Så här har det sett ut första advent den två sista åren. Så inte i år. Nederbörd, men i form av regn.

Idag åkte slingor mm. upp. Lite skillnad mot de två senaste åren, då vi pulsat i halmeterssnö för att fästa upp dem.

Idag var det annorlunda. Många växter har startat upp på nytt, andra bara fortsätter, som om ingenting har hänt.

Bl.a så misströstade vi när det gäller Brysselkålen, men den artar sig. Till jul ska det vara skördebara småhuvuden.

Men mest anmärkningsvärt är ändå en Myskmalva som blommar!

Här följer dagsförska bilder. Klicka, så förstoras de och låter meddela något med.

Grattis Sinneskatten till de två åren.

Längtan, ja. Är väl ingen särskilt kvalificerad gissning, att hos många är det julen som ligger i siktfältet.

Jag tycker den är överskattad, som Sauk sa. Det är klart att barnen läntar och visst är det roligt för deras skull.

Själv längtar jag till riktig vinter, 30 cm. is och få ge sig ut och vinterfiska.

Längtan i Novembermörkret.

I tisdags kväll var det dags för ett gäng PRO:are att åka till Göteborgsoperan och se West side story.

Behändigt. Operan ordnar buss, som kör en sväng och tar upp folk. För oss var svängen nästan raka vägen. Från Sparrehus till Resecentrum och sen till Operan.

West side story, beskriver de etniska gängbråken i New York. Lite annorlunda beskrivet än i TV-serien Spanarna på Hill street.

Mitt i dessa bråk så uppstår ett tväretniskt kärleksförhållande.

Flickor är flickor i rosa och tyll. Killar är mascho. Klicherena haglar.

En imponerande uppsättning. Mycket dans i massformat och strålande individuella prestationer.

Jag har inte sett den förut, inte sett filmen men sporadiskt hört de bärande melodierna.

Vietnamkrig och USA:s ökande imperialistiska ambitioner stod mellan mig och West side story, när den var ny.

Vi kan vara stolta, som i Västra Götaland har en sån tillgång som Göteborgsoperan, ja Konserthuset och nationalorkestern med för den delen.

I buskagitationen ställs kulturen mot sjukvård.

Populistiskt och förödande. Den upplevelse som Göteborgsoperan skänker publiken, är värd varenda krona.

I går var det dags för möte med Norra stadsdelsnämndens kommunala pensionärsråd.

Mest uppseendeväckande var, att det visat sig att de privata utförarna inom bl.a hemtjänsten, maximerar sina fakturor.

De flesta som är biståndsbedömda har rätt till hjälp upp till 8 timmar i månaden.

De privata utförarna tar undantagslöst ut 8 timmar, oavsett hur mycket man jobbat. Nu föreslås en förändring, så att man kan sätta två nivåer, 4 och 8 timmar.

Intresset ljuger inte. Carema slussar ut vinsterna till skatteparadis, småhandlarna trixar med timmar.

Mycket irriterande, att sossarna inte vågar sätta ner foten på rätt sida blocklinjen, utan ska ha privat vård "utan vinster".

En intressant utveckling är iståndsättning av olika aktivitetscentra i kommundelen. Där äldre, både med speciella ochallmänna behov, får tillgång till personal och utrustning för en meningsfull tillvaro.

Idag har jag "ledigt", typiskt nog så regnar det.

Grannen kommer hit och ska ta reservdelar från gamla vedklyven. Den fick vad den tålde när Max klöv senast.

Var i backen några gånger, bl.a kolvstången skulle inte klara Volvos krav på rakhet och den står inte stabilt längre för benen har fått sig några törnar.

Avlagda gräsklippare, trimmers och annat får ett andra liv hos grannen. Han vet alltid nån som behöver en reservdel, eller en renoverad maskin.

Sitter på PRO-expeditionen och har lagt in lite resultat på hemsidan.

Ganska tidig timme, men det har sina skäl.

I går morse ringde ansvarig för PRO-cafèet mig och sa, att i morgon är det hopplöst. Sjukdom och de andra hade inte möjlighet.

Och- vad ska jag göra åt det, om alla reserver är tömda?

Gick in till hustrun, som fortfarande låg och presenterade problemet, följt av; skulle du kunna.

Svaret blev nej, sömndrucket.

OK.

Väl vid frukostbordet, så säger hon plötsligt, att hon kan göra det.

Innan frukosten var klar, sa hon att eftersom jag har datacirklar på onsdagar, så kunde ju hon ta cafèet.

180 grader på en halvtimme.

Vi har öppet 9-16, 5 dagar i veckan, ibland kan det bli så här, men det löser sig alltid.

Vi har ett par inhoppare till de fem ordinarie, men ibland kan det se mörkt ut.

Därför sitter jag här nu, efter att ha skjutsat.

I kväll ska vi åka med ett gäng andra PRO-are till Göteborgsoperan och West side story.

Jag åker dock hem emellan. Lite nytta ska man väl kunna göra.

Nu är hon uppe i cafèet tillsammans med en lönebidragsanställd tjej.

Tisdagar är inte så tuffa. 5-6 studiecirklar, ett Mattcurlinggäng, ett Bridgegäng och Grafiska pensionärsföreningen som har möte i stora salen och några beställningar i övrigt. Resten är spontankunder.

Hon har ju varit i branchen, så det ska säkert gå bra.

Dessutom får hon större insikt när hon ska ta fram ett egenkontrollprogramför PRO-cafèet.