Vi har varit i Olofsbo och hälsat på dottern.

Hon säsongshyr en stuga där.

Hon har danats av Olofsbo.

Som barn var hon hos sin mormor och morfar som hade stuga där.

När hon blev äldre och fick egna inkomster, har hon hyrt stuga i stort sett varje sommar.

Det är tätbefolkat med campingen och stugornas innevånare och precis som vi, tillresta gäster.

Är det detta man gnetar för hela året?

Stranden är knökad.

Såg lite lustigt ut, när jag gick dit en släng för att fota.

Vår kökultur firar ständigt nya triumfer.

Man fyller på från ett håll och framåt eftermiddagen finns det inte många kvadratmeter kvar.

Från andra hållet samma visa.

Dottern tar med sig morgonfikat vid 6-tiden och får ett par timmar i lugn och ro, ofta till en skön morgonbris.

I övrigt tycker även hon om att ligga och "pressa".

Helt om och några grader till, rena glesbygden, Morups fyr i fonden

Vände jag mig däremot några grader och 180, såg jag rena Halländska glesbygden.

Vi hälsade även på frun till hustruns senast avlidna kusin. Han var även den siste på svärfars sida.

Svärfar(dog 1992, 98 år gammal) hade två kullar, därav åldersdifferenserna.

Ingrid är 85 i år, men har klarat den påkommna ensamheten bra.

Tror det är bra att hon har sin stuga i Olofsbo, har något att tänka på och fint avbrott till lägenheten i Vällingby.

I slutet av 60-talet träffade jag "Stockholmarna" för första gången.

Hela syskonskaran med föräldrar bodde och var uppvuxna i Stockholm, söderkisar/bönor.

Arbetare, fackligt aktiva, vänster, med en härlig livsinställning, för att inte tala om dialekten och slangen.

Jag tror inte Stockholm odlar några sådana profiler längre, det blir mer sillmjölke, när de ska vägen över Stureplan.

Vi var mycket i Olofsbo på 60-70-tal, tills vi köpte en stuga själv.

Husen var och är inte stora, runt 20 kvadrat, plus altan, som idag är inglasad eller helt inbyggd på de flesta hus.

Då fanns varken vatten eller el framdraget, idag är de helt moderna.

De som är utrymmessmarta, sätter inte in duch och toalett, det finns utmärkta faciliteter som briukas gemensamt, i varje kvarter.

Men trots allt, det är rätt gott, att styra kosan hemåt när kvällen kommer.

Tog en liten omväg till morgondoppet.

Blev lite förveten* när jag hörde ett grävskopeljud hos en granne.

Fåren låg lungt och stilla och hälsade med några bräkanden.

Tova reser sig upp och representerar flocken.

Nere vid stranden reser sig en Skrakfamilj upp och simmar lugnt ut från stranden.

Vi fick ta törn med vakthållningen.

16 grader i luften och 19 i vattnet gjorde ett friskt morgondopp, men vår simrunda hölls intakt.

Solen värmde mer än skönt när vi kom upp.

Lite samspråk med grannar som också skulle i.

Följde en farkost  utmed motsatta stranden, en kanot som innehöll en abborfiskande man.

Det såg så fridfullt ut och inte verkade idyllen störas av några napp.

Nu står vi i beredskap, att hälsa på dottern i Olofsbo.

Hon hade varit nere vid Skagerack, eller är det Kattegat?, redan kl. sex i morse.

Utnyttjar verkligen sin lediga tid.

* Förveten är ett Sjuhäradsuttryck för  mycket nyfiken.

Såg Citronfjärilen landa på Ålandsroten och hämtade kameran.

De flesta bilderna togs i medljus, men det blev ett par motljusbilder, bl.a den här där fjärilen möter Humlan.