Minnet, ja det utvecklas med åren. Händelser långt tillbaka står klara, medan närtid kan vara lite värre.

Jag talar för mig själv.

Har letat som en liten furie, sen i går kväll, efter en mapp med nostalgibilder jag tog för ett par år sedan. Men det är väl som med så mycket annat. Har väl lagt dem på "ett säkert ställe".

Så hittade jag Lottas hund. Lotta är bästis med vår dotter sen lågstadiet och det håller i sig, trots lite avstånd nu för tiden.

Bilden är väl 25 år gammal. Kommer inte ihåg! vad hunden hette, men Lotta hade fått de under en vistelse i Irak.

Hennes styvfar var nere på jobb i Bagdad och under vissa tider fick familjen följa med.

En tid med dyra telefonräkningar.

Lotta fick en Ökenhund, tog med den hem till Sverige och den levde i många år.

Hunden hade en egenhet, den ville ligga på sanden i Paddoken.

Kan det vara barndomsminnen av ökensand som drog den till Paddoken?

Mera minnen hos Sinneskatten.

Ingen ny art, bara en Kanadagås i motljus.