Nu har vi inte så mycket snö kvar. Det som varit har snabbt smält i regnvädret.

Den här bilden är några dagar gammal, från en disig morgon.

Med snöslask och allmänt tråkigt väder, är det inte svårt att drömma sig bort. Tankarna faller på Toscana, nu är det inte mer än 3 månader kvar till vi åker ner med vår PRO-resa.

I början av nästa vecka beställer vi tågbiljetterna.

I går avverkades årsmötet i PRO Borås Centrum. Ganska mycket folk, Söderpojkarna underhöll och vi hade en parentation för våra 39 medlemmar som avled under 2011.

Nu börjar min andra 2-årsperiod som ordförande. Hade väl tänkt mig, att det kan bli en till om inget oförutsett inträffar.

Onsdag, är datacirkeldag. Men i eftermiddag får bildcirkeln ha "klassens timma", då jag måste avvika för att sitta ordförande på PRO Norrbys årsmöte.

Högt över havet, ja ganska långt i från med. Utsikt från San Gimignano, staden med alla tornen, från en svunnen storhetstid. Vi ser den från vår balkong, när vi kommer dit.

Yngsta barnbarnet Eric kommer några dagar i nästa vecka.

Inte lika mycket snö som de senaste vintrarna, men vi ska nog hitta vinteraktiviteter.

Här är han lite mindre, nu tror jag inte han vill ha "säkerhetsbälte" på sparken.

Träffade ett par hundar på sjön i fredags. De var i sällskap med tre generationer granne.

De sprang omkring och lekte i snön, men vid tillsägelse, så satte de sig.

Huvudingången till Sundholmens slottsruin.

Vill du titta in till färska inlägg från Flanören..., så klickar du på http://nabbsjuan.blogspot.com/.

Gäller till att börja med,  enbart i helgen.

När vi kom hem från stan i går eftermiddag, tog jag mig en tur ner till och ut på sjön.

Det märktes att det var sportlov. Ett kanonväder likså, medverkade till att det var mycket folk ute.

Idag är det annorledes. Mulet och småregnigt, så Abborrarna får växa till sig och det behöver de. De fångster som blev, gick det många på kilot.

Men naturupplevelse blev det i den gassande solen.

Vintern har tryckts tillbaka här just nu.

Resvädret, när vi skulle till Göteborg i går, var gråmulet, ett par plusgrader och tunt regn, mer ju närmare Göteborg vi kom.

Det hade inte blivit riktig ordning på maten, så vi åt på Murveln i Nordstan innan vi gick till Operan.

En blombukett till Gitta Maria var införskaffad på Brändmarks i Borås.

Salongen var fullsatt, däremot gapade det en del på balkongerna.

Lady MacBeth utspelas ju på 1800-talet, är skriven tidigt 1930-tal, men på Göteborgsoperan kollar Sergej sin mobiltelefon mellan omfamningarna av Katerina Ismajlova(Lady MacBeth). Katerina micrar svampsoppan utblandad med råttgift, när hon skulle röja väg för sin unge älskare.

Det var en mycket humoristisk tillställning, mycket burleskt älskande högt och lågt.

Extra nyfiken var jag ju på Gitta Maria Sjöberg, granntösen på Blaxtorpsvägen i Sjuntorp.

Jodå, hon gjorde ingen besviken. Varför hon var den första som fick Birgit Nilssonstipendiet är inte svårt att förstå.

Utöver Gitta Maria, så fastnade jag för Mats Almgrens(svärfar) basröst. Han stod inte sina kända ryska kollegor efter.

Riktigt djupa basar ger mig kårar utefter ryggraden. Han framträdde även efter sin död(första råttgiftsanrättningen) genom att gå igen för Katerina.

I finalen kom Gitta Maria in med vår blombukett. Utan att egentligen veta det, så blev färgerna harmoniska till hennes kläder och vi kunde lägga det till resten och åka hem nöjda.

Idag är det fredagslunk igen, PRO-expeditionen, handla och äta på COOP, efter att hustrun lagt några längder bakom sig i simhallen.

Hem till "Vart är vi på väg" och Skavlan.

En sentida Volvo tillhörde den moderna rekvisitan. Här grips Katerina(Gitta Maria Sjöberg) efter att ha mördat både sin man och svärfar. Makens arm hänger ut genom bagageluckan. Poliserna var ett festligt inslag, när de på ryskt vis sjöng i kör; "Vi har för låga löner och mutorna är för små".