Det är bistert för Vänsterpartiet nu. I en enskild mätning har man halkat under 4-%strecket. I en serie mätningar balanserar V farligt nära ättestupan.

Det är inget som har hänt nu. Den här utvecklingen började i samband med kongressen i Växjö 2000. Den blev uppmarschen för de s.k ”Hardliners” att ta över, efter den goda utveckling som partiet haft.

Kännetecknande för dagens partiledning, är att man inte kan formulera en enda offensiv tanke, utan bara förhålla sig till andra.

En inlärd åsiktsmaskin, som inte har några ambitioner på makt och inflytande. Inga ambitioner att påverka folks vardag, utan bara förhålla sig till vad andra bestämt.

Det har blivit viktigare att positionera sin egen person, se till att inget oförutsett händer som kan hota den egna positionen.

Ja, jag vet, det är hårda och fördömande ord, men jag har varit med i hela processen och även det som föregick ”förnyelsen” under 90-talet.

Hur skulle det vara annars? Varför reagerar inte den stora grupp 30-40-åringar, som finns i ledningen? Är det här, vad de vill lägga ned sin själ på?

Lars Ohly, har varit körd hela tiden, men de s.k Hardliners, hade tummen i ögat på honom och visste att han inte kunde ställa till med något, som störde deras ritningar.

Är det kört för V nu då?

Nej, långt därifrån. Men det måste till en rotfyllning, djupare än vad någon Dentist har kunnat drömma om.

En massa gammalt tankegods, som har funnits i garderoben sedan ryska revolutionen, måste en gång för alla tippas på historiens sophög.

En politik formas för människor, som inte står med mössan i näven inför greven eller brukspatronen, som har som lägsta utbildningsnivå, gymnasium, som kajkar på nätet, fixar en massa saker själva, behöver ingen som donar och ställer åt sig. Nikodemus i Hedebyborna är historia.

En ledning som borgar för att det inte blir några återfall. För mig är det självklart, att Jonas Sjöstedt ska bli näste partiledare, ju fortare desto bättre men tyvärr har han hårda motståndare i Nomenklaturan, en Nomenklatura som inte vill ha några förändringar som hotar den egna positionen. De vet att Jonas inte har användning för många av dem.

Men beror det inte på Håkan Juholt, att V kommer i skuggan?

Nej, för då skulle V ha närmat sig 15% när S gick kräftgång. Felet finns hos V själva, vilket ger goda möjligheter till förändring, med resultat. Det handlar helt enkelt om sjukdomsinsikt.

I går vid morgondoppet, tyckte jag mig se en Skarv som stod och grenslade Måsboet.

När vi gick tillbaka tog jag några bilder, som visade, från flera vinklar, att där var bara två ungar.

Måsarna skränade och flög oroligt.

I morse var det lika dant, men med den skillnaden, att nu var boet tomt.

Tråkigt, för då har de gått samma väg som Skäggdoppingkullen.

Två tomma reden gapar tråkigt mot himlen.

Men det är naturen vi iakttar och den är grym.

Vi har kunnat beskåda verkligheten bakom statistiken, att det bara är en bråkdel fågelungar som får uppleva vuxen ålder.

Vi gick förbi fåren, som låg och idisslade i skuggan. Börjar bli högdräktiga nu. Får väl hoppas att även de beter sig enligt statistiken, för då ska här skutta omkring minst 15, kanske 20 lamm om en månad.

Idag är det beredning av 15 kg. jordgubbar som gäller.

Vi var i Skänstad och plockade i morse.

Sylt på 6 kg. Max har beställt Jordgubbssaft och så blir det några sorters marmelad, men marmeladbären åker in i frysen så länge.

Det här inlägget har handlat så mycket om ond bråd död, så jag vill ge livet en chans också. Det livgivande i Skänstadjordgubbar, nyplockade.

Hade det varit doft med i inläggen så hade bilden blivit komplett.

I skrivande stund har jag redan inmundigat en sån här skål med de härliga bären.

Gräset måste klippas före Ölandsveckan.

Fuskade med halva gräsmattan förra gången, så den måste tas medan det är torrt. Liknar mest en slåtteräng.

Det blir väl lite pö om pö i värmen.

Sjön är ju inte långt borta om man vill svalka sig.

Allt har sin tid, Aklejans har passerat, nästan.

En och annan blomma, men i övrigt fröställningar.

Några kommer att ge frön till framtida plantor.