Skovelbocken har börjat hålla ihop hindarna lite tajtare nu. Börjar brännas, "fars dag" är ju till helgen.

Nu börjar det märkas i Dovhjortsflocken, att "fars dag" även närmar sig på Glaskulla. Skovelbocken håller ihop hindarna och är inte många meter från dem.

Lillebocken har förpassats till utkanterna. Skulle tro att det skett utan allt för het kamp, det skiljer för mycket på dem. Men lillebockens tur kommer, kanske redan nästa år. Man vill ju undvika inavel.

Till helgen kanske jag skaffar ett mörkt skynke och drar över mig, placerad i buskarna på andra sidan. Får se, beror på väder, vind och annat. Bl.a kommer yngsta barnbarnet Eric på besök.

Lillebocken är satt på plats nu, antingen får han bara fly undan, eller ligga och begrunda sitt öde lite avsides.

Rädsla för fotografen, får honom att närma sig flocken, men i skydd av den höga växtligheten.

The winner takes it all.

När jag blir lite för närgången, c:a 150 meter i från, så syns han ropa med sitt brölande; "Kom igen tjejer, nu sticker vi". Han samlar hindarna framför sig innan han sticker själv. En bra bit efter kom lillebocken.

Lade ut lite mandlar, i brist på Hasselnötter, för att locka ett par Ekorrungar.

Trodde inte att Nötväckan skulle rå på dem, men den flög i väg med överlast.

Den här är värre däran än  Rydbergskans skelögda Bofink, Knut.

Jag upptäckte honom uppe i vildapeln, sen kom den ned på marken och var betydligt mindre rädd än andra.

Men han höll verkligen ett öga på mig.

En liten byggtork får tuffa och gå i ett par veckor, innan rötterna åker ner under huset. Den undre korgen har stått i växthuset någon vecka och är bra på väg, de övre togs upp idag.

Det är inte utan att jag lekt med elden(frosten) när det gäller Dahlierötterna i höst. Jag hade skurit blasten, men regn och olika engagemang gjorde att rötterna fick stå.

Frosten kom, det blev en frusen skorpa på ett par cm. Men rötterna är betydligt tåligare mot frost än vad blasten är och väl uppe idag, så såg de väldigt fina ut.

Nålsögat, när det gäller övervintringen av Dahlior, är att rötterna måste vara tillräckligt torra och sedan få ligga lika torrt.

Det är målsättningen.

I växthuset står även några Fuscior, som ska mogna av, men de får inte torka ut helt, då går det åt pipsvängen med dem. I alla fall yngre plantor, de med tillräckligt stor rotklump, klarar sig om de är fuktiga när de ställs ner i källaren. En översprejning någon gång i månaden räcker.

Dukningen var festlig i vacker omgivning.

På bordet står redan en skaldjorstoast. Den följdes av Ing Britts Buef Borginigon och avslutningen stod inte det andra efter, Inkokta päron i lag och kolasås. Till varje rätt, en passande dryck, både för shaufförer och passagerare.

Vi hann gott och väl hem till Downton Abby i går. Jag tittade väl med ett splittrat öga men hustrun följer med större intresse.

Hemma från syskonträffen.

Det var en trevlig tillställning. Mycket att diskutera och vi hann även med en tur till Trollhättan och sätta ut ljus i minneslunden där våra föräldrar håller till numera.

Våra hustrur får underhålla varandra bäst de kan mestadels under våra träffar. Det är mycket att avhandla.

Yngsta brodern, som bor i Sjuntorp, får st för "hänt på bygden".

I går fick vi även ut det sista på farsarvet, 25 kronor var!

Det var något aktiekonto som inte hade kunnat tömmas helt tidigare.

Två av oss är pensionärer och yngsta brodern, som vi gästade, gick hem från Saab 1 januari och arbetar med att vara arbetslös. Inte det enklaste, han kan inte utnyttja tiden mer än stundtals. Det kräver sin man att vara arbetslös, lät han förstå.

Som vanligt, god mat och dryck. Vinet kom från särskilt utvalda vingårdar. Utvalda genom flera besök. Det kändes också, att de valts med omsorg.

Min förutsägelse att det nog skulle bli kaffe och tårta gick i uppfyllelse. Ingen högoddsare enlig lillebror.

Tiden bara rusar i väg. Ljusan dag går över i mörk kväll.

När vi var yngre, så övernattade vi och det blev sena nätter.

Det är vår tur nästa år.

Att tända ett ljus kan vara minst lika knepigt som att angöra en brygga. På bilden är det två nära släktingar till mig, som innan det tog sig ordentligt, bl.a satte en paraply över.

Idag blir det lite annorlunda.

Jag gör två flugor gravida samtidigt genom att länka till fototriss.

I går kväll hemsöktes vi av fyra förskräckliga varelser. Det bultade hårt på dörren och vi hotades med bus om de inte fick godis.

Vi hade inte haft en tanke på att bunkra upp, så de fick pengar. De lät nöja sig och satte inte hotet i verket.

När krutröken lagt sig, så kunde vi identifiera dem som fyra grannbarn

Blomsterförsäljerskan Eliza Dolittle presenteras, efter 6 månaders omskolning till fin dam, av sin läromästare Doktor Higgins på en drottningbal. Eliza och Higgins till höger.

Bilderna är tagna vid ISO 3200, utan blixt. Det gav ungefär 1/200 vid bländare 2.8

PRO firar sitt 70-årsjubileum i år. PRO är yngre än sin genomsnittsmedlem!

I Södra Älvsborg köpte distriktet 2 föreställningar och i går kväll gavs den första.

Musical, My Fair Lady, med lokala förmågor.

Ja inte vilka som helst.

Gatuförsäljning av blommor, var inte riktigt lagligt och Eliza  diskuterar sitt utsatta läge med Fru Hopkins.

Higgins har börjat lektionerna med den "bonniga" Eliza.

Den pösige Higgins skroderar om att han ska göra henne till fin dam på sex månader, Överste Pickering ingår ett vad om att han inte ska klara det.

I rollistan hittade man Jan Hjalmarsson, som den bufflige självupptagne professor Higgins.

Tina rehn Wikström, som blomsterförsäljerskan Elisa Dolittle.

Henry Augustsson, som Överste Pickering och Marion Sigge som fru Hopkins. Mia Hjalmasson spelade Mrs Pearce.

Många stora rollprestationer, sparsam dekor, men desto mer satsning på kläderna. Ja skam annars i textilmetropolen.

"Med en gnutta Flax, pappa Dolittle ser en möjlighet att få lite med när dottern kommit upp i smöret.

Den självgode Higgins mästrar Eliza efter framgången på drottningbalen, att det enbart var hans förtjänst.

Finalen, Dolittle med polare tackar publiken.

Hela föreställningen genomfördes i ett härligt, högt tempo och enskilda sångprestationer duggade tätt. Men kvar mellan öronen sitter främst Roger Sandströms tolkning av "I mina kvarter".

Finalen, orkestern hyllas av ensemblen.

Vi fick kaffe och tårta i pausen som pricken över i-et på 70-årsfirandet.

i morgon är det dags igen!

Kanske blir det kaffe och tårta redan i morgon igen, för då öppnar yngsta brodern och hans fru sina portar i Sjuntorp för en syskon-med-respektiveträff.

Ser redan fram emot det. det var ett tag sedan vi träffades sist.

Naturen håller på att ta över den gamla fina ekan.

När min son och jag rodde ut i en lånad platteka sommaren 1974, såg vi en skönhet ligga vid stranden.

Den skulle vi haft.

I onsdags så kände jag igen den, i ett helt annat skick än då.

Allting är förgängligt.