Stundtals var himlen fylld av "fallskärmar".

Badliv och Morups fyr i bakgrunden.

Årets varmaste dag var utlovad.

Vi hade väl inte mer än 20 grader när vi lämnade Nabben vid halvåttatiden. men, Max hämtad i Borås och hans far Måns i Västra Frölunda, så hade termometern stigit till 28 grader i höjd med Kungsbacka.

Framme i Olofsbo, så snuddade kvicksilvret vid 30 grader, men en befriande vind tog bort den negativa effekten av värmen.

En ny glänsande Beige Renault Megane stod på parkeringen, som konkurrerade i glansen med dotterns ögon av glädje.

Det är t.o.m så, att hon är lite rädd för att köra. "Jag har ju aldrig ägt något så värdefullt(ekonomiskt) tidigare".

Nå, det jämnar väl ut sig så småningom.

Vi väntade inte länge med första doppet, det blev fler under dagen, det sista i regn och med mullrande åska ute på Kattegatt. När vi gick i vattnet, var det uppehåll och mycket folk på stranden, på väg upp igen, hade det börjat regna och nästan tomt på folk. bara några "fallskärmsdragna" brädseglare och deras närmaste kvar. Dramatisk förädring inom loppet av några minuter. 21 grader i vattnet.

Tidigare i morse hade vi 19,5 i Ås Tolken. det gick an det med.

Efter en längre promenad, Måns i rullstol, till småbåtshamnen, färdigställde och åt vi en alldeles fantastisk grillmåltid. På altanen, för regnet hade tagit ett fast grepp om vädersituationen. Men uppehåll under själva grillningen gjorde det hela lättsamt.

Max och Måns skulle vara kvar till idag. Vår hemresa blev riktigt sval. En falerande AC störde inte.

Far, mor och son.

Inte så ofta de uppträder i den konstellationen. Några gånger om året, bl.a vid resor till Max farföräldrar i Sätofta utanför Höör.

Måns sitter i sin rullstol. Han kan gå kortare sträckor och med krycka lite längre. Den benägenheten har han hamnat i sedan man amputerade ena benet vid knäet, efter en cancer i vaden.

Det blev slut på jobbet som sjökock och landkrabban jobbar i ett av kommunens kök i Göteborg.

Tyvärr har cansern gjort sig påmind på överkroppen också.

Max har fått sin första riktiga avlöning, från feriearbetet som målare. Han är riktigt stolt och har uttalade idèer vad han ska använda pengarna till.

Dottern hade ställt till med en riktig festmåltid igår, sista semesterhelgen.

Sen är det dags för Trioplast i Smålandsstenar igen.

Vid småbåtshamnen upplyses man om hur många nautiska mil det är till viktiga punkter i omgivningarna.

Stora sanddyner har bildats utefter stranden. Hur de kommer till blev jag varse, när jag gick upp för att fota.

Sandstorm. Det stack på kroppen av sandkorn som blåste kring.

Det verkade vara ganska påfrestande sysselsättning, för de tog sina pauser, för att senare komma igen på böljan den blå-

Landtungan i bakgrunden är början på Morups tånges fågelskyddsområde.

De lägre regionerna av himlen över Olofsbo havsbad, var emellanåt fylld av 10-15 segel, som drog fram ungdommar på surfingbrädor.

Fram och tillbaka åkte de ute på lite djupare vatten. När de tappade luft, fick de vila lite och så var de igång igen.

Segel i olika färger, var en riktigt trevlig syn.

Något 25-tal ekipage var ute i omgångar och inte förrän åskan rullade in och regnet blev besvärande frampå eftermiddagen, upphörde skådespelet.