Veckans tema, barnbarn.

Lite vågad kanske, men jag tycker det är en så härlig bild från morgondopp vid Alvedsjöbodar. Fotograf, hustrun.

Nästa veckas tema blir Bayonne, i början av oktober 2008.

Den här bilden är väl lite utsliten, symbolen för Monets Giverny. Men detta är min bild, tagen en halvmulen dag.

Då skulle vi vara vid det sista avsnittet i våra ”Franska resor”

Men precis som Orsa kompani, så lovar jag inget bestämt, det kan bli något mer i framtiden, den som lever får se.

Som var och en förstår, så har jag inte refererat varje steg vi tagit, varje plats, restaurang, varje affär o.s.v., utan det har blivit några nedslag vid sådant som vi själva tyckt om.

Men framför allt har det varit en berättelse av Frankrikeamatörer.

De stora turistmålen till trots, vi uppskattar en gatuservering, en trappa, eller en parksoffa.

Man upplever så mycket av det Franska därifrån.

Giverny, bostadsort för Claude Monet, ligger c:a 75 km. utanför Paris.

Vi tog tåget dit, från St Lazare.

Framme i Giverny, väntade matarbussar.

Dammen, blomsterprakten och bostaden.

Huset står kvar som han lämnade det, med utrustning, som köksredskap och möbler.

Även ett stort antal kopior av hans verk hänger där.

Men det är väl för trädgården, som de flesta besöker Giverny.

Rudbeckiorna var enorma, hustrun har inga "frökenhänder".

Minst 100 sorters Dahlior.

Helt magnifik och det satt ju inte i vägen, att vi var där i månadsskiftet september-oktober.

Vilken blomsterprakt.

Min bror hade varit där i Maj och besvikelsen stod inte att ta miste på.

Efter en tur runt den berömda och bemålade dammen, (den med bron) så var det dags för trädgården.

Den är indelad i flera trädgårdar i byn, men merparten ligger framför huset.

Det är ingen större idé att ge sig in på att räkna upp blommor, men för den som är specialintresserad, så finns här en länk.

Men en sak är säker, Dahlior och Rudbeckior, det fick man sitt lystmäte stillat på.

Två ganska nöjda Flanörer hos Monet, en fransman kom fram och frågade om han skulle ta en bild med vår kamera.

Det fick han som synes.

Det går åt en dag för Giverny, men det är det värt.

Kaféer och restauranger ser till att man inte behöver hungra.

Är man lite om sig och kring sig, så kan man tigga kaffe till termosen på hotellet.

Några mackor fixar man utan att fråga.

Som äldsta barnbarnet Max sa vid tillfälle:” Man behöver inte berätta allt man vet”.

Avslutningsvis en liten anektot från en av resorna.

Vi hade gått in i ett galleri på Hausmann, hustrun var ute efter en handväska.

På vänster hand låg små butiker och till höger var ett torg med olika fabrikat.

Tyckte att de till vänster var snygga, så jag styrde dit.

Hörde att hustrun sa något, men hörselskadan! tar ut sin rätt.

Väl framme i en butik, så började jag känna på en väska som jag tyckte var snygg och av modell som jag visste skulle passa.

Då kommer en expedit fram och frågar vad jag gjorde där.

Jag ska titta på väskor.

Ska du verkligen handla här, säger expediten.

Ja, vad kostar den här väskan?

1400 Euro!!!

Jag ställde tillbaka väskan och gick därifrån.

Det påminde mig om, när vi var ett gäng, som på  Park Laine i London stegade in, ja vi kom inte in, vi blev bortmotade.

Det var en bilfirma som sålde Jaguar och Rolls Royce.

De viftade bara bort oss, som något katten hade kommit dragande med.

Omvänd Riavinkning, för den som var med då.

Väskmånglerskan hade lite bättre hyfs än Drottningens bilförsäljare.

Hustrun köpte en väska, men med en nolla mindre på prislappen, ute på det öppna torget.

Om Rudbeckiorna var stora, så stod Lavendeln dem inte långt efter.

Sedan någon vecka tillbaka så var dagen planerad som den första av några bakdagar.

Surdegen står i kylen, färdig att använda.

Idag, eller egentligen med början i går, bakade vi Skånsk kavring och ett stort vitt bröd, med lite fullkorn i.

Uppfärskad surdeg till det vita brödet och en skållning till Kavringen tog sin början redan i går.

Kavringen enligt recept från Jan Hedh på Olov Wiktors bageri och det vita brödet efter recept från Martin.

Helt nygräddade kavringar, smörade och i förgrunden halva skivor av Martins stora bröd. Med goda ögon kan man se att jag vikt in degen mjölad, innan den åkte i jäskorgen..

Man får inte ha brått, det vita brödet började jag med kl 9.00 i morse och tog ut det ur ugnen kl 14.30

Kavringen började jag med vid halvelva tiden och var färdiggräddad 18.15

Men vilket bröd!

I morgon blir det ett grovt fruktbröd och ett vitlöksbröd.

Därefter gör jag levain på resten av surdegen, blir enormt goda saftiga bröd.

Veckans tema, barnbarn.

Max följer med i pyamas och tar morgondopp på Öland. 

Veckans torsdagfototema är Tidens tand.

Hade hellst velat ha en bild på tanden, men det får bli något som den farit fram med.

En Ölandseka, som sett sina bästa dagar, liggande bakom Alvedsjöbodar som också fått sig en törn, utom de främre som är nybyggda efter en olycklig eldsvåda.

På, om inte allmän begäran, men ändå begäran, beskriver jag processen med att syra Morötter.

Vårt syrningskärl, som inhandlades på Vallåkra.

Till det så växlade vi upp nedanstående recept en del.

Konserveringskärlet, kan vara ett speciellt saltglaserat syrningskärl med vattenlås.

Det går också bra med ett konserveringsglas, tillräckligt stort, med gummiring.

Till ett 1 ½ liters konserveringsglas behövs:

1 ½ kg. morötter och lök. 1 Stor lök räcker

1-2 lagerblad

1 vitlöksklyfta

Knappt ½ msk korianderfrön

Knappt ½ msk senapsfrön

Färska dillkronor eller dillfrön

Ev. några kryddpepparkorn

15 gr. Havssalt

Drygt ½ dl vassla.*

*Sila genom Melittafilter så mycket filmjölk eller naturell yoghurt , så att det blir ½ dl vassla.

Grovriv morötterna och klyfta löken.

Varva i burken med övriga ingredienser.

Pressa ner allt så hårt som möjligt, så att allt syre försvinner.

Häll på vasslan.

Fyll ev. på  med avsvalnat kokt saltvatten,(15 gr salt per liter vatten), så att vätskan står väl över rotsakerna.

Lämna några cm luftrum i burken och låt burken stå i rumstemperatur i 10-12 dagar.

Ställ sedan burken svalt i +0- +8 grader och låt rotsakerna eftermogna i minst 7-8 veckor.

Det är viktigt att ingen luft kommer i kontakt med rotsakerna, fyll på mera saltvatten vid behov och använd gärna en tyngd i burken som håller ner rotsakerna.

Renlighet, är bara förnamnet, om man garanterat vill lyckas.

Vill du läsa mer?

Vi provsmakar vår anrättning runt Lucia.

Veckans tema, barnbarn.

Max hos farmor och farfar i Skåne, uppträder chevalereskt mot tjejkusinen och bjuder på smultron. 

I går kväll fick jag en stund över, efter mötet med Regionfullmäktigegruppen, inför RF idag.

Jag träffade en gammal vän och vi åt lite ihop och talade gamla minnen.

Han är inte politiskt aktiv idag.

Någonstans vid de sista tuggorna, så frågar han plötsligt:

Vad håller ni på med i regionen, egentligen?

VG-primärvård, vad är det?

”det fria vårdvalet” vad är det?

Efter lite rundsnack och markering, att V var enda parti som motsatte sig ”reformen”, utbrister han:

Det har väl inte blivit någon ökad valfrihet för patienten?

Tidigare kunde jag gå till vilken vårdcentral jag ville, nu måste jag lista mig.

Går jag till någon annan så blir det tre gånger så dyrt.

Jag hade inga invändningar, han hade ju helt rätt.

”Reformen” är ju bara till för producenterna av vård, inte för medborgarna som behöver vård.

De enda som tjänar på reformen är de privata vårdcentralerna, som binder upp ett patientunderlag, vilket de inte hade tidigare.

När han kommit med sin slutreplik, fanns inte så mycket mer att diskutera.

-Tänk om vi skulle bli tvungna att lista oss på en ICA-affär och köpte vi mjölken av någon annan så kostade den ter gånger så mycket!

Så stor makt har inte ICA-handlarna.

Jag var imponerad, den vinklingen hade inte ens vi hittat, som är motståndare till producenternas ”reform”.