En Dahliahink. Bedagade Dahliors väg till komposten. Nu har den blivit full, dags för tömmning.

Blåst och regn, regn och blåst är inte Dahliaväder. Möjligtvis lite bättre än frost, men där stannar det.

Blommorna får inte så långt liv. Blötan gör att de förgås ganska fort.

Än så länge produceras nya, men vissa börjar trappa ner knoppsättningen.

De med stora blommor har det värst, Cafè au Lait och White Diamond, tätt följda av den gula Kennemerland.

Å andra sidan gör väderlekstypen, att vi inte behöver rädas frosten, även om växtvävsdukarna ligger och väntar.

Jag har en stor hink, där jag förvarar alla nedklippta Dahliablommor, den är full nu, trots att det blivit en del gebort-buketter.

Det är inte så mycket helg med dem om de ska sloka blöta och gallopera mot ålderdomen.

En mellandag, som vi fick idag, med solsken och lite värme, om än bara på solsidan, gör att de piggnar till och sprider lite glädje.

     Tack vare solen gick det att få en mörk bakgrund, där solen inte kom åt.

Faktiskt lurade solen även fram en Amiralfjäril liksom en förvirrad Citronfjäril.

Det hände ytterligare en sak, men den väntar vi med till "Dagens bild" i morgon.

Det känns inte så länge sedan, som den klängde på föräldrarnas rygg. Nu börjar den mer och mer anta den vuxna Skäggdoppingens utseende.