Måsungarna nere vid badstranden hare vuxit till sig. Nu flyger de och har därmed större områden de rör sig på.

Däremellan uppehåller de sig på bryggan och har vant sig så mycket vid folk, att de motvilligt och i sista stund lämnar bryggan, när vi kommer ut på den.

Allt är möjligt, Lindansare på telefonledning av Eric Langert, Sverige.

Frågan är berättigad. Entusiasten har tröttnat och vet inte om han orkar längre.

Skulpturer i ett Bohuslänskt gravfält, med betande får.

En annorlunda upplevelse. Många söker sig dit, det är ett utmärkt dagsmål, med lite picknick.

Från förra året, är det bara 2,5! konstverk som står kvar. Varför 2,5?.

Jo huset var konstverk förra året, i år inrymmer det ett konstverk.

Det är mycket Aluminium i år.

Bland ickealuminiumarna, kunde man se hela tre skulpturer av Tony Cragg. Han är även representerad i Skulpturstaden Borås.

Flera av konstverken hade redan avnämare.

Ett skulle till Falkenberg, ett annat till Restad gård i Vänersborg.

Det skulle vara synd om de slutade med sina sommarutställningar.

Igår blommade Ljungen i bergsskrevorna, luften var full av Fjärilar och andra insekter.

Vi får hoppas, för det skulle bli lite tomt, att bara åka till Skärhamn och köpa fisk, till Klädesholmen för att fylla på Sillförrådet.

Två verkliga motsatser. Stressbulenmann av Erwin Wurm, Österrike, och i bakgrunden den lite naiva Liljekonvaljen av Klara Kristalova Tjeckien/Sverige.

Igår dök den upp, Tistelfjärilen. Vet inte om jag förväxlat den tidigare med Nässelfjärilen.

I en svärm av Nässelfjärilar i Oreganon, satt den. Avvek framför allt på två punkter mot Nässelfjärilen.

Ingent lila pärlband utefter vingbotten och mera vitt i vingspetsarna.

Ren tillfällighet att jag upptäckte den. Tog en tur ut i trädgården, med kameran, efter att vi kommit hem från Pilane Gravfält. (Kommer inlägg om det senare).

Linnès döttrar, eller Stjärnflockan, verkar vara ett omtyckt kärleksnäste, för de här små krabaterna.

Studerar man dem en längre stund, så visar det sig att det är fri kärlek det handlar om. De byter partner huller om buller.

 Några 10-tal kan man se vid tjänlig väderlek.

Det räckte med lite sol och värme för att nya Fjärilsarter skulle dyka upp på Nabben.

Två av dem ligger redan på mina Färilskott, Pärlemorfjärilen och Påfågelögat, Öland och Olofsbo, men en var ny, "Prydlig pärlemorfjäril". Den ska flyga i juni, därav att den är lite sliten och vingarna går inte ända in till bakkroppen.

Pärlemorfjärilen finns i ett antal underarter. Den här sitter på paradblomman för Fjärilsfotografering, Rudbeckia eller Solhatt.

Nytt Fjärilskott...

 Småskrakarna flydde strandkanten, när vi närmade oss.

Morgondoppen fick en fortsättning idag. Inte mer än 15 i luften, men 18 i vattnet.

Måsungarna är allt svårare, att få bort från badstegen. de har väl vant sig vid folk.

Fem stycken Småskrakar simmade från land, när de fick konkurrens på stranden.

En simtur blev det om än inte så lång.

Oavsett vatten-och lufttemperatur, sä är det skönt när man kommer upp. Friskt.

Ytterligare en tacka lammade i går kväll. Könsfördelningen jämnades ut, en bagge. Nu är det 4-2 till tackorna.

Det blev ytterligare en enföding, den 25 juli blev enfödingarnas dag.

Vi har varit beredda på vitt i huvudena, denna var den vitaste hittills.

Pigg och på, på en gång.

På ön Sundholmen, rakt över sundet, går det också Får i år. Det var några år sedan, misshandel satte stopp den gången. Men nu har de dristat sig att släppa ett 20-tal där igen.

En tredje flock går på andra sidan sjön och hörs ljudligt vid kraftfodertillfällena.

Tätt mellan flockarna. Vår växer till sig och har förmodligen passerat 20 i helgen.

Det är de två vita som synbarligen står på tur.

På ön Sundholmen, mitt emot vår strand, har det släppts en flock får. Många Gutar.

Tror jag köpte en Kvanneplanta på Vickleby någon gång i slutet av 80-talet.

Efter det, så dyker det upp Kvanneplantor lite varstans, där jorden är hyggligt öppen.

Plantan på bilden kommer mellan Krusbärsbuskarna och en Vinbärsbuske.

De har ståtliga fröställningar och det är inte bara en gång som folk trott att det är Björnlokor.

Det småregnade, hade vaknat förhållandevis sent, men tog en tur ner till fåren.

Det är lugna gatan i hagen, alla ligger och de två lammtackorna med avkomma myser tillsammans med sina lugna lamm.

Allt i sin ordning.

Men så reser sig en tacka, den bruna.

En tacka som vi inte trodde vara dräktig, förrän juvret började växa på henne för någon vecka sedan. Men då får hon bara ett lamm. Hon såg bara hyggligt välfödd ut.

Men så såg jag att hon slickade på marken, la sig ner och krystade. Inget hände men efter varje försök så gick hon upp och slickade där hon haft bakändan.

Nu syntes två klövar, efter några vändor till så kom en nos.

Mellan varje liggning så slickade hon upp vätskor och hinnor.

Så kom det ut ett huvud, hela huvudet, men hon fastnade på skuldrorna.

Flera försök, men hon kom inte över skuldrorna.

Lammet blev tydligen otåligt, för det bräkte i sin speciella situation. har någon varit med om det.

Slutligen så ställde tackan sig bredbent och krystade, först över skuldrorna, sen höfterna och-plupp- så låg där ett lamm, med lite vitt i huvudet, precis som de andra. Ett tacklamm. Visst kvinnoöverskott i hagen!

Hon tog väldigt väl hand om lammet, slickade det rent och de första stapplande stegen ledde direkt till juvret.

Hela skeendet hade åsetts av "de sju vittnenas församling". De hade följt hela förloppet, inte stört, skött sig utomordentligt bra.

När lammet väl diade, så började församlingen röra på sig, de äldre lammen försökte få igång sina mödrar, ville väl ha frukost.

Jag har övervarit första hela lammningen.

Intressant, för jag har som yngre varit med och kalvat kor, så processen var inte obekant, men aktörerna annorlunda.

Må lycka och välgång följa lammet, om inte till avelstacka, så till 45 kilo levande vikt.