I går eftermiddag kom grannen med en liten påse.

Den innehöll 2 nybakta Rimbobullar.

Det ska bli gott till eftermiddagskaffet, konstaterade jag.

Ja, sa grannen, det är förknippat med villkor, en muta.

Jag behövdes på Sötorp, Äspereds hembygdsförenings fina gård på andra sidan sjön.

Jodå, jag följde med.

Förstår varför han raggade ungdomar som mig, medelåldern är hög i hembygdsföreningen.

Den blev inte yngre av att tre inte var där, därför att Toarpsdagen konkurrerade.

Det röjdes sly, städades och krattades.

Naturligtvis, så hann vi med en gemensam kaffepaus uppe på rännet.

Rännet, för den som inte vet, är andra våning på en ladugård, loge eller lada.

Vi skulle också sätta ut möblerna, men traktorn med gafflar. var inte ledig.

Vi beslutade oss för att ta det en kväll i veckan.

Det är alltid kul, att hålla på med gemensamma aktiviteter.

Vår samfällighet organiserade de gemensamma arbetsuppgifterna, på samma sätt på 70-talet. "Utvecklingen" medförde, att folk inte längre kunde de två första helgerna i oktober. I år utlyste vi inte ens gemensamt arbete, för i fjol kom det bara några få.

Sjötorp fick även insatt ett nytt kylskåp.

Med möblerna ute på gräsplanen, är Sjötorp redo att möta en ny säsong.

Eifeltornet är utan tvekan Paris mesta symbol. Inte minst för att man, var man än rör sig, kan se en skymt av Gustave Eifels konstruktion.

Jag har lekt lite med perspektiven.

  Perspektivet ljuger, på Place de la Concorde. Här ser ju tornet riktigt "mänskligt ut.

Uppe vid Sacre Cueur i Montmartre, känns det som att man tittar ner på tornet.

 Väl framme och t.o.m under, då får man uppleva vilken enorm konstruktion det handlar om. Det enda som kan konkurrera, är köerna till hissarna.

   Årets första utslagna Trädgårdsviva.

De har hängt med genom åren. Jag sådde dem i slutet av 70-talet.

Genom åren, har plantor delats, flyttats och hanterats rent allmänt.