Den frösådda Akjlejan artar sig bra, det kommer blomstänglar och med lite värme i helgen, ska det inte stå länge på innan de slår ut. Ska bli spännande för vi har aldrig haft den sorten tidigare.

Det blir lite av långdag idag.

Först möte med Centrala pensionärsrådet i stadshuset, därefter månadsmöte med PRO-föreningen.

Vi har besök av Kjell Rickardsson från Bollebygd, kongressombud, som ska berätta om vad kongressen ska jobba med.

Den kände entertainern i Borås , Henry Augustsson, står för underhållningen.

Med det programmet finns det förutsättningar att det ska komma hyggligt med folk.

Väl hemma, så tänkte jag titta över fårstängslen en sista gång. Det är nära nu, skulle tro att vi har får i markerna till helgen.

De är välkommna.

Jodå, precis så ensam står den. Pingstliljorna lyser nästan helt med sin frånvaro i år. Vet inte vad som hänt, men så här ensam är den, där det skulle varit 10-12 st. Kanske någon av de underjordiska som fått sig ett skrovmål?

Vedhantering, PRO och väderlek, har gjort att vi är lite sena med vårarbetet. Men idag tog vi skadan igen.

Jag har redan tidigare grovmyllat all öppen jord med fleråriga växter, så torvorna var bara att slå fria från jord.

Vi var rediga, hann med fyra ganska stora enheter före middag.

Lätt skaffning, kroppkakor med lingonsylt och så en chokladpudding till efterrätt.

Innan det hade jag också hunnit spadvända en ganska stor trekant som blivit igenvuxen. Nägra plantor räddades, men i huvudsak ska där ner sånt jag sådde i höstas.

Efter middagsvila, så vände jag jorden för potatisen. Trodde i min enfald, att det skulle gå att sätta idag, men det var för blött i jorden. Ny planeringspunkt blir fredag eftger Kristi himmelfärd.

Som lite avslutningspyssel, så tog jag upp pepparroten, skar till sju bitar som åkte ned i lika många krukor.

Pepparroten har stått lite dumt, med nära till berget, nu ska den få ny placering och så vill grannen ha en planta också. Räcker till nån annan som skulle vilja ha med.

Klicka för större bilder och det finns lite text också.

I växthuset har det satt fart nu. Alla Dahlior är toppade och sticklingarna börjar växa på höjden.

Luktärterna är snart redo för beskärning. Annat ettårigt artar sig också bra även om Basilikan klagat lite senaste veckan. De vill ha över tio grader dygnet runt för att trivas.

Vinbär och Krusbär blommar för fullt, Päronen håller på att slå ut. Hoppas de inte tagit illa vid sig av ett par nätter med lätt frost.

På Kristi himmelfärdsdag ska jag slå gräset för första gången. Det är högt nu, men ställer man upp klipparen ett eller två snäpp, så löser det sig. Naturligtvis har jag inte gödslat, det drar förspilld manskraft.

Maskrosorna står gula och fina, blir lagom att de stryker med vid första gräsklippningen.

Förstår inte aversionen mot Maskrosen. Vi har några plantor mormorskragar, blommar gult och fint nu, men ännu gulare och intensivare står Maskrosen.

Vi har så lång höst och vinter så vi ska inte avvisa nåt som lyser upp tillvaron.

När de går i frö är de inte roliga, även om Domherrarna har en annan uppfattning. De balanserar på blomstängeln för att komma åt fröna.

Ny omgång av Mästarnas mästare i kväll. Får se hur det nya upplägget känns när vi kommit in i det andra gänget.

Skulle vara roligt om en tjej kunde ta hem det, Susanne Ljungskog eller Pillan?

Flanörens bidrag till Fredagstema och fototriss hittar du här.

I skrivande stund, om exakt två veckor, har vi en och en halv timme kvar mellan Köpenhamn och Hamburg. Där går vi på nattåget till Basel. Från Basel till Milano och så sista bytet till Florens.

Det börjar kännas verkligt nu.

Värsta regnvädersdagen, satt hustrun och jag och fördelade platser på tågen. Vi har platsbiljetter i klump, så resenärerna får en lista, med avg.-och ank. tider, sina platsnummer och var de ska bo när vi kommer fram.

Lite pyssel, men det föll på plats.

Ett bekymmer har varit, att vi blivit utan tolk på majresan. Jaana blev tvungen att gå en kurs i engelska på den Brittiska huvudön.

Ja, ja, det fick väl gå, men hur fixar vi guidningen i Florens.

Jodå, i morse fick jag tag på en svanska, som fuskar lite med guidning. Hon hoppar på bussen, guidar på en rundtur och avslutar med en promenad i centrum. Dessutom fixar hon hörlurar, eller kanske var det nån sorts snäcka.

Dom här och många andra djur sprang framför benen på en, det är faktiskt en gård vi ska bo på.

Sista dagens eftermiddag vill vi slappa, inför hemresan. Efter att ha provat gårdens viner, tittat på vineriet och ätit lunch, ska vi ha "garden party".

Donatella, har du vatten i poolen?

-Jodå den är nystädad åt er.

Donatella, kan du fixa lite snacks till garden partyt?

- Jodå, jag sätter fyr i den vedeldade ugnen och fixar pizza, schiacchiata och lite mer.

Guiden känner Maroni bus ägare, Donatella känner honom, så även den cirkeln är sluten.

Vi ska nog kunna kringgå 11-timmarsregeln. Flanören har ju jobbat fackligt i många år och lärt sig, att raster inte får räknas som arbete. Väntetid är betald, men räknas inte som arbetad tid. Maroni kan nog får köra hela dygnet, utan att behöva oroa sig för EU:s 11-timmarsregel.

Lite kul att få tampas från andra hållet för en gångs skull.

Nu får vi bara hoppas att alla håller sig friska och kan få den nupplevelse de väntat på i Ett och ett halvt år.

Donatella har reserverat Suite Vernaccia åt mig och hustrun. Ja, det är egentligen bara ett stort rum, med kök i ena ändan och en säng i andra med ett matbord emellan. Två utgångar till terassen eftersom det ligger i markplan.

Det är nära nu.

Det stod ett rosigt, nästan sönderfrätt ankare utanför fiskemuséet på Hönö.

Vad månde det allt ha varit med om?

På vår PRO-resa i måndags till Öckerö m.fl öar, så besökte vi Hönös hembygdsförening.

De höll till på en gård, där två "Åglömmor" (se dialektskolan) varit de sista att verka. Hembygdsföreningen har ställt i ordning, som det en gång såg ut, i bostadshus, ladugård och i ett uthus har man flyttat in en autentisk lanthandel. Där är öppet hela sommaren, kostar inget och är verkligen värt ett besök. Inte bara för att "gratis är gott".

Man kunde köpa Hönökakemjöl, med ett medföljande "originalrecept".

Inne i lanthandeln kom jag att tänka på min kusin Bengts två fastrar, Maja och Malvina. "Åglömmor". Vad jag minns av dem, var det inte svårt att förstå. De bodde i en Dalslandstuga i Kårbyn, Bolstads socken.

I bottenvåningen hade de en lanthandel. Det mesta i lösvikt, men även paket, burkar och flaskor som färskade upp minnet på Hönö.

Bengts fastrar var inga solstrålar, de var rent av stygga. Tyckte inte om barn, påminde väl dem om något de aldrig fått.

Jag kan inte minnas att vi någonsin fick smaka på något i affären. Snarast körde de ut oss när vi dristade oss till att gå in.

Låt vara att Flanören var ganska nyfiken och tittade med händerna.

Vad jag minns, så hade systrarna affären kvar tills de inte orkade längre, tidigt 60-tal.

Mina minnen är från första halvan av 50-talet, då jag på somrar och mellandagar var hos min kusinidol Bengt.

Han fortsatte att vara min idol, när han körde sin BSA 500cc med reg.nr P2. "P2 är min kusin", sade jag mer än en gång, stolt.

Senare körde han en Chevrolet, som raggare i Trollhättan. Inne i den bilen kände man sig som i sjunde himlen.

Tyvärr är allt rivet och nya villor ger ett helt annat intryck än systrarnas Dalslandsstuga.

Det hade verkligen kunnat bli ett levande museum, för även i bostadsdelen satsades det inte på några nymodigheter.