Socitetshuset.

Nu är CPMR:s generalförsamling avsltatd.

De som önskade bjöds på en resa i södra Bohuslän idag.

Vi åkte buss till Marstrand, för kaffe på Socitetshuset.

En mycket vacker träbyggnad, men vilka underhålls-och driftskostnader.

Därifrån åkte vi båt till Skärhamn för att besöka Akvarellmuseet.

Vädret var "maritimt", blåste och regnade.

Några av våra gäster blev rätt oroliga ute på Marstrandsfjärden, där det låg på från öppet hav.

Båtresan blev lite skumpig.

Efter lunch i Skärhamn, var det återresa till Göteborg.

Våra gäster hade bara lovord att säga om hela arrangemanget i Göteborg.

Många svenska landsting är inte så lite avundsjuka på de resurser som Västra Götaland har och den verksamhet som kommer ut av det.

T.o.m smörgåsbordet i går kväll på Älvsborgs fästning, i ganska kalla lokaler, var uppskattat.

Fransmän och spanjorer åt sill och köttbullar med god aptit.

Dagarna har gått i Västerhavets tecken, matmässigt.

Nu är det Aberdeens tur nästa år.

Sedan är min mandatperiod slut.

Skulle inte tro jag ställer upp för omval.

Man kan undra vad sådana här tillställningar ska vara bra för.

Enbart här i Göteborg, kopplade vi ihop företrädare från olika regioner med verksamhet i västsverige.

Av det kan det komma ut en hel del bra.

Slutligen kan man inte bortse från värdet, att 160 regioner jobbar mot samma mål, på hemmaplan, gentemot EU och yttre aktörer.

Världen är liten idag, vi träffar på varandra överallt.

Under fiskedebatten, som var föranledd av EU:s grönbok om fiske, visade sig rubriken vara fullt befogad.

Atlantregionernas försvar, om än med piruetter, för rovfiske stod mot det ekologiska och kustnära fisket.

Vi gjorde ett i sammanhanget mycket kraftfullt inlägg, som vi har stöd för av både Nordsjöregionerna och Östersjöregionerna.

Det måste bli slut på utkasten.

Idag slängs nästan hälften av all fångad fisk över bord.

Den måste tas upp och belasta kvoterna.

Fiskekapaciteten måste anpassas till resurserna i havet.

IUU, måste upphöra, det illegala, orapporterade och oreglerade fisket.

Det lokalt småskaliga fisket måste främjas, det ger regional utveckling i kustsamhällena och en levande kust, både över och under vattenytan.

Allt fler konsumenter kräver ekologiska produkter.

Även fisk måste kunna produceras ekologiskt och tillfredställa konsumenterna.

Det är svårt för oss karga nordbor att uthärda en sån här debatt.

Längre södeut i Europa har man en annan talartradition; har jag fått ordet så släpper jag det inte.

Anförandena börjar vid andra världskrigets slut, lismar inför honratiores, berömmer tidigare talare och skulle man komma till något substansiellt efter detta, så har vi somnat.

Kulturskillnader.

Förmiddagen så här långt har ägnats åt klimatfrågorna.

CPMR ska positionera sig inför Köpenhamnsmötet i december..

Vi har väldigt olika ingångar på klimatfrågan.

En del regioner fokuserar på hur de drabbas och lägger ner arbete på att få ekonomiskt stöd för det.

Det går en ganska tydlig gräns mellan nord och syd i förhållningssättet.

I syd vill man åtgärda verkningarna i noorr är man mer benägen att förändra beteendet, så att vi minskar klimatproblemen.

Vi gjorde ett inlägg, som egentligen påbörjades av Roland Andersson i hans hälsningsanförande.

Idag tog vi upp;

Det är i regionerna som man kan göra de kraftfullaste insatserna, integrera klimatfrågan med all politik.

De som framhäver kostnaderna för att åtgärda problemen, ska bara veta, att de största kostnaderna får vi om vi inte gör något eller gör fel saker.

Klimatomställningen är en tillväxtfaktor, skapar nya arbetsmarknader, ny teknik och en annan konsumtion.

Vi kan inte lösa problemen med skyddsvallar mot det stigande vattnet.

Nästa dag får vi bygga ännu högre och så svämmar Bangladesh över i stället.

Nu har vi två stora och kontroversiella frågor framför oss innan slutdeklarationen ska tas.

Det är fiskerifrågorna och budgeten.

Fiskerifrågorna står ungefär lika dant som klimatfrågan.

I söder vill man skydda yrkesfiskarna, i norr vill man skydda fisken.

Nu lämnar jag det perifiera och maritima på Europanivå, för en stund.

I stället återvänder jag till min egen matitima närhet, Tolken.

Här om morgonen gick jag en släng ner till sjön och hösten gör sitt intrång mer och mer påtagligt.

Vi har ett område på andra sidan sjön, som heter Hägnagärde.

Det är känt för sin varierade lövskog, mycket ädellövskog.

Så här på hösten spelas hela höstpaletten upp.

   I morse möttes vi av en välsjungande gosskör.

Man fyllde verkligen foajen med väljud.

Samma kör sjöng Europahymnen vid invigningen.

Annat än de raspiga CD-skivor som användes i Florens och Bayonne.

Roland Andersson hälsningstalade och passade på att skärpa tonen i klimat-regional utveckling och transportpolitiken.

Claudio Martini, president i CPMR och Toscanaregionmen, startade förhandlingarna med en ganska ytlig exposé över de frågor vi har att behandla.

Xavier Gizard, avgående generalsekreterare, gav en bild av vad som är i röret på sekretariatet den närmaste tiden.

Gubbarna avlöstes, när vi valde ny generalsekreterare, en grekisk tjej, som heter Eleni Marianou. Hon rört sig runt om i Europa och har med det en gedigen Europabakgraund, inte minst från norra Europa, där hon senaste tiden arbetat för sydvästra England i Bryssel.

Korridorsnacket antyder att marini som avgår nästa år, avlöses av en Fransyska, inte helt obekant tidigare presidentkandidat i Republiken.

Under dagen ska vi behandla frågor runt den globala krisen, forskning och utveckling.

Transportpolitiken kommer som ett särskilt avsnitt.

Det går inte fort i dessa sammanhang, men jag föredrar, om än små steg i enighet, än att rösta nej i riksdagen. Sen gör dom som dom vill.

Här är vi som ska görat.

Roland Andersson, regionstyrelsens ordförande, Mimmi von Troil och Flanören.

Anders Fast får vara med dagen till ära, han är orförande i NSC:s fiskerigrupp.