Härom dagen sprack fröställningarna på Kungsängsliljorna upp.

En massa mogna frön föll till marken, får nu vintern på sig att söka kraft för artens reproducering.

Den har nu gjort sitt, fröställningarna får sitta kvar, de pryder sin plats.

Ytterligare en art, som gjort sitt under växtåret.

Borås, skulpturstaden.

Catafalque

När denna skulptur, framför högskolan, var nyinstallerad, filofiserade vår ibland spirituelle Kommunstyrelseordförande, Ulrik Nilsson(m), på ett möte :

Ingår skulpturen i kampanjen för att göra högskolan till Universitet?

Man går ju på högskola, men ligger vid Universitet!

Sean Henry
Född 1965 i England
Verksam i London

Sean Henrys Catafalque är ett av festivalens sanna mästerverk. Skulpturen har blivit något av ett signum för konstnären som själv agerar modell, där han ligger på rygg med uppdragna knän, händerna vilande på bröstet och blicken riktad mot oändligheten. Vad gestalten tänker på får vi aldrig veta. Svaret finns i betraktarens huvud och därmed dras vi osökt in i Sean Henrys magiska värld. - Catafalque handlar om vår plats i världsalltet. Jag försöker förstå vad vi gör och varför vi finns till. Det är tankar som hela tiden finns med mig.

Vid ett besök i Borås djurpark, tittade vi in i sovenirshopen.

Då hittade vi bl.a de här konstgjorda Älgarna.

Mera konstgjort här. 

Väl i vattnet, ser vyn ut så här. Bojarna verkar ligga halvvägs till Vedholmen, när det i själva verket handlar om c:a 25 meter ut.

Lite prestige ligger det i att ha hoppat i vattnet före kl. åtta. Så kaffe och BT klaras av dessförinnan.

Lite svalare ute idag, ja även i vattnet, 19 grader. Väl i så är det underbart.

Vi simmar våra längder och efternjuter på en bänk vid stranden.

"Morgonroddare" verkar ha blivit ett begrepp, idag dök det även upp en äldre herre, ja stort inte mer än jämgammal med oss, i en eka.

Han rodde i en säker takt och lade några sjömil bakom sig på sin morgonrodd.

Näckrosorna i Mösaviken, slår ut allt mer.

Mösaviken kom den att kallas, av de tidiga nybyggarna i området.

Två tomter, i verklig pool-position mot sjön, med denna vik närmast, gick åt först.

Avundsjukan, från efterkommande som fick tomter lite längre från sjön, skapade namnet.

Som någon sorts kompensation, det var nog inget vidare där, ändå.... 

Visst är viken grund, men ett rikt fågelliv, de små barnen metar där och så har vi Näckrosorna.

Tyvärr har Skäggdoppingarna inte varit så lyckosamma de senaste åren.

Två överlevande ungar på tre år nu.

Storlomparet har det ännu värre, från dem har vi aldrig sett en unge, utan fått nöja oss med deras säregna hoande morgon och kväll.

Med kanot, tidiga morgnar går det att få närkontakt med dem.

Dock brukar jag av säkerhetsskäl inte ha med mig kameran i kanoten, de allt för få gånger vi ger oss ut.

Borås, skulpturstaden.

God Dag

I folkmun, klädstrecket, hänger mellan två fabriksskorstenar. 

Kaarina Kaikkonen
Född i IIsalmi 1952
Bor och verkar i Helsingfors

Kaarina Kaikkonen skapar de mest spektakulära installationerna i stadsrum och inomhus. Människan, hennes barndomstrauman och relationen till sina nu bortgångna föräldrar är en ständig inspirationskälla. Faderns kavajer och skjortor, moderns högklackade skor är en naturlig del av många av hennes verk. Där bearbetar hon det som är en del av livet, både sorg och glädje. De flesta av hennes verk omges av ett landskap eller ett rum där helheten
blir som en berättelse. Själva miljön kan också bli utgångspunkten för hennes verk. Så skapades God Dag. När Kaarina Kaikkonen såg de fantastiska skorstenarna resa sig över centrala Borås såg hon inget annat. Här skulle hennes verk installeras med hjälp av skjortor, vissa burna av arbetare på de numera nedlagda textilfabrikerna i området

Vid dagens morgondopp, kunde bl.a två saker konsteras;

0055:an mår bättre, låg tillsammans med de andra fåren.

Första fågelkullen siktad, utöver Kanadagässen förståss.

Vattnet är skönt nu, 22 grader lite senare i går kväll, drygt 20 nu på morgonen.

Man kan simma lungt. Samfälligheten har spänt upp en halvcirkel med röda bojar, för att markera, dels var vi inte vill att det ska fiskas, dels hålla undan båtar.

Detta respekteras, med undantag från vissa ägare till "oceanångare" som försöker lägga till vid badbryggan.

Lite märkligt, att förståndet ska vara omvänt fördelat i förhållande till båtstorlek.

F.ö så blir det mer och mer Öland i tankarna, vad ska vi ha med oss?

Baka kaffebröd, laga mat och annat som gör att livet blir lättsamt när vi väl kommer dit.

Sedan Konsum i Löttorp slog igen, finns bara den "husvagnsanpassade" Löttorpshallen, mycket av lite. Mycket chips och läskedrycker, dock en väldigt välordnad mejeriavdelning.

Det utesluter inte, att Bagar-Berta i Böda får besök.

Ölandslimpa, frukostfrallor, Crossianter och Vitlöksbröd, är svårt att avstå från.

På torsdag kommer tjejerna, med sinna mammor hit, för att gå igenom egenheter och planera lite grand. Tjejerna är ju nyblivna tonåringar och det vet man ju hur de är!!!

Den här synen mötte oss på uppfarten, när vi kom hem. En Vallmo, som sticker upp ur singellagret. 

Borås, skulpturstaden.

Stabil

Lars Englund
Född 1933 i Stockholm
Verksam i Jonstorp och Stockholm

Lars Englund har under närmare ett halvt sekel skapat ett 40-tal offentliga skulpturer i Sverige och kan på goda grunder kallas för nestorn inom svenskt skulpturliv. Med Lars Englunds nya, fem meter höga, svartmålade aluminiumskulptur Stabil har centrala Borås fått ett nytt landmärke i korsningen Yxhammarsgatan och Allégatan. -Jag har alltid uppfattat Lars Englund som en äkta avantgardekonstnär, en som alltid vill flytta fram positionerna, visa oss något nytt och samtidigt se en resonans i historien längre än 1900-tals modernismen, skriver museichefen Lars Nittve i förordet till den omfattande katalogen till Lars Englunds stora utställning på Moderna Museet i Stockholm 2005. Lars Englund har alltid gått sin egen väg som konstnär. Med relation till naturabstraktion, konkretism och minimalism. Det är i skillnaderna, i gränslandet, som Lars Englund formar sitt konstnärliga språk. Ett språk som i vissa skulpturer har ett uttryck som Englund delar med en annan mästare på Skulpturfestivalen, nämligen Antony Gormley. Själv framhäver Lars Englund gärna processens roll, idéstadiets betydelse och arbetet med att finna verktyg för att kunna gestalta ett speciellt uttryck. Inköpt: Borås Stad (2010)

Märkligt, termometern står på 28 grader och kroppen uppfattar det som mycket svalare än i går, med sina 32.

Fyra grader, men när man börjar röra på sig känns det att skillnaden inte är så stor.

Som tur är, fläktar det lite mer idag, ett och annat moln passerar.

Var det här allt?

Ja, om det inte varit för ett lager Flugsnapparbilder jag tog vid en kaffepaus på altanen, för ett par veckor sedan. Vi tar dem idag.

Ungarna har kläckts och föräldrarna söker föda åt sina ungar, men det verkar som hanen har mer tid att posera.