De olympiska spelen har pågått lite över en vecka nu.

Måste erkänna, att detta OS har engagerat mig mindre än många tidigare.

Kanske beror det på att många svenskar är skadade, eller helt enkelt inte har kvalificerat sig, men det är nog nån sorts mättnadskänsla.

Fotbollstjejerna engagerade, tråkigt att det tog slut. Handbollslagen är kul att följa och killarna kan ju fortfarande gå långt.

Men annat gör att man tappar lusten.

I går kväll stasnnade jag till på någon kanal och såg ett par kvartsfinaler i boxningens 91-kilosklass.

Skandal! Först dömdes en Vitryss bort mot en Azerbadjanare. Vitryssen försökte boxas och Azerbadjanen bara låste och hängde. För detta fick han bara två varningar! han skulle haft den tredje och blivit diskad. Belaruserna protesterade säkert, får se hur det går.

I nästa match möttes en elegant Cuban och en snabb Italienare.

Samma visa här. Italienaren slog några snabba slag, sen låste han och hängde. Domaren sa till Cubanen!!!

Italienaren vann och i den semifinalen kommer fel boxare att mötas, om inte protester lönar sig.

Protester har redan godkänts i boxningen tidigare under turneringen.

Intresset för storparten av tävlingarna i OS, blir ju inte större av, att 70-90% av de engelska medaljörerna har gått på privatskola.

Detta kombinerat med att de Cocacolaleende amerikanerna i huvudsak tillhör en välbärgad medelklass. Undantag finns naturligtvis, i sporter som brottning och boxning.

När man ser hela familjerna på läktaren i simarenan, förstår man att det inte är folk som måste vara hemma och göra RUT-jobb.

Ska erkänna, att när det drar ihop sig i brottning och boxning, då sitter jag där, liksom vid killarnas 100-metersfinal i går. Hoppas på medaljer både i tjejboxning och brottning. Jimmy Liedberg, kan mycket väl gå ända fram. Klassen är så jämn, så steget mellan att förlora i första omgången eller gå till final är hårfin. Sofia Mattson är i samma situation.

Invigningen var flott och intressant. Det är väl den del i OS, där den breda massan kom till störst uttryck.

Där framgick med all önskvärd tydlighet, vad som skapat Storbritannien, män och kvinnor ur de breda folklagren.

Med de prissummor som förekommer i idrotten idag, så kan en Eton eller Oxfordelev tänka sig att svettas lite grand ,även om det inte tillhör släkttraditionen.