Direktlänk till inlägg 30 mars 2012
När jag kom till Borås 1967 och började arbeta på Monsun Tison, kom jag ganska handgripligt i kontakt med det lokala språket, Boråsdialekten.
När någon berättade att de arbetat, eller arbetade på ett ställe, kunde det låta såhär;
Han e te Justes, eller jag har vurt te Justes.
Justes, var naturligtvis framlidna Justs färgeri. Man säger inte ut hela meningen utan att man "vurt te"(varit hos) ska förstås som att man arbetade/arbetat där.
Jag är inte så bra på räckning.
Det handlar inte om att man inte är bra på att hålla fram något, utan räkning, matematik. I bygden är det vanligt att man har ett kort hårt k i vissa ord.
Nyckelen, cykelen.
Vissa ord får ett le i sista stavelsen.
Vinkelen, Tistelen, Bygelen.
Det har ingen hört talas um.
Det är valigt att man i stället för "Det har jag inte..." säger "Det har ingen...."
Se där, lite egna spån från Sjuhäradsdialeter.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|