Hon har lidit världens alla kval.

OS blev en mardröm, som det tog ett år att komma tillbaka från. Men som hon kommer tillbaka.

Dagens uppvisning gör ingen efter. Hon är stor, vädret gjorde henne större och i mål var hon störst.

Jag är så innerligt glad å hennes vägnar.

Hon är en sån härlig idrottstyp. Svär och säger vad hon tycker, ett naturbarn framför TV-kameran och naturligtvis än mer när kameran är avstängd.

Det märks att hon är sprungen ur trakter så långt från Stureplan, att man kunde tro att Stureplan ligger på en annan planet.

Jag är så trött på de här plastiga enstaviga typerna, män eller kvinnor, som inte verkar ha en droppe blod i kroppen.

Helena gör min dag, ja hela veckan, för VM är ju inte slut än. Om det så inte skulle bli fler medaljer detta VM, så har hon redan visat att hon är tillbaka.

Sen är det bara roligt att Mäkaräinen, Neuner och de andra duktiga skidskyttetjejerna finns, det är ju det som ger nerv och behållning.

Men störst är Helena.

Igår hade vi möte med nya styrelsen, efter årsmötet i februari.

Dagen till ära, gästade vi Café 9:an i Gånghetser, PRO Gånghestser-Målsryds kafé.

Det var första gången, på mycket länge, som styrelsen var fulltalig.

Vi fick en bild, som kommer att gå in i historieböckerna, jubileumskrifter m.m., utan infällda, som inte varit närvarande.