Tittade, för en stund sedan in på vänsterbloggarnas inlägg senaste dygnet.

Var spänd på reaktionen, på Stig Henrikssons utspel i morse.

Vad hittar jag?

Ingenting!

Förlåt Jinge, du är ensam, men å andra sidan positiv till det Sig H talar om.

Den skrämda djurflocken på savannen och bunkermentaliteten kan inte uttryckas bättre.

1956, när ryssarna slog ner ett uppror i Ungern, tog det tre veckor tills Ny Dag kommenterade. Den gången väntade man på "sanningen" från Moskva.

Hörde på radion, under morgonen, att Stig Henriksson(v) i Fagersta, uppmanat hela V:s partiledning, att ställa sina platser till förfogande.

Stig vet vad han talar om, har lett Vänsterpartiet i Fagersta i tre val som gett egen majoritet.

Jag känner stor sympati för Stig, har i mångt och mycket samma ingångar i politiken som honom.

Han liksom andra, lyfter fram det fenomen, att vår nuvarande ledning hukar, livrädda för att sticka ut, alla vill bli omvalda på nästa kongress, bunkergäng är ett redan tidigare känt begrepp.

Många av de som hukar är unga.

Har aldrig inom vänstern, varit med om en så impotent ungdomsgeneration.

Inget storm unt drung, inga rebeller, utan Kominternkonformism dyker upp som jämförelse.

Stig Henriksson, på Kommun-och landstingsdagar i Borås för ett par år sedan.

Vägval vänster skrämde skiten ur en hel generation, man betedde sig som en hotad djurflock, trängande sig tätt tätt ihop.

Anmärkningsvärt, är bara förnamnet, när landets enda oppositionsparti, värt namnet, är så uddlöst.

Mest -nej, återställ, gå tillbaka till något som ofta inte ens fungerade bra då.

Visionerna, vad vill man ha för samhälle, är som bortblåsta.

Det är deprimerande, jag har ägnat mig åt partiet i olika former, sen jag var 17 år.

Vi verkar vara tillbaka där vi var när jag gick med i partiet.

Då var man förlamade, efter att Komintern upplösts och man inte visste vilka signaler man skulle lyssna på.

På 70 och 80-talet lades grunden, till de framgångar vi hade på 90-talet.

Många misstag gjordes, sekterism och oppurtunism fick stor plats emellanåt, men huvudspåret ledde rätt.

Men ett stort misstag begicks, som lett fram till dagens situation;

Man gjorde inte upp med Kominterntradition, Leninism och Kommunismen i den form som "realsocialismen" gett den.

C H Hermansson fick mycket nationellt och internationellt beröm, för att han lyckats manöverera partiet oskadat till ett Vänsterparti.

Men det var en sak man glömde, det var fortfarande legitimt att vara kommunist.

Stig H formulerar träffsäkert; " En allvarligt sjuk patient, utan sjukdomsinsikt".

Ida Gabrilesson, i framtidskommissionen bekräftar, genom att påstå, att "det handlar om hur vår organisation ska hantera det nya läget".

Det bådar inte gott inför kommisionens rapport.

Det här är inte ett organisationsproblem, utan ett strukturproblem.

River man inte upp med rötterna, så riskerar gammal bråte att bli liggande kvar.

Fortsättning kommer att följa.

Monsunare, VOAC-ister och Parkerfolk samlas idag på Boråsfabriken, för att träffa gamla jobbarkompisar och äta julmat.

Under ett 20-tal år var jag värd och siceron för pensionärerna, nu är det ombytta roller.

I fjol klunde jag inte, men idag hoppar jag ett PRO-möte för att få delta i "årets event".

Det här gänget har suttit runt samma bord, många gånger.

Förhandlat nybygget, arbetsorganisation och lönesystem. För att inte tala om alla löpande, stora och mindre frågor.

Bilden är från min avtackning den 26 mars 2009.

Närmast väggen Peter Söderberg, personalchef vid den tiden, Vilmar Norgren, som kommit, speciellt inbjuden, tidigare produktionschef och projektledare.

Mikael Rosman och Jonny Karlsson, ungtuppar en gång, men blev mina närmaste under flera år i styrelse och förhandlingsgrupp.

Vi har en fantastisk historia ihop.

Får träffa dem idag igen, kanske inte Jonny, som brukar jobba nattskift-

Det är fantastiskt trevligt, att träffa gamla kompisar, ett år äldre varje gång  men det ligger alltid glädje och förväntningar i luften.

Monsun Tison byggde nya anläggningar på Ryda i skiftet 80 och 90-tal.

Flyttade in 1991-92. Då övergavs den gamla yllefabriken på Viskastrandsgatan.

Idag gymnasieskola.

Väl inflyttade blev vi VOAC, genom samgående mellan Atlas Copco och Volvo Aero och några år senare uppköpta av Parker Hannifin.

Fortfarande finns det några kvar, som kom från Enköping och Sundbyberg 1966-67, när Monsun Tison etablerade sig i Borås.

Historieskrivningen, är ett särskilt kapitel. Många gånger, vid samtal, så refereras till när en maskin kom eller skrotades, eller en chef rönte samma öde.

Årtal är svårare att komma ihåg.

Idag ska vi ha några trevliga timmar tillsammans.

Dagen avslutas med julkaffe för vår kafépersonal på PRO-caféet på Sparregatan.

Fantastiska damer, som håller igång verksamheten, en verksamhet som både är uppskattad och utgör ryggrad i PRO Cntrums ekonomi.

Ingen avancerad gissning, att det kommer ge avtryck på bloggen.

Gick ut med kameran, ställde mig och fotade vad som var intressant på 180 grader. Ryggen mot väggen.

Vintern skildrad från en fast punkt.

Toppen på granen, har försökt springa ifrån resten av trädet.

Som om det säger;

Jag vill bli julgran!

Många av jularnas granar, i mitt föräldrahem, var toppar på träd som fallit för pappersproduktion.

Gick ut med kameran, ställde mig och fotade vad som var intressant på 180 grader. Ryggen mot väggen.

Vintern skildrad från en fast punkt.

Trots tövädret några timmar, så har eken snö kvar på grenarna.

När vi kom hit för 35 år sedan, var det inte mycket till träd.

Nu har vi fått kapa de 7-8 nedersta grenarna, för att få in ljus i växthuset till vänster.

Statistiskt, har den några hundra år till att leva.

Nu har solen gått ned vid Kalmar sund, hoppas att sommarbilderna har skänkt tröst och gett mod i ett ovanligt vintrigt Sverige.

Det är trots allt kontrasterna, som gör Sverige så fantastiskt. 

Medan Helena, RUND om magen, utforskar Madeira, har hon gett oss uppdraget att trissa kring RUNDA former.

 Den runda isborren, ger ett runt hål. Den runda ramen runt hålet är bonus.

 Ett runt järnbord i utkanten av en Rosenbuske. Här kontrasterar verkligen den runda formen.

En favorittacka genom åren, Örat.

Här är hon ganska rund om magen. Lite av en "jungfrufödsel" var på gång.

Hon hade inte tagit sig i rätt tid och därefter skulle hon enligt hållarna, inte ha varit i kontakt med bagge.

Örat var en klok tacka, hon hade nog gått både in och ut ur hagen, för att naturen skulle ha sin gång. Fyra månader sent, födde hon två pigga lamm.

Hon var en stor favorit, för att hon var så tam, blev snarast förnärmad om man inte ägnade sig åt henne.

Hon finns inte längre, saknad av många.

Veckans RUNDA trissar.

Under några timmar har vi fått plusgrader, inte många, men tillräckligt för att den gnistrande snön, ska bli betydligt tråkigare.

När jag hämtade tidningen för en stund sedan, så drev det fukt i luften och snön var fuktig.

Glashalt på vägarna, vilket inte blir bättre när det fryser på framåt dagen igen.

I morgon ska det bli tvåsiffrigt minus.

Sparkföret på sjön ödeläggs. När det fryser igen, så bromsar fruset snömos.

Så jäkla onödigt.

Får se om vi vill ge oss ut idag, vi har lovat Max att åka till Gällstad och handla kläder.

PRESSTOPP

Tillbaka från Gällstad, kunde vi konstatera att det var glatt på vägarna, ett och annat kast i det spåriga underlaget, men med hastighet därefter, gick det bra.

Mindre bra gick det med Max klädbudget.

Kan ni tänka, vi fick skjuta till några kronor.

Känns det igen?