Vi har varit i Olofsbo och hälsat på dottern.

Hon säsongshyr en stuga där.

Hon har danats av Olofsbo.

Som barn var hon hos sin mormor och morfar som hade stuga där.

När hon blev äldre och fick egna inkomster, har hon hyrt stuga i stort sett varje sommar.

Det är tätbefolkat med campingen och stugornas innevånare och precis som vi, tillresta gäster.

Är det detta man gnetar för hela året?

Stranden är knökad.

Såg lite lustigt ut, när jag gick dit en släng för att fota.

Vår kökultur firar ständigt nya triumfer.

Man fyller på från ett håll och framåt eftermiddagen finns det inte många kvadratmeter kvar.

Från andra hållet samma visa.

Dottern tar med sig morgonfikat vid 6-tiden och får ett par timmar i lugn och ro, ofta till en skön morgonbris.

I övrigt tycker även hon om att ligga och "pressa".

Helt om och några grader till, rena glesbygden, Morups fyr i fonden

Vände jag mig däremot några grader och 180, såg jag rena Halländska glesbygden.

Vi hälsade även på frun till hustruns senast avlidna kusin. Han var även den siste på svärfars sida.

Svärfar(dog 1992, 98 år gammal) hade två kullar, därav åldersdifferenserna.

Ingrid är 85 i år, men har klarat den påkommna ensamheten bra.

Tror det är bra att hon har sin stuga i Olofsbo, har något att tänka på och fint avbrott till lägenheten i Vällingby.

I slutet av 60-talet träffade jag "Stockholmarna" för första gången.

Hela syskonskaran med föräldrar bodde och var uppvuxna i Stockholm, söderkisar/bönor.

Arbetare, fackligt aktiva, vänster, med en härlig livsinställning, för att inte tala om dialekten och slangen.

Jag tror inte Stockholm odlar några sådana profiler längre, det blir mer sillmjölke, när de ska vägen över Stureplan.

Vi var mycket i Olofsbo på 60-70-tal, tills vi köpte en stuga själv.

Husen var och är inte stora, runt 20 kvadrat, plus altan, som idag är inglasad eller helt inbyggd på de flesta hus.

Då fanns varken vatten eller el framdraget, idag är de helt moderna.

De som är utrymmessmarta, sätter inte in duch och toalett, det finns utmärkta faciliteter som briukas gemensamt, i varje kvarter.

Men trots allt, det är rätt gott, att styra kosan hemåt när kvällen kommer.

Tog en liten omväg till morgondoppet.

Blev lite förveten* när jag hörde ett grävskopeljud hos en granne.

Fåren låg lungt och stilla och hälsade med några bräkanden.

Tova reser sig upp och representerar flocken.

Nere vid stranden reser sig en Skrakfamilj upp och simmar lugnt ut från stranden.

Vi fick ta törn med vakthållningen.

16 grader i luften och 19 i vattnet gjorde ett friskt morgondopp, men vår simrunda hölls intakt.

Solen värmde mer än skönt när vi kom upp.

Lite samspråk med grannar som också skulle i.

Följde en farkost  utmed motsatta stranden, en kanot som innehöll en abborfiskande man.

Det såg så fridfullt ut och inte verkade idyllen störas av några napp.

Nu står vi i beredskap, att hälsa på dottern i Olofsbo.

Hon hade varit nere vid Skagerack, eller är det Kattegat?, redan kl. sex i morse.

Utnyttjar verkligen sin lediga tid.

* Förveten är ett Sjuhäradsuttryck för  mycket nyfiken.

Såg Citronfjärilen landa på Ålandsroten och hämtade kameran.

De flesta bilderna togs i medljus, men det blev ett par motljusbilder, bl.a den här där fjärilen möter Humlan.

En ovanligt ren vit huvudfärg.

Storrymmare för övrigt, med ett lamm som ängsligt står vid stängslet och väntar.

En bild, om hon skulle behöva efterlysas.

00009, med rätt att rymma. 

Solen bryter igenom fläckavis. Någon stans därute finns måsungarna, de hade lämnat revet.

40 mm regn i går, igen, skulle man säga.

Förra lördagen kom det lika mycket, så nu är det snart i balans.

Vi ska göra rent vattenkaren åt fåren och plocka Hallon.

Hallonen skulle plockas i går, men regnet ställde till det.

Blir väl desto mer idag.

Hallonen väntar på att plockas.

Vi brukar plocka varannan dag. Tre liter väntar i kylen som tillsammans med dagens skörd ska bli sylt.

Vi har 22 löpmeter Hallon, så det räcker och blir över till saft, sylt och marmelad. Vi blandar även Hallon med annat, t.ex Rabarber till marmelad.

En del åker naturligtvis in i frysen, för senare bruk.

Fåren kommer mot oss när vi visar oss, på en rad, med gamla Tova och hennes två lamm i spetsen. 

Fårens vatten.

Egentligen skulle vi rengjort karen, när vi flyttade dem i veckan, men det kom annat emellan, inte bara regn.

Men, nu är det nära.

De är lite lustiga fåren, dricker inte ur bäcken eller sjön.

De vill tydligen inte bli våta om fötterna. Beteendet har tydligen med deras oförmåga att flyta, att göra.

Ja, jag skulle sjunka som en sten, om jag skulle bada med en fårskinnspäls.

Får! jag presentera årets utbrytare. De har kvalificerat sig i (utanför) förra hagen och idag var första genombrytningen från nya hagen. Fattas ett svart lamm som inte är sämre (bättre).

Nu sticker solen fram och här ska bli tre fina dagar enligt yr.no.

En hel del rensning och nedklippning väntar, men som jag brukar säga; det går inte från en.

Har en bror med fritidsboende i Vejern, som förväntar sig besök och så har vi planerat att åka till Nordens ark, det var 5-6 år sedan sist.

Som ren kulthadling, hade vi tänkt att av ren nyfikenhet, besöka GK:s i Ullared.

Har aldrig varit där.

Men de ska ju ha plastpåsar och bakplåtspapper!

Om inte annat kanske vi får träffa Morgan.

Mejlen har börjat droppa in om att det snart är slutspurt i valrörelsen.

För min del börjar det på Rångedala marknad och sen har jag lovat att ta en god del i valstugan i Borås.

Men till detta återkommer jag, liksom med bilder till detta inlägg, de är inte tagna ännu.

Ock så en bild, bara till lyst. 

Luktärterna, börjar blomma, en tidig ut är denna ljusblå.

Risken är att det kan bli fler bilder, när de lite mer anmärkningsvärda börjar blomma.

Hoppas den här frökapseln innehåller många livskraftiga frön.

De ska sås nästa år och utöka det vita Vallmobeståndet.

Några kapslar får väl även stå kvar, så får vi se om den frösår sig.

Nu återstår bara några blommor i toppen av stänglarna på Fingerborgsblommorna.

De ser inte för roliga ut med sina långa kala stänglar med några kopppar och blommor i toppen. Det minsta vinden tar i dem så vajar de.

Det finns trots allt en fördel med att de bara blommar i toppen.

De är lättare att fotografera, man kommer längre in i blommorna och knopparna är effektfulla.

Här visas tre av årets Fingerborgsblommor.

Dahiorna avlöser Fingerborgsblommorna.

Nedan är det en blyg Maxim, bakom stödspinnen , som håller på att slå ut.

Några Pumpablommor försöker förgäves konkurrera i bakgrunden.