Hela familjen samlad i födelseviken igen, men en unge saknas.

Båda föräldrarna Skäggdopping, har inte varit i viken sen de gav sig iväg med en månad gamla ungar. I alla fall har vi inte varit där samtidigt.

Idag var de tillbaka, men med en unge mindre än när de simmade ut.

Fem har blivit två.

       De börjar allt mer att anta en vuxen Skäggdoppings utssende. Inte minst färgen på kinderna och tofsarna på huvudet börjar komma. 

De två, som som nu allt mer börjar se ut som Skäggdoppingar, behöver tydligen sina föräldrar ett tag till. Man ser aldrig att de har med sig något när de kommer upp efter dyk. De tigger fortfarande hos föräldrarna.

Men snart nog ska de väl ge sig av till trakter med öppet vatten.

Som jag förstår det, så flyttar de inte långt.

Föräldrarna har haft ett tufft jobb. Det började med förberedelser i maj och fortfarande så är ungarna inte självgående.

Inte undra på att föräldrarna ligger och dåsar långa stunder. Något man inte såg under ruvning och småbarnsperioden.

Varje gång jag återser dem, undrar jag om det var sista gången.

Nu vet jag att förra gången inte var den sista...

Vill du läsa och se en rad bilder från häckningen, klicka här.

       De har haft en hektisk period, föräldrarna. De ligger långa stunder och vilar, med ett öga på omgivningen.

Varje höst kommer Transträcken och passerar över oss, från norr till söder.

Ofta uppstår en förvirring i formationerna när de passerat Tolken och ser Åsunden. Något i GPS:en?

I går var det premiär, för att både se och höra dem. Ibland hör vi dem, men molnen ligger så lågt att man inte ser dem.

Såna dagar har vi framför oss, så dagens tre sträck kanske blir de enda i år.