Bara nio, var är tian? Jo vid minerallådan. Betydligt lugnare att vara själv än när hela flocken trängs.

Lugna gatan i fårhagen, i morse när vi närmade oss. Men som på en signal reste de sig, kom emot oss och en liten bräkkakafoni uppstod. Lite prat och så var näsorna i marken, för att få nytt att idissla.

Doppinghonan låg och ruvade bakom vassruggen och hanen gjorde henne sällskap en bit därifrån. De börjar väl bli otåliga nu. Doppingen ruvar 28 dagar och de har väl någon vecka kvar.

Alla Doppingreden har inte gett ungar genom åren.

Rovfågel, Måsar eller bara fel vind vid för hög vindhastighet har spolierat kullar.

De har placerat sig och redet strategiskt. Får gå en bra bit in på den digitala zoomen, med sänkt bildkvalitet som följd.

Hoppas det går bra för dem liksom för Måsen som ruvar tryggt på sin sten. Tryggt om man inte kommer för nära.

I våra trakter har vi en hel del Tranor som stannar, bryr sig inte om att flytta norrut, efter stoppet vid Hornborgarsjön.

Man kan se ensamma Tranor, par och par med ungar.

Ståtliga djur där de går och söker mat på fälten.

Ibland funderar man, ett par utan ungar, har de blivit av med ägg eller ungar?

De ensamma, har de mist sin livskamrat? Tranorna har ju livslånga förhållanden, eller väntar de bara på den rätte?

Mäktiga är de under alla omständigheter.