Här får han syn på föräldrarna bortåt vägen.

Stenen är för barnen ett halvt berg.

Våra barn lekte på den och de äldre barnbarnen har vistats där en hel del. Även grannbarn har tjusats av att komma så högt upp.

Vad jag kommer ihåg, så har de andra inte gått upp förrän de kunde göra klättringen själv.

Kanske lyfte vi upp Max någon gång, inte minst för fotografering.

Eric kom på att vi kunde ta en stege, för han har redan börjat snegla uppåt stenen.

Efter klättringen upp i Vilttornet på lördag, så rädes han ingenting längre.

Vi väntade på hans föräldrar som skulle komma.

Hans min är näst intill obetalbar, när han stolt demonstrerar sin närvaro uppe på stenen.

     Här är han ganska katig, när föräldrarna svänger upp på gården.

Stegen gjorde vi när de stora barnbarnen hade en koja i en Ek.

Ja banbarnen med modifikation.

Max hade skrivit en skylt och satt upp vid foten av Eken:

"Tjejer förbjudet, särskilt Josefine". Hon är hans kusin!

Det blir nog snart att göra kojor i träd med Eric. Han är ganska orädd, när han börjar känna sig säker.

     Inte dåligt! Har jag varit där uppe?