Hade ett projekt ute idag, men både regn och en krånglande hals, fick mig att lägga om planerna.

Hustrun såg en Ekkorre klänga bland fågelmatarna, i spegelbilden från en tavla.

Den rörde sig lite fram och tillbaka, upp och ner, så jag tog fram kameran och smög mig lite på altanen. Bra fotoavstånd. Jag vet att Ekorrarna har sitt säkerhetsavstånd, det gäller att inte överskrida, för då är det kört. Första bästa träd gäller som avstamp mot säkrare mark.

Den blir våt i duggregnet, men det är smällar man får ta om det vankas mat.

Fick den tag på en ordentlig bit, satte den sig gärna på tvärslån och åt.

Finns minst en posè som jag missade. När den sitter överst på stolpen. Men det får bli en annan gång.

Vi har satt ut Talgbollar, stora, på stubben.

Över en natt, har de varit borta. Vem är det som har sån aptit?

Ingen tvekan, det är Ekorrarna.

Nu sitter den och begrundar ett tomt nät.

Då säger jag som min mor brukade göra vid liknande tillfällen;

"Det magen har fått det har den".