag har sett upp mot meterhöga gamla buskar i Frankrike.

Vid flera tillfällen, har vi försökt att övervintra den inne, men vi har för torrt och varmt. Är det inte det, så glömmer vi bort den och då står den och grinar med kala grenar och en hög torra barr runt krukan.

I år hade vi tänkt att kunna bevara den fram till nyårsafton. Vi har nyårsfesten i år och tänkte späcka köttet med egen Rosmarin och Vitlök.

I går blev det ändrade planer, så programmet får flyttas fram till idag.

Nu har vi sågat ner ett av Rödhakens favorittillhåll. Syrenbuskarna. De hade blivit 4-5 meter höga och skuggade Vinbär och Hallon.

Nu får syrenen börja om från början.

Med nyservad motorsåg ska vi ta oss an en grupp granar, Oxel, Lönn och ett par Aspar. När det är gjort så ska en Ek ner. Vi har tre stora Ekar på tomten, men denna skuggar bärbuskarna.

Slutligen ska några alldeles för stora Björkar och Rönnar vid södra tomtgränsen ner. De skuggar grönsakslandet.

De växer fort. Först förra året märkte vi skuggeffekterna och i år ska de ner.

Veden för vintern 15-16 är därmed säkrad.

Får se om vi börjar idag. Framåt eftermiddagen blir det uppehåll enligt yr.no.