Det börjar bli en ordentlig stabbe nu, två tredjedelar är kluvet. Botten är tio kvadratmeter. Nere till vänster ligger sånt som är för långt för klyven, ja kaminen med för den delen. Det ska kapas med motorsågen, som sista momentet, innan vi täcker stabben.

          När jag fotat stabben, landade en Bofink. Med lite tele, så fångar man in dem, även om de är på långt håll.

Vilodag, betyder inte att man inte gör någonting, men man gör vad man vill. "Skrotar" som vi kallar det. Pillar lite här och lite där. Men framför allt ingen vedhantering. Har allt känningar i axlar och armar efter hivandet upp på klyven, med energirika Björkkubbar.

Vilodag har framför allt  ingen sakral bakgrund, inte för oss i alla fall, utan mer ett uttryck för att vi gör vad vi vill.

Hade det inte varit mulet i Olofsbo, i motsats till här, så kanske vi hade våldgästat dottern.

Var ute och fotade lite för en stund sedan.

De "vilda" Krokusarna står fina fortfarande, hade slutit sig mot nattfrosten.

En Bofink satt och väntade medan jag fyllde på fågelmat, förväntansfull.

Har man börjat mata, får man fortsätta. De hittar inte mycket i naturen ännu.

Sen är det väldigt trevligt, när de tar med sina ungar fram till matningen.

Mitt i det vildvuxna, kämpar de mot naturen och förnöjer oss några dagar.

           En Bofink på lite närmare håll. Fick ny mat, efter en energikrävande natt, vi hade -4, hela efternatten.

Kanadagåsen är väl ingen favorit, men i rätt ljus blir den ganska bra på bild.

Doppingarna är inte heller särskilt förtjusta i den här ensamma Gåsen, som valt trakterna kring deras boplats, som betesbotten.