Ett av Tranparen som häckade i trakterna kring Dannike. Det är rätt imponerande att de här ungarna, fotograferade i mitten av juni, precis står i beredskap att äntra den långa resan söderut.

Några mornar nu, när jag hämtat tidningen, har jag hört Tranor.

De hörs precis i den sträckningen de brukar ta, vid höstflytten mot varmare trakter.

Men jag ser inga.

Molnen ligger så lågt, så de flyger i eller ovan dem.

När det är klart väder, ser man att de flyger förhållandevis högt, ser ut som sparvar mot den djupblå hösthimlen.

Synd, för det är en ganska mäktig syn med dessa oregelbundna V-formationer, inemot 50 till 75 fåglar i varje.

Får väl spana ut över havet i Wismar, för där ska bli fint väder i helgen, till vår stora glädje.

Tranorna vilar på ön Rygen på sin flytt hit varje vår, kanske tar de ungefär samma väg tillbaka.

Under alla omständigheter, är det ganska fantastiskt att de små gula dunbollarna man såg på försommaren, nu ska vara starka nog att flyga till Spanien eller Nordafrika.

Inte minst om man betänker, hur svårt det kan vara att få en tonåring att ta ett handtag(gäller inte våra barnbarn, framför allt om de kan se fram mot en belöning).

Men det är som mamma Maria på Le Tre Stelle sa i TV-programmet Solens mat; "Naturen, det är grejer det".

Under tiden för resan till Wismar, fre-sö, så lägger jag ut tre insektsbilder.