Såg första Rådjurskidet i går, geten avslöjade gömslet.

Fågelungarna börjar bli flygfärdiga. Starungarna hänger ut genom holken, när föräldrarna kommer med mat.

Blåmes, Rödhake, Bofink har presenterat sina yngsta. Idag dök Stenknäcken upp, med 2-3 ungar, lite svårt att avgöra. Enda skillnaden mellan vuxna och ungar är stjärtlängden.

Roligt att vår förlängda matning ger resultat. De har haft det tufft att föda upp ungarna i år. Inte mycket insekter och de gamla fröna är väl uppätna.

Men en speciell plats i mitt hjärta har Stenknäcken. Hoppas att ingen av ungarna får samma upplevelse som en artfrände i fjol. Flög mot ett fönster, men klarade sig.

Stenknäcken vid en av matningscylindrarna.

Lite svårt att se skillnad på vuxna och ungar. Men ungarna har i början kortare stjärt och det vita längst ut är mer framträdande.

Lämnar man allfartsvägen, så får man mycket Toscana.

Tänk, att vakna 5.45 i en sovvagn mellan Mannheim och Basel och det är över en och en halv timme till frukost. Vatten är viktigt, men har sina begränsningar. Resturangvagnen står på någon rangerbangård i Europa.

I servicekupèn står konduktören. Good morning. Is it possible to get a cup of coffe? Ett leende och ofcourse.

Morgonen är räddad och man kan följa det Sydtyska landskapet gå över i alper.

Hon bäddade upp så vi fick en sittkupè till frukost och de sista två timmarna innan Basel.

Hon orkade med alla, utan att det naturliga leendet minskade.

Framme på stationen i Basel stod hon och tog emot väskor.

Hennes sista insats, före hemresan till Zürich och en längre ledighet, var att med våra kameror föreviga sällskapet.

Hoppas hon får en härlig ledighet, det var vad vi alla önskade henne.

Klickbara bilder och lite text.

Det finns bussförare och bussförare. På måndagen, när vi skulle sightsea i Toscana, så hade vi en toppenförare. Han korrigerade guiden vid vägval, så vi skulle få så fin upplevelse som möjligt. Redan efter vi provianterat på ett närbeläget Coop, såg jag en skylt "Tuscany way". Naturligtvis valde han den och vi fick färdas genom dalar, över kullar och bland blommande Vallmo. Guiden hade ett tidschema att följa, San Gimignano var i fara. Han hade fina utsiktspunkter, där vi stannade och häpnade, fotograferade och även utförde vissa behov.

Vi hörde hur guiden och förarten diskuterade, men han fick till slut beröm även av guiden.

På väg från Pisa till Volterra, naturligtvis på en naturskön väg, långt från motorvägsstandard, var vi överens om, vi skippar San Gimignano. Kvalitet går före kvantitet.

Vi ville besöka en utsiktspunkt, Viale Michelangelo, ovanför Florens centrum, men det skulle kosta 150 Euro i någon sorts avgift. Vi tyckte det var lite väl saftigt, vi hade ju betalat för Florens redan.

Föraren hade lösningen. Han släppte oss c:a 150 meter före utsiktspunkten, på en parrallellgata!

Tom buss var inga problem, så vi behövde bara gå 50 meter vid återfärden. Föraren fick ryggdunkningar och hade en bra dag.

Bodil Jacobsson, är ett namn vi lägger på minnet. Vi fick kontakt med henne någon vecka före vi skulle åka.

Tanken var, att hon skulle guida oss i Florens, tre timmar. En svensktalande guide var ju guld värd. Men efter ett mejl, så kunde hon även ta måndagen genom Toscana. Inget knussel med timmar. Betalade 6 blev 9.

En Roslagstjej som åkte till Florens i 20-årsåldern för att studera. Träffade en Rörmockare och har blivit kvar.

Idag med två nästan vuxna döttrar.

Rörmockaren blev mycket central, inte minst hans mamma, när hon beskrev Italienskt vardagsliv.

Hon blandade fakta och humor, med målande beskrivningar av Italienskt vardagsliv. Inte visste jag att man kunde få tarmvred om man drack cappuccino efter kl. elva på dagen!

Bodil fixade och donade, inget var omöjligt, kanske tog det bara lite längre tid.

Florenskartor, hörsnäckor mm.  det var hennes hemmaplan, men skillnaden mellan succè och fiasko för oss.

Fiasko, förresten. Det betyder flaska på Italienska och var ett vanligt tillhygge på sin tid, när man inte tyckte om vad man sett på scenen.

Vid kommande Toscanaresor i PRO-distriktets regi, kommer hon att bokas tidigt. Det är värt varenda krona.

På hemvägen råkade vi ut för en försening på en och en halv timme, det var precis vad vi hade i bytestid i Köpenhamn. När den Danska personalen kom på  i Flensburg, diskuterade vi läget.

Det var en kvinna i personalen, som sa sig inte förstå svenska, hon bad en arbetskamrat tolka.

Efter några samtal, förstod jag att hon skojade.

I höjd med Roskilde förstod vi, att det här inte skulle komma att gå.

Vem var det som fixade, så Öresundståget till Malmö-Göteborg väntade på oss? Jo den mindre språkkunniga kvinnan.

Hon satt med ett leende när tågmästaren meddelade att de håller tåget.

Lite roligt ska man ju ha på jobbet.

En kvinnlig konduktör på Öresundståget log, när hon såg hur vi såsade i dörröppningen, så de inte kunde stänga innan vi var inne. Att de kan stänga precis framför nosen på en, fick en ung kille erfara. Han kanske hade lite lättare att boka om till nästa tåg om en timme, än vi 21, med folk som så småningom stod och väntade på Borås C.

Salladshuvudena hade knutit sig, Bondbönorna var 20 cm långa och Rosorna blommade.

Många av oss som tog del av detta, hade precis fått ned fröna i jorden.