Uris är inte som andra han

han kan inte vad virila hannar kan.

Uris, är en korsning mellan Amurtiger och Sumatratiger.

För att han inte ska kunna föra sina korsade gener vidare, har man kastrerat honom.

Lite godmodigare, som kastrater brukar. Men en bamse och tänderna är det inget fel på.

Nämde i går att man inte fick stora skymten av hans släktingar.

Tog flera bilder på mor och tre ungar, bilden nedan innehåller det mesta Tiger jag lyckades få.

Om det inte redan tittat fram en unge ur första ägget.

Honan simmar så stolt och bl.a har hon rörelser som de hade vid parningsspelet.

Hanen som ruvade när jag var nere i kväll, var ytterst försiktig, tittade inte ens upp när jag lite klumpigt trampade på en kvist.

Mycket talar för att första ungen kläckt. Låg profil och datumet.

Slog på digitala zoomen i kameran och kom otroligt nära. Fungerar alldelses utmärkt som kikare.

Mellan vattenväxternas blad, kan man skönja en Dopping, ruvande.

För dem som fotar lite mer, kan jag stoltsera med att jag fått ögat mellan ett par blad. Medges! Jag har förstärkt ögat i färg och intensitet.

En intressant tid väntar.

Med en inzoomning motsvarande 3500 mm. teleobjektiv(rymdkikare), får man lite insyn i vassens hemligheter.

Honan simmade en bit från boet, på behörigt avstånd från mig. Hur ser man skillnaden?

Jag vet egentligen inte, men när jag synar alla foton jag har, inte minst parningsbilderna, så ser jag att honan är mörkare på ryggen. På andra bilder kan man också se att fjäderstället är lite grövre.

Fortsättning följer... 

Som en staty över Gullspira i Barnen från Frostmofjället, står Nordens Arks  Grand Old Lady bland Jämtgetterna.

Men vet folk nu för tiden vem Gullspira var?

Ser barnen filmen?

Nej det tror jag inte. Var tid har sitt, men filmen åstadkomm både spänning och tårar på 50-talet.

Mer från gårdagens besök på Nordens Ark, kommer vad det lider.

En liten försmak, ja, tre små försmaker, kan ni se här. Snöleopardungarna i lyan, live!

En vit tacka, utan lamm, är den mest sällskapliga i årets flock.

Hon blev av med sina lamm till Räven, när de var späda.

Hon kommer fram så fort man närmar sig hagen. Vill ha lite kontakt och så går hon igen.

Sånt kallas integritet.

Ska se flera djur med integritet idag, på Nordens Ark. De har väl tillragna hägn, avpassade för dem och inte alltid för publiken.

Stor skillnad mot t.ex Aalborgs djurpark på 70-talet. Djuren gick på cementggolv, även på sommaren och hade ingen stans att dra sig undan.

Det har blivit förändringar, även i de mer publika djurparkerna, där man kan vara stolt över Borås, som ligger i framkant. Det märks inte minst på alla födslar, som inte sker om djuren vantrivs.