Max, visar stolt upp dagens fångst, tror det var sommaren 2004.

Premiär på fredagsfoto.

Hajade till direkt när jag såg temat, vet vilken bild jag vill visa.

Älsta barnbarnet Max gillade fiske, ja det gör han väl än, men det är lite mer omständigt för en 17-åring än en 10-11 åring, att komma till morfar och fiska.

Efter ett mete kunde han stolt visa upp en fin fångst.

Vi hade "tävlat", men jag fick byta mask och plocka av fisk på hans spö hela tiden.

Han hade räknat ut hur han skulle vinna.

Presstopp:

Kom på att jag hade en ganska stolt bild, på 7 månader yngre barnbarnet, Pontus, när han fångat sin första Gädda.

Pontus första Gädda, 1,8 kg, till stort förfång för Max som då inte hade tagit någon egen ännu.

En liten kul grej i sammanhanget, han blev före Max med att ta upp en Gädda.

När det nappade trodde han att han fått bottennapp och ropade på mig för att få hjälp.

Max som kunde sin TV-reklam replikerade blixtsnabbt:

"Behöver du hjälp, ring Poolia".

Mer stolta bilder här.

Till vänster vedbod, till höger fågelmatning.

SMHI hotade med en halv meter snö, vi fick 7-8.

Men det kommer mera....

Riktigt skönt att skotta.

Minst lika bra för kroppen, i rätt tempo, som en långpromenad.

Ganska mycket som ska skottas.

Uppfarten, parkeringen, trappan och runtikring och långa gångar till vedbod och fågelmatning, samt övriga uthus.

Kommer det mera snö får jag väl sätta upp vägvisare!

Vinterns snö har varit lättskottad, lätt, torr snö, i lagom mängd.

Snöskyffelbreda gångar som rymmer både oss och skottkärran.

Men snösmältningen blir inte nådig, decimetertjock trampad snö, blir en isig gång.

Då får man ta på sig broddarna.

Tankarna har gått till en snöslunga.

Skulle egentligen ha köpt en förra året, i år hade den behövts, men hur stor chans är det att vi får en sån här vinter till i närtid.

Snöslungan kanske inte låter sig räknas hem.

Men det är roligt med grejer också.

Veckans tema: Knoppar.

En bit kvar till våren och de första knopparna, men jag tjuvstartar lite i vinterkylan.

Solrosornas knoppar är mäktiga. Får en nästan att tänka på sagan om bönstjälken.