Pionerna har idag ganska många år på nacken.

Fick dem av en arbetskamrat, tidigt 80-tal.

En arbetskamrat som jag fick ganska mycket att göra med genom åren. Eftersom han hade en del problem, både av medicinsk art och familjemässigt, så sökte han stöd.

Sedemera blev han ännu sjukare och blev sittande i rullstol på ett servicehus, med bl.a personlig assistent. Sorgligt att se den gamle FN-soldaten tyna bort.

Han var väldigt givmild, inte bara Pioner, utan frukt och annat ville ha ge bort. Bla. så kokte vi marmelad på hans blå Plommon.

Flickbarnbarnet och hennes mamma var här i går. Barnbarnet, Josefin, visade sig vara intresserad av vävning, så hon kommer nog att tillbringa en hel del tid här, för att lära hantverket.