Det finns en "trappa", som är idealisk för oss gamla att komma ut i vattnet via.

När vi för sista gången i år gick upp för den, hade vi ingen aning om vad som komma skulle.

Vid sjutiden, morgondoppet, sken solen, det var lugnt nere vid stranden.

Inte kunde vi ana, att om två timmar skulle ett formidabelt oväder, med störtregn, blåst och åska dra in över Öland.

Det gjorde det.

Strömmen gick och kom, men slutligen blev det svart.

Vi "satt i sjön", skulle ju städa huset efter oss.

Inget vatten, ingen ström till dammsugaren.

Mitt i ovädret, kom Ally och Göte våra hyresvärdar.

De förstod mer än väl vår situation och gav respit från städning och diskning.

"Det tar vi sen, det ordnar sig".

Jättehyggligt.

I höjd med Alböke blev det stopp i trafiken.

Vi flyttade oss inte en meter på flera minuter, men det kom lite trafik från Borgholmshållet.

Vi hade varit med förr, gjorde en amerikanare och tog Bredsätravägen över till Östra sidan.

I Norra Möckleby körde vi mot Färjestaden, vi var även lite illa ute med Etanolen.

Allt löste sig, men vi var hemma drygt 2 timmar senare än vi räknat med.

Det har varit en bra vecka och det var mycket trevligt att ha med Josefin.

Hon trivdes också och lät förstå, att hon nog inte skulle ha något emot att följa med nästa år också.

Den som lever får se.

Eleverna på Capellagårdens trädgårdslinje saknar inte humor.

Det är ju inte svårt att se detta som en rebus.

Bönspaljé och matta.

Bön(e)matta.

Här är bildbeviset, från kl. 21.27, för att solen ner i sjön vann dagens avgörande match.

Det var aldrig någon tvekan, matchseriens vackraste solnedgång.

Bäst när det gäller.

Det har aldrig hänt tidigare, sju riktiga solnedgångar, fyra briljanta. 

Idag var det dags för det årliga besöket i Gårdby, hos regionkompisen  Kent Johansson och hans fru Gullbritt.

Även dottern Elin var hemma, skulle i väg och arbeta på ett äldreboende, sommarjobb vid sidan av studierna på Göteborgs universitet i litteratur.

Hon hann i alla fall sälja sina två hittills, på eget förlag, utgivna  romaner.

Återkommer med recention och var de kan köpas.

Det var trevligt hos Kent och Gullbritt, som alltid.

Vi avhandlade både allvar och skvaller, men huvudtemat var "det var bättre förr.

Temat beroende på, att vi båda lägger av vid fronten i regionen i och med höstens val.

Jorgubbar och smörgås, Kent går på "jordgubbsdiet" så länge säsongen varar.

De hade också fått färdigt i sin källare, badrum, tvättstuga, vinkällare, bodega och pannrum.

Mycket smakfullt och praktiskt.

De kan med tillförsikt se fram emot Ölandsliv på heltid.

På Capellagården finns stora odlingar av både nytto-och prydnadsväxyer. Allt framdraget av eleverna på trädgårdslinjen.

På hemvägen passade vi på att besöka Capellagården.

I år var hantverksutställningen flyttad till slottsruinen, men trädgården ligger där den alltid har legat.

Det är härligt att gå kring i deras odlingar. Lite mindervärdighetskomplex ger det även.

Morötterna var i det närmaste skördeklara och Majsen befruktad.

Vårt ärende var egentligen att köpa växter. Det blev sju plantor.

Balsamblad(balsamita major), Vinterkyndel(satureja montana ) Fransk Dragon och en malva som jag inte kommer ihåg namnet på(hustruns).

Här har vi lagt alla växter i samma korg.

Vi trodde Josefin ville se Soliden, men hennes intresse för kunglig glans var inte så stor, så vi avstod.

Utflykten avslutades med ett besök på systemet i Löttorp, en låda vin till grannen, som skött vattning, passat huset och tagit in posten åt oss medan vi varit borta.

De får även en Calvadosost från Wannborga.

Goda grannar ska man odla och då behövs näring.

I går morse fick vi en kompis vid morgondoppet.

En fullkomligt orädd Större Strandpipare, Charadrius hiaticula.

Den spatserade omkring och fångade larver och annat i det grunda vattnet.

Ibland fick man intrycket att den speglade sig.

All anledning, för det är en vacker fågel.

Efter en halvtimmes bortavaro, dyker hon upp(ner) igen och forcerar de sista hindren för att gå ned vid horisonten.

Inför kvällen stod det 3-2 till solen ner i säck.

Ner i säck kunde avgöra i kväll.

Det visade sig skulla bli mer dramatik än vanligt.

Redan en halvtimme innan nedgång gick den i säck.

Jaha, då har ner i säck avgjort.

Men efter en stund, så lystes en strimma längst ner vid horisonten upp.

Skulle den....?

Jodå det kröp fram en röd vacker sol.

Hoppet tändes, men....

Ånyo kommer en molnstrimma och förmörkar solen.

Jäklar!

Men, åter skulle det visa sig att solen ville mer, det var bara en strimma och full sol gick ned under horisonten.

I morgon kväll avgörs det.

Vi ska inte grilla, äter på Löttorps bykrog.

89:- för Plankstek, det är överkomligt.

Packningen inför lördagens hemfärd blir smidigare.

Vi räknar med att vara tillbaka till avgörandet.

Vad gäller solnedgångar, så återkommer de, när utetemperatur och datakraft har bytt plats 180 grader.

Hupp! Kameler vid vägkanten. Djurpark, cirkus eller vad?

Vid passage av Alböke, mellan Borgholm och Byxelkrok, har vi i några år sett annorlunda ”boskap”.

Lamadjur och kameler.

Alpackor säger Josefin, barnbarnet.

Visst har det väl funnits kameler på annat håll, någon enstaka, någon cirkus som haft ett par, men inte så många som i Alböke.

Vi har stannat bilen och tittat lite, men inte mer.

I år läste vi i en Ölandsinformation om Kamelranchen, Ormöga.

Den drivs av Bengt Erlingsson och hans dotter Signe.

Inriktningen är på turister och vid vägkanten finns hanritad reklam för Kamelridning och ett Mini-zoo.

Vi blev lite nyfikna, så i morse tog vi oss en tur till Alböke, Josefin och jag.

Josefin var inte intresserad, tonåring bliven, för mini-zoo.

F.ö har hon vänligt men bestämt undanbett sig deltagande i cyberspace.

Detta trots att jag redan har lyckats fånga några underbara bilder på henne.

Skulle aldrig svika henne.

”Men vi kan väl kolla kamelerna”.

De går lite utspridda i markerna.

Äldre och yngre åtskilda, avelshonor med kalv för sig.

Tyvärr kom vi inte nära ko och kalv, för de ingick i mini-zoo.

Stortjuren hade en ko i hagen, förmodligen för att göra nya kameler.

Inriktningen är på turister och den verksamheten håller på att byggas ut.

Sen finns idéer om kött och ull.

Satsningen är så stor och anmärkningsvärd, att man hoppas att det ska lyckas.

Men de 30 Kamelerna hålls inte igång med ridning, bara några få.

Hoppas att entusiasmen vinner över den krassa verkligheten.

Det har ju visats skulpturer på den här bloggen, i några veckor.

Nere vid vår strand, har en okänd konstnär gjort en installation.

Vi har aldrig sett någon använda den, utöver barn som prövat.

Den står bara där, stolarna fastjorda med virelås.

Den innehåller alla komponenter, stenmur som gränsmarkering, ett litet fort vid grillen för att dämpa vinden.

Bord och avlastningsytor i sten.

Men installatören förblir okänd.