Framåt kvällen får den late brått, så jag hade bestämt mig för, att gräset skulle bli slaget innan dagens regn.

Hade förberett för ett par dagar sedan med att slå med trimmaren under buskar, kanter och andra smyg.

Första halvan slog jag på fredagen, andra halvan igår.

När jag höll på med sista fjärdedelen, tömde uppsamlaren, så hörde jag röster, skratt och tre personer som stod och tittade på mig.

Helt okända människor, två av dem, men kände mig tvungen att gå upp och se vad det handlade om. Första tanken som slog mig, var att det var PRO:are som var ute och åkte. Alla känner ju apan.

Hustrun och de två gästerna hade ett spjuveraktigt leende i ansiktena. "Ska jag känna er" frågade jag. Den manliga delen av främmaten sa, "att det borde du nog göra". Rösten, dialekten och han var ju lik en far till en kompis jag hade i uppväxten och i tonåren..... Men herre jäklar, det var ju han, kompisen från ungdomsåren med frun som jag mycket väl kände. Inte nog med det, hon hette i ungdomsåren det som hustrun gifte sig till.

Nu har de som Googlar på Sjuntorp och kommer till min blogg, fått tillräckliga ledtrådar.

Det blev ytterligare skratt och vi blev stående på gången en bra stund och gick igenom en hel del.

Vi gick med läxor till varandra när vi var sjuka, taxan var 50 öre!

Vi hängde ihop på fritiden. Han hade bättre minne än mig. Kom ihåg att vi hade ett fotbollslag, IFK Kullen. Kullen hette vår gård.

Vi badade 19 april ett år, på min födelsedag. Vi gick ner oss på vårvintern, på Dämmet och jag fick cykla hem, ett par kilometer i hans fars kläder.

De första trevande Folkets Parkbesöken gjorde vi ihop.

Vi kom tidigt att ha Helsingborg som favoriter i allsvenskan. Vi har varit på samma matcher vid flera tillfällen men inte lyckats hitta varandra. Bl.a på Starke Arvids arena i Ljungskile. På var sin långsida.

Vi gjorde lumpen, jag gick tre år på folkhögskola och sen hade vi familjer, så där bröts bekantskapen.

Idag spelar helsingborg på Arenan, men de ska åka hem, så det blir nog inget gemensamt besök. Ett skäl till: Helsingborg har bara tagit en poäng på konstgräs runt om i landet, så prognosen ser inte bra ut.

Timmarna rusade iväg. Vi hann med en runda ner till sjön, besiktiga hus och växtlighet.

De låg med husvagnen på Prången i Ulricehamn, hade varit där några dagar och utforskat trakterna med cykel.

Besöket hos oss var väl förberett med utskriven karta från Eniro.

Det var trettio år sedan vi sågs senast, på en klassträff.

Mycket har hänt sen dess, våra barn och barnbarn är på några år när, i samma ålder.

De bor kvar i Sjuntorp. Kompisen började på fabriken direkt efter skolan och fick vara med fram till det bittra slutet. Därefter har han verkat som rörmockare fram till pensionen.

Han spelade långt upp i åren i Sjuntorps A-lag, har varit och är, en hängiven ungdomsledare i klubben. Stolt berättar han, att ett par barnbarn spelar Bandy i Gripen. Sjuntorp spelar inte bandy längre, men tillhörde på sin tid de klassiska lagen i Västergötland. Spelade bl.a mot det lika klassiska Rydal, mellan Borås och Kinna.

Allting har ett slut, även om sista halvtimmen tillbringades stående, på väg till deras bil.

"Vi måste träffas om 30 år igen" sade kompisen. Fan trot, med färdtjänst, hoppades jag.

De har låtit vänta på sig i år, Sländorna. Nu är de här, efter några varma dagar, inte så många  men desto mer välkommna.