Gruppens nestor, Pauli 85!, i poolen, medan resten av gruppen för tillfället ägnar sig åt snacks och vin.

På den här bloggen har man kunnat läsa om "töserna" på Le Tre Stelle, de tre stjärnorna.

Upprinnelsen var TV-serien Solens mat, med Bo Hagströms reportage från olika delar av Italien.

"Töserna", mamma Maria och döttrarna Antoanella och Donatella har byggt upp en verksamhet kring 15 hektar vinodling, 2 hektar Olivlundar, grösaksodling, Fikon, Valnötter, Citroner och inte minst Saffran.

Där finns en hel del djur, men de är i huvudsak till lyst, även om de håller sig med egna ägg och råvaran till en del Secondi Piatti(huvudrätt).

Le Tre Stelle ligger mellan Certaldo och San Gimignano, i San Gimignano kommun, Siennas landsting, för att försvenska lite grand.

Vi togs dit från Santa Maria Nouvella, en av stationerna i Firenze, med Maroni bus, som vi träffat avtal med, att transportera oss hela veckan. Bra bussar, bra förare och inget knussel.

Vi skulle ätit middag kl. 20, men för att kunna lägga in bagaget i våra lägenheter och rum, så hade Donatella skjutit fram det till 20.30 "No problem".

Donatella hade gjort en kul grej, hon hade på Googles översatt menyn, så vi kunde läsa menyn alla 4 kvällarna, på Svenska.

Vilken mat! Och mycket mat! Och god mat!

Till det drack vi gårdens vin, en vit Vernaccia di San Gimignano och det röda Colli Sensi. Flaskorna på bordet och det öppnades nya om det sinade.

Programmet var späckat, men vi hann ändå ha lite Siesta, vid den nya poolen.

Vin och hembakade snacks stod på verandan, 25 grader varmt, men Donatella kunde för sitt liv inte förstå hur vi kunde bada i det kalla vattnet!

Att isen gått upp och Isbjörnarna dragit norrut, hjälpte inte för henne.

Hälften av gänget bodde i stora, nyrenoverade rum på gården, andra halvan i lägenheter på Antoanellas farm, i Ulignano, 7 km. bort.

Ett nytt hus för 4-6 lägenheter håller på att uppföras i Ulignano.

Frukostarna stod inte middagarna efter. Pecoriniosten blev populär liksom den lite salta torkade skinkan.

Yogurtälskarna fick sitt lystmäte, med flera annorlunda smaker. Hustrun fastnade för en som smakade kaffe.

"Töserna" var verkligen måna om att vi skulle ha det bra och trivas, naturligtvis, det är ju deras levebröd.

Men inte bara det. Första kvällen visade det sig att vi skulle överträda 11-timmarsregeln för bussföraren.

I vårt avtal med Maroni bus, skulle vi betala extra om så blev. Det var inte frågan om bara några minuter, utan 1,5 timmar.

Vi skulle bli tvugna att lägga middagarna tidigare för att det skulle gå ihop.

Jag känner en arm över axlarna och hör Donatella säga: "Kjell, no problems, I take it". Så blev det.

Sista dagen, hade vi förlagt eftermiddagen till gården.

Lunch, vinprovning, rundvandring på gården, gardenparty vid poolen och så middag kl 20.

Mycket av maten vi åt hade beretts i den vedeldade stenugnen som står utomhus.

Till lunch(mycket förlängd) fick vi prova 7-8 av de Toscanska pizzorna. Vi åt och åt, när vi trodde att nu är det slut, var det någon som sett att de stod och gjorde en omgång till. Jag kommer inte ihåg vad den hette, men så god.

Tunna skivor av ett salt rökt fläsk, det blev två bitar till. Mamma Maria ger sig inte förrän maten är slut och hon har en förkärlek för att männen ska äta ordentligt, hon bara matar på, svårt att värja sig.

Vinprovningen var mycket praktisk. Två av vinerna till maten, två på själva provningen, sen tittade vi på Vineriet och lyssnade till Donatellas beskrivning av processen för de olika vinerna. Både ståltankar och cementtankar.

Ett av vinerna lagrades på fat i 18 månader innan det buteljerades.

Le Tre Stelle är deras liv. Jag trodde att döttrana skulle bli "åglömmor", men nu hade de skaffat sig karlar, en hjälpte t.o.m till med serveringen. Vi såg dem allt redan 2009, men då smög de lite och var nog inte godkända av Maria.

Kanonvädret gjorde naturligtvis sitt till. Men alla i vårt gäng stortrivdes, de hade inte i sin vildaste fantasi kunnat företälla sig vad vi fick vara med om.

"Töserna" är okomplicerade, maten är okomplicerad , detta komponerat med en ofattbar gästfrihet, ger ett gott liv.

Septembergruppen har att se fram emot.

 

skogsfrua på dal

3 juni 2012 09:32

Det ljuva livet! tack vare 3 stjärnor som väl du ger 10 av 10;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Flanören utmed Tolken

3 juni 2012 10:06

Som du säkert förstår, så är verkligheten ännu bättre, svårt att beskriva i ord.
Det är inte svårt att bli betuttad i de tre stjärnorna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...