Sundholmens slottsruin tillhör naturupplevelserna på Ås Tolken. 

När jag gick ut, var vinden svag och västsidan låg i lä.

Hupp! Vad är det som sticker upp där?

En gammal båt, uppockner? Nej en stenbumling. Hade inte en aning om att den låg där. Rena turen att man inte gått på den genom åren, när man sniket småsniffat utefter stränderna efter smågädda.

Det låga vattenståndet för med sig att man ser det man riskerar gå mot i normala fall.

Vi skulle gått ut, Max och jag, men han var inte kry, så det fick vänta.

Efter att ha kört hem honom, så gav jag mig ut själv.

Det blev en ordentlig runda, men slutade i naturupplevelse som så ofta förr.

Hör från andra, att det varit trögt i år. I gott sällskap alltså.

Sällskap och naturupplevelse!

Återsåg våra Skäggdoppingar,såg ut att vara en unge kort, de var bara tre.

PRESSTOPP!!!

Vid närmare granskning av bilderna, ser man fyra ungar! Hurra!

De höll till vid bästa Gösstället. Arnhallabergen, även om de snabbt dök och simmade ut i sjön, när de fick syn på mig.

Roligt att återse dem. Får se om de gör som andra år, att de tillbringar ett par veckor i hemmaviken innan de flyger till säkrare öppet vatten för vintern.

Skrakbeståndet har decimerats avsevärt. Såg bara ett par stycken, varav en hade rena uppvisningen för mig.

Den kallas ju för Ålekråka på en del håll.

Har egentligen inte så mycket till övers för den, men i lagom portioner, OK.

Blåste en del idag, ute på öppet vatten, motvind på hemvägen. Fick köra på högsta växeln på elmotorn, för att hålla styrfart.

Är lite trött i skrivande stund, efter att ha kört skottkärran från sjön. Ner går utmärkt. Nedförsbacke hela tiden, men hem...

En reflektion:

Hör på radion, att Amurfloden svämmar över alla breddar. En naturkatastrof är i vardande.

Vi har plats i Ås Tolken. Med vårt exeptionellt låga vattenstånd,  kan vi ta emot lite överskottsvatten.

När man lagt till med båten, får man gå en bit innan det som vanligtvis är land, hamnar under fötterna.

Har nämnt i något tidigare inlägg, att älsta barnbarnet Max, hade en särskild misson när han besökte oss.

I torsdags var vi och handlade material, hos Stug-Holger och Färgbolaget. På Färgbolaget uppträdde målarlärlingen värdsvant.

Bl.a talade han om för mig, att "vit" färg inte finns. De har siffror. Den han skulle ha hette något med 0500.

På Holgers köpte vi färdigsågade skivor, 6 mm. tjocka.

Två 50*50 och en 180*50.

Han hade direktimporterat en Fransk tapet med  Macroner i olika färger.

Flickvännen "Bella" eller Isabell, som hon är döpt till, fyller 18 år.

Han ville tillämpa sina ganska nyvunna målarfärdigheter i presenter till henne.

Tre tapettavlor.

Jodå, det blev snyggt och han är noggrann. Det motoriska har alltid fungerat bra på honom.

T.ex var jag aldrig orolig när han var tre-fyra år och täljde med kniv.

Yxan något år senare.

Men... när han var 11, blev vi ordentligt ovänner kring att köra motorsåg.

Jag kunde tänka mig, att han fick hålla den tillsammans med mig, men han skulle såga själv!

Han gick upp på en kulle och satte sig, ordentligt sur och morfar var inte många vitten värd den dagen.

I går frågade jag honom om jag skulle ta fram motorsågen, han kunde ju få köra själv nu när han är 20!

Men intresset hade avtagit.

Bella fyller inte år förän i morgon, men hon ska presentas i kväll, så jag har fårt publiceringstillstånd.

Grattis på 18-årsdagen, Isabell!

Ett särskilt kapitel i naturen, är när det oväntade inträffar.

Jordgubbarna blommar om eller Sädesärleungar drillar under takpannan i september.

Ingen dramatik, men härom dagen upptäckte vi en flerårig Vallmo, som kommer med fem knoppar, varav den längst komna börjar slå ut. Det kommer säkert att gå bra, även om värsta fienden, vädret, kommer att göra livet surt för den.

Älsta barnbarnet Max är här nu. Han har ett särskilt ärende, utöver att hjälpa oss med lite målning och dra några Gösar.

Förkylning och magproblem har satt stopp för båda aktiviteterna. Som om inte det skulle vara nog, så har vädret inte stått oss bi heller.

På förekommen anledning, så kommer inte det stora skälet till hans vistelse här, att redovisas förän i morgon.

Om Vallmon är malplacerad, så har Tistelfjärilen hittat sitt rätta element. I alla fall om man utgår från att den måste ha fått sitt namn av värdväxten.

Inte så ofta, som vi ser Fjärilar i Bolltisteln, de som brukar vara är Nässelfjärilar och dem har vi inte sett ett enda vingfladder av i år.

Humlorna däremot, riktigt kryllar runt blombollen.

Sländorna har också varit sena och få.

Har placerat föremål av bedagat trä på strategiska platser. De gillar gammalt, obehandlat trä.

Men inte. Däremot så blev årets första Sländbilder i en torkad Tistel.

Timjan (Thymus vulgare).

Sådde timjan på försommaren och skolade om 20 plantor.

Om några veckor ska de planteras ut på övervintringsplatsen, där Störbönorna står nu.

Får se om de kommer att slutligt landa hos sina äldre släktingar eller får bilda en egen grupp någon stans.

Timjan är nog den enskilda krydda, utöver Dill och persilja, som vi använder mest.

I dagarna ska den åka ner i en Bondbönsoppa, på nyskördade Bönor, Potatis och Purjolök.

Vi  torkar för vinterförvaring, men allra bäst är den färsk.