Det blir Ekorrar en gång till idag, på förekommen anledning.

Vid halv niotiden, tittade jag ut från altanen om Ekorrarna kommit fram för att äta. Det hade de, eller en, rättare sagt.

Ljuset var fortfarande dåligt, men jag testade med ISO 400 och underexponering. Fick 1/80 med bl.a.3.2

Blir inga tävlingsbilder precis, tänkte jag, men jag knäppte lite på den som satt vid foten av matningshuset. De brukar röra sig mer, men den här envisades med att sitta diagonalt från mig.

Förklaringen uteblev inte.

Ett skrik och ett snömoln.

Sen såg jag grannens katt Murre och Ekorren jaga runt den stora stubben. Det pågick en stund, sen tog Ekorren ett stort skutt till närmaste träd.

Katten fick bli utan, den här gången också.

Ekorren satt uppe på en gren och slog med svansen. Typiskt när de är irriterade eller störda.

Katten drog vidare och Ekorren satte sig i säkerhet i några Granar vid tomtgränsen.

Lite spännnade att följa, framför allt som det blev ett lyckligt slut, för Ekorren.

De är tre Ekorrar som rör sig mellan oss och grannen, Kattägaren. De har berättat om Ekorrarna och Kattens fight. Katten brukar även ligga här och smyga ibland och då sitter ofta Ekorrarna uppe i ett träd, smackande och piskar med svansen.

Kunde inte låta bli att gratulera Tomas Eskilsson och gänget på Film i Väst, med ett mejl i morse.

Storslam på Guldbaggegalan i går är bara förnamnet.

Det var ju inte svårt för Babben Larsson att träffa rätt när hon kåserade om att ha frusit i timmar i Trollhättan. Alla kunde känna igen sig.

Jag kan inte film, på det viset, men är barnsligt glad när det går bra för filmer gjorda på vårt bolag. Vi är ju 1,6 miljoner som äger en av Norra Europas bästa samproducenter av kvalitetsfilm.

Film i Västproduktioner hade 37 av 48 nomineringar på galan.

Man tog hem ännu fler andelsmässigt och framför allt alla de tunga priserna.

Palme, Avalon, Call Girl och Äta sova dö, svepte ju hem det mesta.

Och så pricken över i:et, biopubliken rösta fram Sune i Grekland, även den kom från FiV.

Det var bara Sugar man som inte gjorts i Trollhättan.

Ibland gnölas det över att skattepengar går till sånt här.

De som gnölar har inte en susning om vilka effekter regionmiljonerna får på jobb, turism och utveckling i allmänhet i Trestadsområdet i första hand, men även för hela Västra Götaland.

Slutligen; Kultur måste få kosta. Tänk vilket fattigt liv vi skulle leva med våra I-padar och gångmattor om vi inte hade den.

Än en gång grattis, Film i Väst.

Bengt Gustavsson i orange jacka i slutfasen av förberedelserna till dagens förplägnad. Han hade ett gott gäng med Äsperedsbor till sin hjälp. Ett 15-tal. Till eftermiddagsloppet var det Tvärreds IF som fick ta törn.

Ytterligare ett kåseri i ord, men mest bild.

Kan med fördel läsas efter att man läst det här inlägget.

Västgötaloppets hemsida, där du kan fördjupa dig i prislistor och namnen bakom startnumren.

Klicka på de små bilderna, så förstoras de.

Hon leder uppvärmningen. I tjugo minuter är det knäna böj och armar uppåt sträck.

Fjolårsegraren i damernas elitlopp. Hur går hennes tankar? Ska jag vinna i år igen? Vi vet att hon gjorde det.

Ordergivning med hela handen.

Här kommer ingen jäkel över bron. Ingen får gå förän nationalsång och startskott ljudit.

Nöjda startfunktionärer, inte bara för att de är från Äspered, utan starten gick bra också.

Bengt G och hans tross fick så småning om häcken full i en avkörningsfil för dem som ville dricka eller äta bulle.

Sjukvårdsansvariga Helena Persson; "Kommer jag med om jag böjer mig lite"?

Maja Falk gick oroligt av och an, ingen ännu som svängde upp på målrakan efter "rondellen".

En tapper krigare, som tagit ut sig fullständigt. Lite handpåläggning av Helena P fick snart upp honom igen.

Helena P var aktiv riktigt i slutfasen av tävlingen. Ljusblå åkare skulle bryta tre km. före mål men hon peppade honom till att ta ett sista varv också. Så skedde och han var ganska stolt, trots sistaplatsen. Fru och fyra barn väntade i målfållan. Frun hade kört sina 18 km. på 1.50 på lördagen.

Trots att det är Helenas bror som är polis, så var det hon som fick ta hand om "brottsligheten", de som ville bryta. Hon var bra på att peppa upp dem för ett varv till.

Det blev en del bilder på söndagen också. Oddsen var inte bra. När jag startar kameran, meddelas att det inte fanns nåt minne i kameran. Blev att använda det inbyggda minnet, c.a 150, med ordentligt nerskruvad kvalitet. Av och till fick man radera, men det löste sig. hade hela tiden ett par tre lediga rutor på slutet, det kunde ju hända något.

Fotomässigt var det stor skillnad på de båda dagarna. Lördagsbilderna behövde jag skugga lite i högdagrarna och lyfta lågdagrarna inne mellan träden, men i övrigt inga problem med det ljuset.

På söndag blev det ganska mörka bilder som kräver mer dragande i Photoshopspakarna. Men jag är nöjd, det finns ju inget annat att välja på.

Är det inte lite Vasaloppskänsla i första backen, där det smalnar av till två spår?

Ekorrar har nästan blivit lika vanliga som skidåkare här på bloggen sista tiden.

Men det är som med maten, man tar det som det är säsong för.