Min profana variant på julstjärna. En av stjärnorna i Dahliarabatten, Maxim.

Det var en upplevelserik julafton i går, så upplevelserik, så jag glömde ta fram kameran.

Mest upplevelserik för minsta barnbarnet Eric.

Vid middagstid gick en Tomte och tittade in genom fönstren. Förväntningar.

Efter att jag tomtat hos en granne vid 14-tiden, skulle tjänsten återgäldas när Kalle Anka var slut.

En annan Tomte gick kring huset och tittade in, innan Eric kunde öppna för honom.

Erik hade stora likheter med en pilbåde full av fjärilar, den sista halvtimmen.

Det var stort för honom, han glömde nästan av julklapparna, som låg vid den stol som ställts fram åt Tomten.

Erics blick släppte inte Tomten under hela förloppet. Ja jag måste väl också har varit lite spänd, som glömde kameran!!!

Alla paketen var till Eric, hans stora syskon, på fädernet, fick ett par kuvert var, och de verkade glada för dem. Deras julhandel kan börja i mellandagarna.

Eric kommer tillbaka idag, de ska bo här några dar. Gott att få lite hjälp med att äta upp julmaten, om nu inte vädret tillåter något annat.

Under tiden som TV sände Karl Bertil Jonssons jul fick jag ett bildmeddelande från älsta barnbarnet, som är hos farföräldrarna Höör.

Texten meddelade att han tagit en bild på mig och bilden föreställde Tyko Jonsson. Han tycker att vi är lika!

Sen med bilden idag. Förklaringen har ni på bilden, fick skotta mig fram till brevlådorna. Nå, inte hela vägen, men på egna tomten i alla fall.

Nu återstår en skottningsstund, så att sonen kommer upp med sin bil idag.

De skulle komma tidigt, så det finns ingen tid att förlora.

Som om inte Headern skulle vara nog, så önskar jag alla läsare

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR.

Snögubben som yngsta barnbarnet Eric och jag byggde, står kvar och verkar att få göra det över julhelgen också.

En del säger att snögubben har omisskänliga drag av Flanören...

Skulle väl vara hatten då.

Vän av ordning, undrar om Flanören försovit sig. Bilden kommer lite sent.

Julestök, julestök, julestök... Glömde fullständigt av den och kom inte att tänka på det förrän jag läst tidningen nu på morgonen.

Weinachtstollen och 4 sorters kakor, bl.a Sätoftakakor!

Julhandel, som ändå måste kompletteras på Konsum i Dalsjöfors om några minuter. Vi glömde middagsmat både till lördag och söndag!

Sonen och alla tre barnen kommer hit på julafton och sen kanske vi får samma brottarfrämmat som förra året, vet inte riktigt ännu. Eric skulle åkt till mamman, men det blev ändrade planer.

Sätoftagran?

Jo, älsta barnbarnets farfar och farmor bor i Sätofta utanför Höör. Granen är från förra julen.

Dottern och Max åker dit varje jul. Många jular har vi kört ner, men nu ställer hon inte av bilen i år, så det blir egen bilresa för dem.

Max har varit väldigt noga med att fira jul i Skåne.

Fyra fastrar och farbröder, en massa kusiner, där han är äldst och därmed Tuppen i hönsgården.

Barnen har roligt i ett närmast Villa Villerkullahus, med högt i tak. De större har väl lekt färdigt, men hittar i stället nåt utrymme att ligga och ljuga för varandra, kolla Facebook, ja, bara vara ungdommar.

I morgon bär det i väg, via Västra Frölunda och hämta pappan.

När de kommer hem har vi en julafton till på lördag i mellandagarna.

Vi åt köttfärssås och spagetti i dag, det framgår av Erics mun och haka.

Efteråt hade vi lovat honom hans favoritefterrätt. Tollamater.

Ja det är småtomater, men han kallar dem så. det har blivit en grej, så han vägrar att kalla dem något annat.

Han tyckte det var kul att ta in dem hela i munnen och bad mig ta några bilder.

När jag väl tittade på bilderna i datorn, så slog det mig två saker; Vi har en bild på hans far, kanske något år äldre, de är lika som bär, eller rent av som far och son.

Väl där, så ser man likheten med Max, Erics älsta kusin.

Det blev några ganska kul bilder, han var på bästa spexhumör, något som oftast bara faster Mette(Max mamma) kan locka fram.

"Farfars goda köttfärssås" blev ett eftermäle till maten, t.o.m så god så han ville ha en liten dutt med hem, så att pappa fick smaka också.

Eftyersom jag aldrig använder recept, så får jag väl memorera, men mycket vitlök och örtkryddvarianten var det.

                 Lite försiktig i början, fötterna fungerade som broms när det gick för fort.

Efter frukost och lite tittande på Disney Channel, så var det dags att bygga snögubbe, men han ville pröva det nya åkdonet först.

Vi plattsde till en backe, så det skulle gå fortare.

Han tycker om farten, men fötterna åker ner i marken när det blir för hisnande.

Men rätt vad han åkte, så hörde han ett motorljud.

                  Avvaktande, på avstånd att börja med, men efter en stund var han med och "hjälpte till".

  Det var grannen Lars, som testade en av sina tändkulemotorer. Plötsligt fanns det nåt som var intressantare.

Vi gick över vägen och han jagade på Lars att starta den igen, när den stannade.

Pojkar och motorer, sitter det i generna eller?

Han ville inte gå där i från. Men rätt vad det var, så kom det på Eric, att han ville gå in.

Emellan åkningarna i backen, så hade vi byggt en snögubbe, Det gick inte att rulla snöbollar, en liten hinna skare som bildats under natten hindrade det, men vi skottade ihop snö och fick agera skulptörer.

Farfars Delsbohatt på huvudet, kol från kaminen som ögon och mun och så en morot mitt i ansiktet.

Ett par pinnar fick fungera som armar.

Den snögubben kommer att stå ett tag, eftersom det blir kallare nu och ska så vara till efter jul.

                  Två gubbar.

Vi går nog inte ut på sjön, det har gått upp vatten i sprickorna och isen är inte riktigt så tjock som jag trott.

Han är klok pojken. Det är nog inte värt att gå upp på stenen, det kan vara halt.

Vi får se vad eftermiddagen har att bjuda på, men först ska farfar bjuda på köttfärssås och spagetti. Det var inte att ta fel på jublet när vi frågade om han ville ha det.