Vid ett besök i Borås djurpark, tittade vi in i sovenirshopen.

Då hittade vi bl.a de här konstgjorda Älgarna.

Mera konstgjort här. 

Väl i vattnet, ser vyn ut så här. Bojarna verkar ligga halvvägs till Vedholmen, när det i själva verket handlar om c:a 25 meter ut.

Lite prestige ligger det i att ha hoppat i vattnet före kl. åtta. Så kaffe och BT klaras av dessförinnan.

Lite svalare ute idag, ja även i vattnet, 19 grader. Väl i så är det underbart.

Vi simmar våra längder och efternjuter på en bänk vid stranden.

"Morgonroddare" verkar ha blivit ett begrepp, idag dök det även upp en äldre herre, ja stort inte mer än jämgammal med oss, i en eka.

Han rodde i en säker takt och lade några sjömil bakom sig på sin morgonrodd.

Näckrosorna i Mösaviken, slår ut allt mer.

Mösaviken kom den att kallas, av de tidiga nybyggarna i området.

Två tomter, i verklig pool-position mot sjön, med denna vik närmast, gick åt först.

Avundsjukan, från efterkommande som fick tomter lite längre från sjön, skapade namnet.

Som någon sorts kompensation, det var nog inget vidare där, ändå.... 

Visst är viken grund, men ett rikt fågelliv, de små barnen metar där och så har vi Näckrosorna.

Tyvärr har Skäggdoppingarna inte varit så lyckosamma de senaste åren.

Två överlevande ungar på tre år nu.

Storlomparet har det ännu värre, från dem har vi aldrig sett en unge, utan fått nöja oss med deras säregna hoande morgon och kväll.

Med kanot, tidiga morgnar går det att få närkontakt med dem.

Dock brukar jag av säkerhetsskäl inte ha med mig kameran i kanoten, de allt för få gånger vi ger oss ut.

Borås, skulpturstaden.

God Dag

I folkmun, klädstrecket, hänger mellan två fabriksskorstenar. 

Kaarina Kaikkonen
Född i IIsalmi 1952
Bor och verkar i Helsingfors

Kaarina Kaikkonen skapar de mest spektakulära installationerna i stadsrum och inomhus. Människan, hennes barndomstrauman och relationen till sina nu bortgångna föräldrar är en ständig inspirationskälla. Faderns kavajer och skjortor, moderns högklackade skor är en naturlig del av många av hennes verk. Där bearbetar hon det som är en del av livet, både sorg och glädje. De flesta av hennes verk omges av ett landskap eller ett rum där helheten
blir som en berättelse. Själva miljön kan också bli utgångspunkten för hennes verk. Så skapades God Dag. När Kaarina Kaikkonen såg de fantastiska skorstenarna resa sig över centrala Borås såg hon inget annat. Här skulle hennes verk installeras med hjälp av skjortor, vissa burna av arbetare på de numera nedlagda textilfabrikerna i området