På vår lite längre promenad i går, runt Gudesjö, stötte vi bl.a på tre nykalvade kor.

De gick i en hage, bara tre kor och en, några dagar gammal kalv.

Två saker förvånade. Gårdarna i Gudesjö är stora, håller 50-70 kor vardera.

Bara tre kor?

Det andra var, att de kalvat in i juli. Två av korna hade spända djuver och hade nyligen skiljts från kalvarna, den tredje låg med en råmjölksdiare.

Kalvning i juli för ju inte tankarna, till varken stora besättningar eller modern djurhållning.

Förmodligen hade dessa kor skött sitt sexualliv efter eget tycke och inte tagit hänsyn till produktionsoptimering.

Men gott var det att se, att naturen inte helt ställts åt sidan.

Gudesjö omfattar 6-8 gårdar, samtliga med mjölkbesättningar. Kloka bönder. Man ser inga kor med mastodontdjuver, utan det är vackra djur med  proportionerliga kroppar.

 Optimal kalvningstid är slutet av oktober till mitten av november. Då mjölkar de på kalvningen fram till betessläppet i maj, får en nytändning av det gröna och har knappt någon sinperiod.

När naturen skötte sig själv, betäcktes de på betet i augusti , eller leddes i väg till en föreningstjur och kalvade i maj.

Stod sinta största delen av vintern och klarade sig på ett sämre foder.

Är det bara snöröjt så kommer inseminatören fram i januari och februari.

Ladugårdarna har fått en våning till för att härbärgera vinterfodret, inte sällan i form av jättelika myrägg.

Vi fick en fin kväll nere vid stranden i går.

Varmt, vinden hade mojnat och det såg ut att bli riktig solnedgång.

Flickorna var med och mådde gott.

  En fin kväll vid Kalmar sund. Första riktigt goa kvällen den här veckan.

Vi grillade, hade lite vin med oss och så blev det stort utrymme för umgänge.

Framför allt Lotta behövde denna korta avkoppling, som Ölandsbesöket utgjorde.

Hon har  ansvaret för en gård hemma, med ett 20-tal hästar, varav en del har fölat i vår och försommar.

Hon tränar vissa av dem och tävlar själv i en gren, som jag inte kommer ihåg vad den heter. men man rider på en travhäst med sulky bakom.

Hon är duktig, dottern och Max har vunnit en del pengar på att satsa på henne.

Hon anlitas även som föreläsare och instruktör, så schemat är mer än fullt.

Hon är även mor till två, nu mer eller mindre vuxna barn.

Det har gått bra för de här två fnittriga 16-åringarna, som var med till Öland i ett par år på 80-talet.

Det där med solnedgång och grillning vid stranden, det hann de inte med på den tiden. Då var det Borgholm som gällde. Båda åren, så lyckades de redan första kvällen träffa killar med bil, så veckan blev räddad!

Vi var även ner till Borgholm och flickorna gjorde ett nostalgibesök på Ebbas cafè. Deras stamlokus på den tiden. Bara på pin kiv, så beställde de in en starköl och delade på. Det var något de inte kunde för 25 år sedan.

De var ganska nöjda när de åkte hemåt idag. Lotta skulle på ett tåg i Alvesta och Mette tilllbaka till Olofsbo, där det är slut på friden för Max.

Flickbesöket blir den här Ölandsveckans stora behållning.

Vattnet har gått upp i temperatur, 18 till morgondoppet vid sjutiden och 20 senare på dan, när vi badade på riktigt.

Vi har trots strandförändringen, lyckats hitta vår trappa och badar från den de sista dagarna.

Klickeribilder.

Efter att flickorna åkt hem idag på morgonen, så tog vi en Gudesjörunda.

Solen sken och det vara bara mycket svag vind.

Insektsaktiviteten var hög, inte minst Fjärilarna.

Jag har två Fjärilskott, som jag förgäves har letat på nätet för att kunna artbestämma.

Jag vill inte lägga in dem på Fjärilsidan, innan jag vet vad de heter.

Det hela blir ju inte lättare av, att de bara öppnar sig vid förflyttning. Så fort de slog ned så slöt de vingarna.

De vistades i torrmarkerna på allvarets utkant. Som synes, så gick den ena gärna ner i gruset, den andra sitter på en En.

Finns det någon där ute som kan hjälpa mig?

F.ö var Skogsgräsfjärilen, Rapsfjärilen och Nässelfjärilen igång också.

På väg upp från morgondoppet fick vi se något närmast utomjordiskt, en stridsvagn från antiken?

En skadad Ekoxe låg på vägen. Av storleken att döma, en hane.

Vi hade aldrig sett något liknande förr, i verkligheten.

Den hade tydligen fått sig en törn av något, bakkroppen var skadad.

Men, vilken mäktig insekt!

Den hade definitivt inte rymts i en vanlig tändsticksask.

Carina, Sinneskatten har mycket påpassligt valt temat för veckan, ledig.

Själv är jag ledig från pensionärslivet i land och rabatterr, kompostbygge och allat annat man har att stå i som pensionär.

Vi är på Öland, med en mycket svag kontakt med yttervärlden i Cyberspace.

Men ändå, med tålamod så kan man kommunicera.

Min bild är från bbergsstaden Volterra i Toscana.

Volterra är en gammal Etruskstad och mest känd för sitt hantverk i Alabaster.

På en bänk satt den här mannen och utstrålade ledighet.

Mera ledighetsbidrag hittar du här.

  Man bestämmer själv vilka delar man vill äta. Här är Lotta till vänster och Mette till höger framme för andra gången och det verkar som de ska ge sig på revbenspjällen, även om de inte kan låta bli lammfilèn.

I går kom flickorna, en gång två fnittriga 16-åringar, nu ganska världsvana 41-åringar. Dottern Mette och kompisen Lotta.

Lotta har bott i Tidaholmstrakten, med sina hästar har hon sett sin familj växa upp. Att hon tagit intryck av den nordvästgötska dialekten gick inte att ta miste på. När hon berättar, så kommer "du vet" ganska ofta. Även om hon inte assimilerats lika mycket som 21-årige sonen, som håller sig med "mäk" och "däk".

Huvuddelen av jubileumet, 25 år sedan de var med första gången på Öland, begicks på lammet och Grisen. Ett etablisemang ute på det Nordöländska allvaret, ett par stenkast från vårt hus.

Men vi började med lite bubbel, jordgubbar och choklad hemma på altanen.

De har inte sett stugan växa, från de primitiva 20 kvadratmetrarna till dagens över 100, med alla bekvämligheter. Som Lotta sa; "nu förstår jag varför ni åker  hit varje år".

Lammet och Grisens utbud har utvecklats med åren. det rena råätandet av grillat lamm och gris, har utvecklats med stora kalla och varma tillbehörsbord. man äter fortfarande så mycket man vill, men av naturliga skäl, blir magen fortare mätt än ögat.

Lotta stod för dagens minnesvärda uttryck. När vi skulle skåla in det röda vinet,  en lätt norditalienare, med kött och tillbehör på tallrikarna, så säger hon; "Det här skulle vi göra lite oftare, det känns lite långt med 25 år emellan".

Stämningen var uppsluppen, vi hade verkligen roligt och lite efterfest blev det på altanen hemma.

Skulle det dröja 25 år igen, så är vi 90 och flickorna 65!

Svårt att sova, så tog jag en runda ner till stranden och hamnen.

Rätt vad det var, så började en Rådjursget skälla.

Jag hade tydligen stört henne i morgonrutinerna. De bestod av att stilla hungern efter natten, med Luzern.

Hon stod och skällde, så länge så jag hann ta ett antal bilder, sen gav hon sig iväg in i enesnåren.

Här är något omåttligt med Rådjur.

På väg  till Bagarberta i går, var det ett 10-tal ute och åt, bara utefter Löttorpsvägen. Kid oräknade.

De har tydligen inga naturliga fiender, det kunde man bl.a se på, att några svaga exemplar hade överlevt.

Otvivelaktiga spår efter morgondoppare, storlek 46.

Mellan 7 och 9 varje dag, så morgondoppas det i Kalmar sund, Alvedsjöbodar.

Historiskt var morgondoppen, liksom övrig badning på stranden, en hygienisk fråga.

Husen hade inga moderna bekvämligheter. En och annan frisksportsnörd blandar sig väl också med vattnet.

Efter hand som husen börjat utrustas med rinnande vatten, varmvattensberedare och badrum, så har naturligtvis nödvändighetsbadandet avtagit.

Bl.a vi fortsatte, därför att det var en härlig start på dagen. Inte minst när det blåste hårt och dyningarna försökte slå i kull en. Ett antal till, badar varje morgon, oaktat väder.

I år har det blivit lite mer komplicerat för oss att ta oss i.

I 24 år, har vi haft en "trappa", som gjort det lätt att ta sig i. I vinter har stranden omformats. Några hundra ton sten, har förflyttats ett par hundra meter söderut.

Ett skådespel man egentligen hade velat se.

Våra fina stenhällar har blivit ett stenrev. Det är med mycket stort besvär man skulle kunna ta sig till trappan , om den ens finns kvar.

Hamnen vid Alvedsjöbodar, slogs sönder och det gick inte att ta sig varken in eller ut.

En grävmaskin har i görligaste mån återställt den, men den är inte lika pampig som den varit alla år tidigare.

Det är väl bara c:a 25 meter som fått nytt utseende, men precis där vi brukar vara.

Vi söker efter bra badställen, sökandet hade blivit bra mycket lättare, om det varit en fem grader varmare i vattnet. I morse hade vi 16 grader, +1 jämfört med igår, en tröst för Tigerghjärtan.

F.ö tycker vi det är bra, att det inte är så varmt i luften. En "lir" sig lite bättre då.