Redan från början, när vi planerade resan, så var det självklart att vi skulle åka tåg.

De flesta såg det som ett äventyr och upplevelse i sig.

Vi hade väl alla samma bakgrund. Började i baksätet på en Anglia, Volvo eller Wolksvagen. För min del i en Skoda 1949 års modell, 1955.

Efter några år flyttade vi oss till framsätet. Vi bilade på semestern, om vi inte tog flyget och så har det fortsatt.

Nu har vi all tid i världen och tåget blev perfekt.

Pensionärer med Interrailpass!

Hustrun och jag gjorde upp ett schema åt var och en, med tider, vagns-och platsnummer, samt användbara tefonnummer.

 En vaktlista vid varje uppehåll. 2 och 2 fick vi ta törn vid väskorna, så att de andra blev lite lättrörligare på stationerna. Det blev t.o.m en röd pölse ute på stan i Köpenhamn och även i Basel hann vi med en runda i trakterna av stationen.

Nerresan började i Borås, byten i Varberg, Köpenhamn, Hamburg, Basel, Milano innan framkomsten till Florens.

Hemresan började i Florens, byten i Milano, Brigg, Basel, Hamburg, Köpenhamn, Varberg innan slutstationen Borås.

Det blev inte riktigt så på hemresan. Ett strejkande tåg i en tunnel, gjorde att vi fick åka till Bern, från Brigg för att komma till Basel.

Klicka och förstora.

Innan vi åkte, tyckte man att en del bytestider var lite väl långa, när vi på hemresan kom till Varberg och satt på Boråståget, var det några mycket korta bytestider vid förseningar, som fick inta jumboplatsen.

Ska 21 personer få i sig lite mat, proviantera m.m så går två timmar fort.

Järnvägssystemet nere i Europa är fantastiskt. Man har rader av extralok och tågset. Avgångstider är så lagda, att de klarar ett stopp i en tunnel eller vad det nu kan vara. Jag talar om fjärrtrafiken, regiontrafiken pumpar på och många fler åker tåg, relativt sett än vad som sker här.

Våra 21 resenärer kände inte varandra så nära. "Fyra damer", "Bollebygdsborna", "den lille mannen"(85 år) och ett antal par fick 30 timmar på sig att lära känna varandra innan vi steg in i Maroni Bus i Florens.

Vi hade försökt att veva runt folk, så att olika skulle hamna bredvid varandra vid de 5 bytena.

Vi blev ett gott gäng.

Tyvärr har tågen ute i Europa heller inte några resturangvagnar längre. Inte ens nattåget från Basel till Köpenhamn, 16 timmar, men en "seveneleven" på tåget, som sålde flera rätter som Micrades, vin, öl mm.

Vi provianterade på stationerna och picnicken pågick stora delar av resan.

Eftersom vi var tidigt ute med vår biljettbeställning, så fick vi mestadels platser med bord. Viktigt när man delade flaska eller spelade kort.

På nattåget hem, från Basel, kom tågpersonalen och försökte dämpa församlingen, för det var yngre som ville sova!!!

Vid två tillfällen bröt vi gruppbeteendet. I Bern och Köpenhamn på hemresan. 10 mionuter i Bern och noll i Köpenhamn, men där höll de tåget, men "kun någre minuter". Det blev individuella race, med solidariskt såsande i tågdörren, så de inte kunde stänga.

Vi fick också vara med om stora folksamlingars baksida, två av oss blev bestulna på plånböcker ur midjeväskor.

Det upptäcktes först inne på nästa tåg.

I efterhand kunde vi rekonstruera hur det gick till. En rollator med förare vid påstigning, i varje ände av vagnen, en tom rollator som ställde till palaver vid avstigning.

Resan var bekväm, avstressande, även om det brann till vid några stationer, folk lärde känna varandra och alla var överens om att tåget var toppen.

Vi hade tre typer av nattlogi; två i första klass sovkupè, 5 i liggvagn och resten i andra klass sovkupè.

Det är trångt om utrymmet, men personalen bäddar upp, så man har egen kupè fram till sovdags och när de kommer med frukosten. Frukosten kommer till 2:dra klass i liten bärkasse och till första klass på bricka.

Personalen på nattågen är ett eget kapitel. Vilken service, alltid positiva och en tjej från Zurish tog t.o.m bilder på oss, med våra kameror.

Gruppen var oerhört diciplinerad, det uppstod aldrig några allvarliga problem. Man var i god tid tillbaka inför nästa avgång och vaktsystemet var uppskattat.

Konceptet utvecklades under resan, så gruppen som åker i September får ett ännu mer utvecklat system.

Det fina vädret under merparten av resan gjorde den inte sämre och på färjan mellan Rödby och Puttgarden,(50 minuter) så hann vi äta stekt fisk med "remulade".

På alla stationer hade man väldigt serviceinriktade informatörer vilket underlättade vid minsta tveksamhet.

Många andra resenärer, lokala, kunde inte missa att vi var ett gäng som höll på med "teambuilding".

Men de kunde inte förstå varför vi privatiserar järnvägen i Sverige. Skratten blev många när tänkbara situationer på spåren raljerades.

På väg till Toscana, så färjade vi tåget mellan Rödby och Puttgarden.

Tyskland och Angela merkel har bestämt sig för att stänga ner kärnkraften.

Vindkraften och övrig förnybar energi står redan för en ansenlig del av energiförbrukningen.