Han vill gärna, men det är för blött och halt. Sparken ger trygghet.

Vi har avslutat risvasebygget, Eric och jag, under förmiddagen.

Nu sover han välfärtjänt, efter att ha släpat tall-och grangrenar.

Nere vid sjön, visade det sig att isen var mycket hal, med lite vatten på. Det var den senaste snön som smält.

Men jag körde ut honom till risvasen på sparken. Mesta tiden satt han där och tittade på två Svanar, som hittat öppet vatten.

Han hann dock vara med och, som man säger, lägga sista handen vid risvasen.

En boj som kommer att markera var den är, en tung järnbalk, som ska hålla den kvar, mot vindar och strömmar.

Jag slog ett rep omkring när allt var färdigt.

Eric är väldigt hjälpsam, både inne och ute. Det märks på honom att han tycker det är skoj att hjälpa till.

Men ute på isen blev det bara lite för fotografen, sen satt han på sparken igen och kollade Svanarna.

Svanarna får bli ett eget inlägg vad det lider.

Väl hemma igen, så tittade han till sånt han varit med och satt och sått.

Inte minst Krokusarna.

Eftyer Fiskpinnar till middag, så gjorde John Blund sig påmind och han ligger just nu och vilar middag, välförtjänt.

Dagen började med att han följde med hustrun till Konsum i Dalsjöfors.

Sen har det blivit en del Byggare Bob och Mamma mu.

Han ska vara kvar till i morgon kväll.

Dagens bild är tillägnad Eric, yngsta barnbarnet. Han är hos oss några dagar nu och tycker mycket om Tigern.

Han har både T-shirt och ett pussel med Tigern på. Inköpta på Nordens Ark.

Hoppas han blir glad när han kommer till datorn, för det gör han. Bl.a har han ett knippe CD-skivor från biblioteket, med bl.a Byggare Bob och Mamma Mu.

Tigern är nog häftig i det gänget.

På vårt årsmöte i PRO Borås Centrum, berättade mötesordföranden Rune Johansson en historia, som beskriver ålderstrappan.

Jag har gjort den till en vandringshistoria, genom att berätta den vid två PRO-föreningars årsmöten, som jag presiderat på.

Fyra tjejer, som varit klasskamrater i skolan hade fortsatt att träffas senare i livet.

När de alla skulle fylla 40, satt de och diskuterede om vad de skulle göra.

"Vi går till Grand, där har de manliga servitörerna så snygga häckar och tajta byxor", säger en av dem.

Sagt och gjort, det blev Grand.

Efter 10 år, inför 50-årsdagarna, utspann sig samma diskussion.

En av dem föreslår:"Vi går till Grand, de har så god mat och många bra viner att välja bland".

Sagt och gjort, det blev Grand.

Inför firandet av sina 60-årsdagar satt de åter och diskuterade vad de skulle göra.

"Vi går till Grand, där har de så bra utsikt över Viskan, från sina fönsterbord och många fina fåglar simmar omkring".

Sagt och gjort, det blev Grand.

Damerna blev 10 år äldre och satt åter inför sina 70-årsdagar i en diskussion om hur de skulle firas.

"Vi går te Grand, där e så lätt med Rollatorn och så har di hiss" sa en av dem och de andra tycket det lät bra.

Sagt och gjort, det blev Grand.

Som damer plägar, så levde de länge och en dag i kommunens öppna verksamheter, så pratade de om hur de skulle fira sina 80-årsdagar.

"Ja töcker vi sa gå te Grand", säger en av dem. Då utbrister en av de andra: "De blir bra, för där har ja allri vurt inna!

En igenkännade munterhet brukar utspinna sig efter denna historia, som på ett sätt speglar ålderstrappan.